Debatten om straffen för gängvåld i Danmark har spårat ur
Lagarna mot gängvåld i Danmark har väckt uppståndelse i Sverige.
Dessvärre förekommer missförstånd, felaktigheter och ett och annat närmast groteskt önskemål i debatten.
Det har troligen inte undgått många att den rättsliga uppgörelsen efter en gängkonflikt i Rinkeby som slutade med två mord i Danmark förra sommaren pågår i Köpenhamn.
Fem unga män, i åldrarna 17 till 24 då brotten begicks, tillbringar för närvarande dagarna i en rättssal att med måttlig grad av trovärdighet hävda att de inte har någonting med saken att göra och att åklagarnas alla trumfkort egentligen är olyckliga sammanträffanden som under inga omständigheter bevisar det de ser ut att bevisa.
Rättegången har gett upphov till en diskussion i Sverige, som i allt väsentligt går ut på att grannlandet inte daltar med gängkriminaliteten och att åklagarna har lagar och tvångsmedel till sitt förfogande som de svenska kollegorna blott kan drömma om.
Att dessa gangsters hade ställts inför rätta även i Stockholm - den som inte klarar av att elda upp sin flyktbil utan att lämna en drös av bevis efter sig åker i regel snart fast - tycks det inte vara så noga med.
Expressen har hävdat att Danmark tillåter att hemliga bevis plötsligt slängs fram under huvudförhandlingen, en ordning som Svenska Dagbladets ledarsida applåderade, ett par poliser uttryckte sin beundran över i en debattartikel och en åklagare på twitter fann intressant.
SVT berättar att den yngste åtalade inte får ungdomsrabatt och att livstids fängelse minsann ingår i straffskalan och en del riksdagsledamöter suckar uppgivet i sociala medier om den svenska flatheten och ungdomar som begår mord döms att avtjäna straffet på fritidsgård.
Allt är en röra och långt ifrån allt är med sanningen överensstämmande. Några klargöranden kan behövas, även om jämförelser mellan olika rättsordningar är komplicerade och i detta fall egentligen förutsätter goda kunskaper i såväl dansk som svensk lagstiftning som respektive länders juridiska traditioner.
Å andra sidan är inte min ambition att skriva 40 krångliga sidor i Juridisk Tidskrift eller någon annan obskyr publikation som riktar sig till en liten skara svårartade nördar.
Min ambition inskränker sig till ett försiktigt försök att bidra till debatten, något som i detta fall underlättas av att det finns en betydande nordisk straffrättslig samsyn och att lagböckerna i Sverige och Danmark har betydligt större likheter än skillnader.
Hemliga bevis
Staten ska kunna smyga med sina kort och inte ge en misstänkt och dennes advokat möjlighet att förbereda sig. Plötsligt slängs ett ess fram i rättssalen och om du inte har en förbannat bra förklaring så ligger du mycket taskigt till.
En sådan bestämmelse skulle inte bara strida mot Europakonventionens artikel om att var och en har rätt till en rättvis rättegång. Det är även dessbättre en bestämmelse som Danmark inte har.
Även i grannlandet måste en åklagare då åtal väcks berätta vilka bevis som ska förebringas. Däremot går detaljer att spara till förhandlingen.
I en debattartikel i dag går en åklagare ännu längre och kräver att hemliga bevis ska kunna användas mot människor som ska låsas in innan de ens har begått brott.
Om förslaget blir verklighet kommer dels troligen DDR:s ledare Erich Honecker att överlyckligt gräva sig upp från sin grav för att ansöka om svenskt medborgarskap, dels betydande mängder luktsalt behöva införskaffas för att väcka till liv i Europadomstolens redan hårt prövade jurister, som trodde att de sett de mesta och inte längre förvånades över någonting.
Livstids fängelse
I Sverige avtjänade 156 personer lagens strängaste straff då den senaste officiella siffran publicerades i oktober 2019. Motsvarande siffra i Danmark är 25, där straffet är reserverat för de grövsta morden.
Livstid är inte bara betydligt vanligare här. Straffet är också längre. De omvandlas i genomsnitt i Sverige till 25 års fängelse. I Danmark betyder straffet i regel 17 år.
Straffreduktion för unga lagöverträdare
På den här punkten är Sverige generösare. Men det låter här och där i debatten som att Danmark inte ger ungdomar lättnader över huvud taget, vilket dessbättre inte är med sanningen överensstämmande.
Lagöverträdare i Danmark i åldrarna 15-17 särbehandlas i mildrande riktning. Fängelse ska helst undvikas. Dessutom blir straffen kortare. Livstid får för övrigt inte dömas ut för personer under 18.
Det kan dock bli fråga om tid bakom murarna även för människor i denna ålderskategori. Men även i Sverige går det att döma en 17-åring till fängelse, om det finns "synnerliga skäl". Och det finns det vid mord.
För personer som har fyllt 18 finns inga uttryckliga regler om särbehandling då straffet ska mätas, även om reglerna för villkorlig frigivning är generösare för personer under 21.
I Sverige finns rabatt även för 18-20-åringar. Men det finns ingen anledning för hårdare tag-ivrarna att få högt blodtryck. Regeringen har lagt ett förslag som går emot forskning och som innebär att rabatten slopas för personer i denna ålder vid brottslighet med minst ett års fängelse i straffskalan. Ett förslag som kommer att få majoritet i riksdagen.
Häktestider
Det har stånkats och stönats över ett förslag om att personer under 18 år inte ska kunna sitta häktade längre tid än tre månader, även om tiden ska gå att förlänga.
Men det är en förändring som sker efter lång tid av hård internationell kritik. I Sverige kan en person bli sittande orimligt lång tid innan saken blir prövad. En 22-åring i Södertäljenätverket satt häktad i tre år och tre månader, dessutom i isolering.
Det är på tiden att Sverige gör någonting åt denna skamfläck.
Avslutningsvis:
Sverige har sannolikt ett och annat att lära sig av Danmark, inte minst när det gäller bekämpning av gängvåld.
Men vi ska ha klart för oss att grannlandet inte bara är tuffare. Även om det exempelvis finns utrymme för dubbla straff för gängbrott är det på vissa områden mjukare. Villkorlig frigivning kan ske efter halva tiden, jämfört med efter två tredjedelar i Sverige, för att ta ett exempel.
Jag skulle inte bli alldeles förvånad om de yngsta i rättegången i Köpenhamn får hårdare straff än vad de hade fått i Stockholm.
Samt att de äldsta i slutändan visar sig ha kommit lindrigare undan där än vad de hade gjort här.
