Märkligt att en tredjedel av väljarna anses ha särintressen

Både Marianne Rundström, 71, och Claes Elfsberg, 73, har tydligt uttalat att de gärna ville jobba vidare.

Nu ska partiledarna grillas om äldrefrågor.

I ”Go´kväll” i SVT ska Marianne Rundström och Claes Elfsberg leda valsamtalen.

Det är på tiden.

Egentligen visar det upp en tragikomisk bild av den svenska ålderismen. Två av de mest kompetenta namnen inom public service tvingades mot sin vilja gå i pension.

Både Marianne Rundström, 71, och Claes Elfsberg, 73, har tydligt uttalat att de gärna ville jobba vidare, och i exempelvis USA är programledare som är 70+ vanliga.

Men i Sverige är det trots att det är sagt att vi ska jobba längre tvångspensionering i en viss ålder som gäller på många arbetsplatser, till exempel SVT.

Marianne Rundström berättar att idén föddes under en lunch med Claes Elfsberg.

 

Nu ska de båda veteranerna få komma tillbaka – men bara i ett program som främst riktar sig till äldre, och bara för att specifikt ha ”en särskild satsning på just de här frågorna som gäller 60-plussare”. 

Marianne Rundström berättar för Aftonbladets Anna och Hans Shimoda att idén föddes under en lunch med Claes Elfsberg. ”Vi har gjort jättemånga valrörelser, men har aldrig haft några äldrefrågor på bordet”.

Aldrig? Det låter ju inte riktigt klokt. 

När jag räknar ihop antalet 60-plussare i Sverige i dag får jag det till nära 2,7 miljoner. Antalet röstberättigade är 7,5 miljoner.

Det finns något riktigt märkligt med att en tredjedel av väljarna anses ha särintressen som ska avhandlas vid sidan om den ”riktiga” valrörelsen.

Men vi får vara glada för det vi får. Och den stora professionalism som både Rundström och Elfsberg besitter garanterar att det blir en tuff match att gå för de åtta partiledarna. 

Vad har de för äldrepolitik?

Pensionerna har redan höjts tre gånger de senaste två åren, och det finns en större andel relativt fattiga under 65 år än över. Ändå är det denna äldrefråga som mest upptar de flesta partier.

Annat som glömts bort behöver komma upp på bordet.

Frågan om arbetsmiljön för 60-plussarna är akut. Vi lever längre, och måste jobba längre.

 

Det behövs en kampanj mot ålderismen i arbetslivet, ändrade attityder och bättre arbetsvillkor. Sjukpenningen diskriminerar arbetande 65-plussare på ett uppenbart sätt, vilket en läsare som råkat ut för en olycka beskrivit för mig.

Mycket viktig är förstås äldreomsorgen. Med den stora ökningen av äldre i befolkningen väntas kommunerna pressas till det yttersta. Kommer det ens vara praktiskt möjligt att ha omsorg på den nivå som finns nu?

Vad finns det för forskning, innovationer och nytänkande som kan hjälpa oss att klara av åldrandets utmaningar? Kan någon partiledare säga något klokt om det?

Den tredje frågan som jag tycker borde ligga högt upp på agendan är sjukvården. Svårtillgänglig primärvård och överbelastade akutmottagningar skapar en besvärlig situation för många 60-plussare.

Jag ser fram emot tuffa frågor om detta, och mycket annat, när seniorgrillningen av partiledarna inleds i augusti i SVT.


Enligt en Sifoundersökning på uppdrag av PRO anser 90 procent av svenskarna att äldreomsorgen är en viktig valfråga. För 17 procent kan den avgöra vilket parti de röstar på i höst.

”Om du har fyllt 65 år och därefter fått sjukpenning i 180 dagar bedömer vi om din arbetsförmåga är varaktigt nedsatt. Är den det har du inte längre rätt till sjukpenning” (Försäkringskassan).

En annan viktig fråga att ta upp är fusket som Pensionsmyndigheten larmar om. Vid granskning upptäcktes fel i hälften av fallen gällande bostadstillägg och utländska pensioner, enligt SVT.