Sveriges fula städer har en sak gemensam – Socialdemokraterna
Borlänge, Katrineholm och Bollnäs. Karlskoga, Flen och Västerås.
Sveriges fula och otrivsamma städer har en gemensam nämnare.
Där de hade stor eller oinskränkt makt, där rev man för att skapa ljus och luft åt det arbetande folket. Tanken var fin men blev hemsk.
Nu har Borlänge röstats fram som Sveriges fulaste stad. Företrädare för staden försvarar sig med att den är ung och har växt fort. Någon debattör fladdrade förbi och ville göra fulheten till en klassfråga: kommuner med industrier och därmed arbetarklass utpekas ständigt som frånstötande och trista. Orättvist!
Det är sant. Städer med industrier hade stor arbetarklass och arbetarna röstade på sossarna.
På socialdepartementet härskade på 1950–talet Gunnar Sträng. 1954 sände han ut påbud om att Sveriges gamla nötta och rangliga stadskärnor skulle saneras.
Det betydde rivas.
Centrala Bollnäs till exempel var en trästad. 1957 antog kommunens politiker en saneringsplan som innebar att man rev 90 procent av den gamla träbebyggelsen – 90 procent! – och byggde betongklumpar som rymde Konsum och bilar i stället.
Johan Kock, chefen för stadens museum, visade mig för några år sedan saneringsplanen där husen som revs var markerade med svart: bort! bort! bort!
Sedan dess är centrala Bollnäs ett monument över fulheten.
Städer med oeniga styrelser var de som klarade sig och som i dag förknippas med trivsel, det är städer där man gärna stannar till om man är ute och åker. Mariefred. Strängnäs. Sigtuna.
Det finns också städer där en folklig opinion stoppade vansinnig skövling. I början av förra seklet ville kommunfullmäktige i Ystad demolera det förfallna klostret mitt i staden. Man skulle modernisera. Snygga upp. En rasande folkopinion stoppade tilltaget.
Det medförde att politikerna i Ystad både till höger och vänster insåg vikten av att vara varsam. När andra städer beslutade om saneringsplaner antog Ystad en bevarandeplan. Klostret blev turistattraktion.
Eller ta vackra Arvika i Värmland. Där ville man dra en genomfartsled rakt genom centrum på 1960–talet. Ett gäng vänsteraktivister bildade proteströrelse och lyckades stoppa vansinnet. Dagens generation och framtidens är skyldiga dem ett stort tack.
Städer där man utkämpar strider som i Ystad och Arvika blir också vaksamma mot den nya tidens storskaliga och ansvarslösa vandalism – köpladorna som förläggs i utkanterna och som dödar centrumhandeln. Både Ystad och Arvika är noga med att skydda den levande staden vilket innebär att de är restriktiva med tillstånd för köpcentra i granskogen.
Lita aldrig på att de styrande ställer saker och ting tillrätta. Som exemplen Ystad och Arvika visar krävs att invånarna försvarar sin bygd. Betongpartierna Socialdemokraterna och Moderaterna drivs av impulser att riva och bygga nytt och stort, monument över partierna och deras ledare.
Stockholmarna har sett en hel del skövling och den skulle fortsätta om medborgarna inte gjorde motstånd. De stora partierna ville till och med upplåta en del av Kungsträdgården till ett varuhus för elektronik!
Den fula staden Borlänge är tyvärr typiskt svensk. Ledarna där har utan att blinka tillåtit bygget av den förfärliga köpladan Kupolen med väntat resultat för stadens småbutiker och centrum. Där är så glest och tomt att det inte ens uppfyller kraven för att få kallas stadskärna, enligt Handelns utredningsinstitut.
Så gnäll inte om ni får utmärkelsen Sveriges fulaste stad. Ni har själva byggt den.