Kära Oksana, du är en utmärkt symbol för problemen

Vem bestämmer hur Sverige ”ser ut”? 

Vem vet sanningen om vad som ”händer” med Sverige? 

Och vad händer med ett land när man väljer att se det som en sönderskjuten pisshåla?

Oksana Wilhelmsson i Dubai.

Sveriges självbild just nu är sämre än den hos en hemmasittande fjortonåring, och jag vägrar att köpa beskrivningen av ett samhälle i fritt fall där polisen lämnat walk over till de grova brottslingarna och buset. 

När jag tar upp det problematiska med att beskriva Sverige som ett laglöst land får jag ofta höra att jag inte vet vad jag pratar om, eftersom jag inte ”bor där.” 

Men om man slänger det hemmasnickrade argumentet i synen på mig så får man vara beredd på att jag svarar ”Men snälla du, det gör ju inte du heller.” 

För det gör de aldrig. Ändå är de så himla bekymrade. 

Jag har inte pratat med en enda person som lever och verkar i ett pangfrekvent område. Ändå träffar jag så många människor som sätter gängkriminalitet och skjutningar högst upp på agendan och som verkar tro att det är hela Sveriges berättelse. Skjutningar i utsatta områden är roten, symptomet, orsak och verkan, resultat och facit. 

Alla vi som inte bor ”där” måste kunna prata om problemen, absolut. Frågan är ju bara vad som händer när det är det enda vi pratar om. 

Jo, risken är att det sprider sig till Dubai

På ett fabricerat palmblad mitt i turkost vatten och ofattbar lyx sitter Oksana Wilhelmsson och kan inte åka hem. 

Oksana och hennes familj vågar helt enkelt inte flytta tillbaka till Sverige, för barnens skull. 

Från vänner i Sverige har Oksana fått höra att barn inte tillåts cykla till skolan och att det ”förekommer mobbning.” 

Oksanas barn cyklar inte till skolan på palmbladet heller, men det verkar inte höra till saken. 

Oksana beskriver en vanlig dag så här: 

När barnen har åkt till skolan (med privatchaufför) så går hon och tränar, sedan handlar hon och fixar, eftersom de nästan alltid har gäster. Efter skolan kör hon barnen till deras fritidsaktiviteter. 

Hon är alltså hemmafru i ett välstädat gay- och kvinnofientligt samhälle. Ett skyddat och tryggt samhälle, för den med rätt kön, rätt sexualitet och astronomiska summor pengar. 

Vidare så tycker Oksana att Sverige har mycket att lära av Dubai. Speciellt den svenska skolan. Oksanas barn går i amerikansk privatskola. I dotterns klass går ett shejkbarn, men ”ingen ser skillnad på var man kommer ifrån.”

Är det inte så fint att man kan gråta? 

Varför kan vi inte ha lite mer amerikansk privatskola och fler shejkbarn i tråksverige? Haja kalaset när ett shejkbarn fyller år! Rysk störrom i fiskdammen! Sätt förklädet på husan! Goodiebags!

Kära Oksana, problemen i Sverige stavas klasskillnader och segregation. 

Och för dessa är du en utmärkt symbol. 


Gott nytt sprut

Nytt år, nya tider. Trodde jag. Men nu läser jag att ämnet glyfosat, som finns i bland annat bekämpningsmedlet Roundup, återigen ska granskas …

Gott gammalt tjat

… så pappas ältande om ”öugrejs” och ”röudöpp” fortsätter alltså in i det nya decenniet. 

Kul. 

 

Följ ämnen i artikeln