Mejla

Åsa Linderborg

Liberalerna är Europas mest förvirrade och ångestridna parti

KOLUMNISTER

Danskarna är aldrig särskilt intresserade av Sverige – om det inte handlar om invandring, gängkriminalitet och liknande ”vanvittige ting” – men i veckan som gick snappade de ändå upp en sak: Liberalerna leds av en svart kvinna som vill att partiet närmar sig Sverigedemokraterna. 

Danska kollegor ber mig förklara vad Liberalerna är för ett slags parti. Hvad vil de? frågar de roat, nästan retsamt, för vem trodde det här om Sverige? 

– Ja … alltså … de … hm … vad ska jag säga … 

Jag börjar trassla om Liberalernas partiråd, som jag följde i fyra timmar eller mer. Att samtliga talare hade understrukit att partiet har välförankrade värderingar, men att ingen satte ord på vilka de egentligen är. 

– Det var något om att de värnar asylrätten. Och möjligheten till personlig utveckling. Typ.

Jag hör hur intresset sjunker för varje ny ansats. Hallå? Är du kvar? 

– Ah, ja, sorry, men hør her, hvorfor vil de samarbejde med Svärjesdemokraternä? 

– Ja, alltså, nu säger de ju inte att det är samarbete de söker, utan samförstånd, med riksdagens alla partier. 

– Hvad mener du?

Jag försöker sammanfatta hur den segrande sidan hade resonerat på partirådet. Att de liberala värderingarna är hotade, men ändå, eller kanske just därför, ska Liberalerna bilda en borgerlig regering som är beroende av riksdagens mest illiberala parti. 

– De säger att de ändrar strategi, men inte åsikt. 

– Det virker meget kompliceret. 

– Ja, jo.

När jag pratar om Liberalerna är jag rädd att drabbas av samma slags härdsmälta som partiet. Det går inte att bringa reda i det där härket. Inget blev klarare av Jörgen Huitfeldts intervju med Sabuni i Kvartal (2 april). Han ville också verkligen förstå vad den nya strategin innebär, och Sabuni gjorde så gott hon kunde för att frilägga linjen, men frågetecknen växte ändå upp i taket. 

Liberalerna må vara Europas mest förvirrade och ångestridna parti just nu, men också kontinentens mest originella. Knappt några andra har på motsvarande sätt sökt stöd från högerpopulister och andra högervridna kantrörelser. De som har testat något liknande, som Cuidadanos i Spanien, har fallit samman som korthus, som Olle Svenning påpekar (Aftonbladet Kultur 26 mars). 

Ett förtvivlat ombud på partirådet dröjer sig kvar i minnet. Han sa att det krävs 260 000 röster för att inte åka ur riksdagen. 2018 skrapade Liberalerna i Stockholm ensamt ihop 106 000: ”Här är väljarna kosmopolitiska.” I Rinkeby är Liberalerna största borgerliga parti: ”Där vill ingen riskera repatriering.” 

Jag hör hur de danska journalisterna på andra sidan sundet blir mer och mer desperata; de fattar inte hur de ska kunna begripliggöra den sorte kvinde och hennes parti. 

– Om de menar allvar med att de liberala värderingarna är hotade, varför fortsätter de då inte samarbetet med Socialdemokraterna? undrar någon. 

Bra fråga. På vilket sätt hotar sossarna liberalismen? Ärligt talat?

Av: 

Åsa Linderborg

Publisert:

LÄS VIDARE

Åkesson har näst största förtroendet

ÄMNEN I ARTIKELN

Liberalerna