Spöken marscherar mot London, de visslar på en käck sång
Det logiska slutet för Imperiet är nära, Förenade Kungadömets undergång syns på kartan.
I 500 år behärskade britterna världen, solen gick aldrig ner över deras rike. De är en del av mänsklighetens gemensamma medvetande. Vi kan se dem framför oss. Klädda i khaki och tropikhjälmar av kork marscherade deras soldater under koloniernas brännande sol i raka led, visslande melodier på samma gång käcka och ödesmättade.
Se på kartan över Imperiet då och på kartan över Förenade Kungadömet som lämnar Europeiska unionen.
Storbritannien, Förenade Kungadömet, Samväldet. Kvar finns blott de ståtliga namnen som ett allt svagare eko av det mäktigaste rike världen sett.
Söndra och härska var tekniken för de brittiska kolonisatörerna. De drog linjer i Arabiens sand, över Afrikas savanner och mellan Sydasiens byar och städer.
Alltid dessa linjer!
Alltid dessa klassificeringar och indelningar av koloniernas invånare, ibland som ett uttryck för den vite mannens upplysningsideal och rättvisepatos, ibland för hans självklara överhöghet.
Alltid hans metod för att söndra och härska.
Imperiets tjänstemän, soldater och handelsmän var övermänniskor. De samlade på sig förmögenheter och hade ett överflöd av tjänare. Exercis på förmiddagen, sport på eftermiddagen. Golfbagar av elefantpenisar var högsta mode i Indien. Förutsatt att innehavaren själv skjutit elefanten.
På kvällen: gin och tonic på verandan. Strålande bjudningar, en uppassare per gäst.
Författaren och politikern Shashi Tharoor påpekar att metoden att ställa religion mot religion var britternas metod för att behålla makten över Indien, den största och viktigaste kolonin. Juvelen i kronan som man sa.
Imperiet kollapsade efter andra världskriget. Storbritannien var ruinerat. Advokaten Cyril Radcliffe fick regeringens uppdrag att rita kartorna som delade kolonin i två nya stater, Indien och Pakistan, och där Pakistan delades i två delar väster och öster om Indien.
Radcliffe kunde mycket men inget om Indien. Han hade aldrig varit öster om Paris. Hans hisnande okunnighet ansågs vara ett plus. Den som inget kan blir per automatik rättvis löd resonemanget.
Han for till Indien och hukade över kartor i hettan. Draget från takfläkten rörde till pappren. Radcliffe svettades. Han drog linjer på kartorna. Författarna Larry Collins och Dominique Lapierre citerar Radcliffe i boken ”Freedom at Midnight”:
– Det spelar ingen roll i slutändan, när jag är klar kommer de ändå att börja döda varandra.
Radcliffe fick uppdraget i London 27 juni 1947. Nionde augusti var han klar i New Delhi, överlämnade kartorna och for hem. Han tog med ett par mattor som souvenirer.
17 miljoner flydde över de nyskapade gränserna, en miljon dog i strider och upplopp.
Död och kaos som på så många platser där Imperiet drog fram och drog sig tillbaka.
Nu lämnar Förenade Kungadömet även Europa. En vanelögnare med lustig frisyr vann en förkrossande valseger på löftet att ge nationen en ny och enad väg framåt.
I stället fick den sönderfall. Kartan över valet visar att även britterna nu röstar etniskt. Politiken som skulle samla nationen har splittrat den mer än någonsin. Engelsmännen röstade på de konservativa. Skottarna på sitt nationalistparti och walesarna på sitt. På Nordirland röstade katoliker på sitt parti och protestanter på sitt.
Många gånger har historiker och journalister satt slutpunkten för Imperiet. De flesta gjorde det nog när prins Charles lämnade tillbaka Hongkong till Kina 1997.
Nu har Imperiets sönderfall nått hjärtlandet. Inget finns kvar. Koloniernas andar marscherar över de kalla haven i riktning mot brittiska öarna. Spöken ur det förgångna. Ingen kan uppfatta deras fotsteg där de vandrar över vattnet i ändlösa led.
Men lystra och du hör dem vissla ”Överste Bogeys marsch”, på samma gång käckt och ödesmättat.