Dags för både Säpo och statsministern att vakna

Magdalena Andersson, regeringskansliet, Säpo. Alla står de med uppspärrade ögon, kliar sig i huvudet och frågar sig hur det kunde hända.

Det är något väldigt yrvaket över reaktionerna på att en efterlyst papperslös kvinna gripits vid Magdalena Anderssons bostad. Det känns symtomatiskt kring allt som har med den skuggvärld av papperslösa som lever runt oss.

Vi väljer alla att inte låtsas om dem.

 

Någonstans mellan 10 000 och 50 000 människor lever i Sverige illegalt. Av dem är några tusen barn. Myndigheter och frivilligorganisationer har i många år varnat för att de blir allt fler.

Det handlar inte bara om människor som fått avslag på sin asylansökan, det är också EU-medborgare som stannat mer än tre månader och ekonomiska migranter som jobbar svart.

Men för de flesta av oss är de osynliga. Trots att de städar våra hem eller företag, skottar snö från våra tak, fixar våra naglar, cykelbudar ut vår hämtmat, diskar på vår pizzeria eller har sorterat grönsakerna som vi köper i affären.

Statsminister Magdalena Andersson.

 

Vi vet att många av dem exploateras av oseriösa arbetsgivare. En av de värsta branscherna är – just det – städbranschen. Fastighetsanställdas förbund har vittnat om att de stöter på papperslösa som städar för tio kronor i timman.

Papperslösa är också extremt utsatta då de inte kan söka hjälp hos polisen om de utsätts för brott. Just därför utnyttjas de också av kriminella krafter och löper risk att själva dras in i kriminalitet. Ofta med hot om att annars bli avslöjade.

Just den saken borde ha gett Säpo lite panik när de vaknade till nyheten att en kvinna i den utsatta positionen jobbade hemma hos vår statsminister.

Själv har jag tänkt mycket på kvinnan. Jag undrar vilka tankar som gick genom hennes huvud när inbrottslarmet utlöstes. Kanske har det att göra med att jag själv är orimligt nojig för att göra fel när jag ska larma av eller på ett larm. När jag är först på jobbet och trycker in siffrorna, med ett ilsket pip i öronen, är jag alltid livrädd att orsaka en väktarutryckning som kostar företaget pengar.

 

För den tjugofemåriga papperslösa kvinnan från Nicaragua kostade det felaktiga handlaget mycket mer än så. Det kostade henne ett liv i Sverige.

Jag har också undrat över om hon kände till vems hem hon var vid. Funderat om hon följer debatten om statsministerns säkerhet från Migrationsverkets förvar med taggtrådar utanför rastgården, i väntan på att skickas bort härifrån.

Jag gissar nej på båda.

Att en person som tagit sig till statsministerns hem är efterlyst av polisen är så klart helt uppåt väggarna och det är viktig debatt som nu förs. Men förhoppningsvis kan händelsen även få Magdalena Andersson och andra politiker att vakna och på allvar ta tag i frågan om hur vi ska hantera att tusentals människor utnyttjas i Sverige varje dag.

För oavsett vad människors drivkrafter är för att stanna i Sverige, lever de med en ständig rädsla för att larmet ska gå.

 

En rädsla som utnyttjas av skrupelfria människor.