Att bli arg på Andrew Tate är att sugas in i ett hål

Har du inte hört talas om Andrew Tate så ska du klicka dig bort från den här texten. Du ska göra dig själv den tjänsten. Varje människa har X mycket energi och att lägga den på att blir förbannad på Andrew Tate är som att sugas ner i ett avgrundsdjupt svart hål. Men om du inte lyckats undkomma den misogyna Tiktok-profilen är detta en stödgrupp. Välkommen. 

Under juli i år var Andrew Tate mer googlad än kändisar som Kim Kardashian och Donald Trump. Vem är han? Han började sin karriär som reality-profil i brittiska Big Brother 2016. Tiden i huset blev dock kortvarig och han kastades ut efter att en video där han slår en kvinna med ett bälte och ber henne räkna sina blåmärken blev känd. Han försvann bara för att återuppstå sommaren 2022 på Tiktok inom den växande genren manlighetsgurus. Klipp där Andrew Tate säger att kvinnor inte borde få köra bil, att män har äganderätt över kvinnor och att våldtäktsoffer måste ta ansvar för att de blev våldtagna har setts över 11 miljarder gånger på appen. Men i slutet av augusti blev han portad inte bara från Tiktok utan också på Instagram och Facebook efter att företagen ansett att han brutit mot deras riktlinjer kring hat. 

 

Det är lätt att avfärda Tate som desperat kändissökande – en person som skulle säga precis vad som helst bara för att få uppmärksamhet. Obehagligare blir det dock mot bakgrunden att polisen tidigare i år gjorde en razzia mot Tates hem eftersom man misstänkte att en kvinna hölls mot sin vilja där. Men oavsett vad Andrew Tate har för motiv bakom sitt agerande kanske det mest intressanta är varför han så snabbt blev populär online. 

Eller populär är nog fel ord att använda. Grejen med sociala medier är väl att kontroversiellt är kul. Det finns ett chockvärde där. Ta Rasmus Paludans Youtube-klipp. Majoriteten av alla som tittar håller inte med honom. De tittar eftersom det absurda är fascinerande. Men linjen är såklart hårfin. De ironiska visningarna hjälper budskapet att nå ut. Kanske har vi också en övertro på vår egen smarthet. Jag ser minsann igenom reklamen – men likt förbannat, nästan som i trans, köper man tandkrämen som den fejkade tandläkaren rekommenderat i TV4-pausen. Man plockar upp den utan att tänka på Ica. Väljer den utan att vara medveten om att man gör ett val.  

 

Det jobbiga med personer som Andrew Tate är egentligen inte det han säger – han skulle lika gärna kunna prata om att jorden är platt. Det finns inget utrymme för diskussion. Frågan är väl snarare hur vi ska hantera personer som honom? Ska vi prata om honom? Skriva den här typen av texter? Eller borde vi inte ge ”flat-earthers” något extra utrymme för sina konspirationsteorier?

Jag känner däremot ett lugn inom mig när jag läser att föräldrar och lärare oroat sig över hur många unga som nåtts av Andrew Tates innehåll i sociala medier. Dagen då föräldrar och lärare slutar oroa sig är dagen vi alla borde bli oroliga. Men medan vi förfasas över hur sociala medier påverkar unga negativt undrar Tiktok-barnen förmodligen varför deras farbror eller mormor pandemi-delade inlägg på Facebook med antivaccin-budskap. Allt scrollande på internet har gjort gamlingarna galna, tänker de. 

Följ ämnen i artikeln