Trump chanslös men rättsfallet ställer en viktig fråga
Utsikterna att ex-presidenten Donald Trump ska nå framgång med sin stämning av Twitter och Facebook är i det närmaste obefintlig.
Men rättsfallet ställer en viktig fråga.
Är det rimligt att några få jätteföretag i praktiken ska ha makten över yttrandefriheten?
Donald Trumps öde visar vilken monopolställning de stora sociala plattformarna har.
När han blev avstängd efter att ha uppviglat till stormningen av Kapitolium den 6 januari försökte Trump bagatellisera bannlysningen. Han skulle minsann starta en egen social plattform och tjäna pengar på det eller hitta andra sätt att kommunicera med sina väljare.
Hans försök slutade i ett pinsamt nederlag.
Den blogg han startade fick nästan inga besökare alls och i tysthet lade han ner den efter 29 dagar.
I övrigt har han varit hänvisad till att skicka ut "pressmeddelanden" via e-post från sin Save America-organisation. Meddelanden som i eldfängdhet påminner mycket om hans twittrande med den skillnaden att de ibland är längre.
Trump har tack vare sin popularitet lyckats behålla makten över det republikanska partiet men tappat den dagliga kotakten med sina väljare och miljontals andra människor i USA och runtom i världen som följde hans konton.
Han är inte bortglömd men har försvunnit nästan helt från amerikanska och andra medier runtom i världen. Hans inflytande på politiken och samhällsdebatten är kraftigt försvagad.
Den främsta anledningen till det är givetvis att han inte längre är USA:s president. Därmed är han inte heller längre världens mäktigaste man. Intresset för vad han har att säga har minskat dramatiskt.
Men det är fullt möjligt att han åter blir republikanernas kandidat i presidentvalet 2024 och därför är det ändå av visst intresse att veta hur han resonerar.
Fick gult kort
På ett sätt var det förstås helt rimligt att Facebook och Twitter åtminstone tillfälligt stängde av Trump. Han utnyttjade plattformarna för att sprida direkta lögner om påstått valfusk. Detta trots att alla domstolar och andra institutioner bestämt avvisade fuskanklagelserna.
Han fick också gult kort när vissa av hans tweets försågs med varningstexter. Innan det röda kom för uppvigling.
Trumps stämning mot Twitter, Facebook och Google är ett närmast desperat försök att tvinga dem att låta honom komma tillbaka. Ex-presidenten har insett hur mycket han förlorar i inflytande genom avstängningen.
Hans chanser att få rätt är ytterst små.
Yttrandefriheten är grundlagsfäst men samtidigt är privata företag fria att själva sätta upp villkor för vad som får förekomma på deras plattformar.
Samtidigt är det många amerikaner, och andra länders medborgare för den delen, som ifrågasätter de stora jättarnas roll som poliser för yttrandefriheten. Är det verkligen rimligt att de ska ha den makten?
Inte minst bland Trumps väljare är uppfattningen utbredd att de missbrukar sin makt. I USA mötte jag i början av året många som själva blivit avstängda eller fått poster raderade och ansåg sig ha belagts med munkavel.
Sociala mediejättar har ett dilemma. Krav framförs på dem att de ska stoppa rena lögner, hat och rasism. Men när de, alltför sällan tycker många, agerar så får de kritik för det också.
Kräver svar
Men om de inte själva ska göra värderingen vem ska då göra det? Behövs det någon form av reglering? EU-kommissionen har exempelvis lagt fram förslag om nya lagar som ska styra vad som får förekomma på sociala plattformar.
Frågan är komplex men kommer så småningom att kräva ett svar i form av reglering eller lagstiftning.
Chansen eller risken, beroende på hur man ser det, att Trumps stämning aldrig leder till åtal är överhängande men han kan ändå tjäna på den.
Den ger honom uppmärksamhet och påminner hans väljarbas om den gängse uppfattningen i republikanska partiets Trumpfalang, att sociala medier särbehandlar dem på ett negativt sätt.
Han får också chansen att samla in ännu mer pengar. På den websajt som han startat för att få andra att ställa sig bakom stämningsansökan, takeonbigtech.com,, är det första som kommer upp en knapp för att donera pengar till Trumps America First Policy Institute.