I jul finns inga andra måsten än att överleva

God jul och gott nytt år, hälsar Britta Svensson.

Nu kommer jag att logga ut några veckor för att fira jul och nyår. 

Eller inte fira jul och nyår.

Ni vet läget. Men först ska jag till ögonläkaren och få min grå starr åtgärdad. Det är väldigt jobbigt att inte kunna se ordentligt.

Vilken resa det har varit sen jag började skriva här i Aftonbladet i mars. Mitt liv som pensionär har blivit helt annorlunda jämfört med vad vi trodde då.

Det är bara att försöka hänga med i svängarna.

”DU BÖR NOG SÖKA ETT NYTT JOBB” blev en reaktion när jag skrev att det behövs fler 77-åringar i politiken.

”Jag förstår ju att du är djävulens lakej”, fyllde en annan läsare i.

”Du är bara en loop av värdelöshet”, tyckte en Daniel om min kolumn om att det är viktigt att vaccinera sig mot den årliga influensan.

”Kan du inte sluta skriva så mycket skit”, frågade en annan man om det jag skrev när de särskilda rekommendationerna för 70+ togs bort.

En mer fantasifull man uttryckte sig så här: ”Du är en tönt. Hoppas all din glass i frysen smälter”, som reaktion på när jag i oktober tyckte att Anders Tegnell borde medverka till att coronareglerna blev lika för alla.

Så har vi då Claes: ”Jag tar regelbundet del av det Du skriver med stort intresse”.

Kerstin: ”Tack för din krönika. Jag skrattade gott när jag läste den”.

Agneta efter förra veckans text: ”Torsdag är min höjdpunkt att få läsa din artikel. På något sätt känns det skönt att läsa att jag inte är ensam med mina tankar och funderingar”.

Håhåjaja. Ris och ros. Jag tar med mig Claes, Kerstins och Agnetas snälla ord på min resa till ögonläkaren. De elaka orden rinner bort, av någon anledning.

Grå starr i båda ögonen, riktigt illa i det högra. Nya glasögon hjälpte bara några månader. Nu har numren på bandyspelarnas tröjor försvunnit igen.

I väntrummet förra gången hos ögonläkaren mötte jag något jag aldrig tidigare sett i Sverige. ALLA hade munskydd. Personal och patienter.

Jag också, naturligtvis.

Så jag hoppas att jag klarar veckans besök utan att bli smittad. Om det inte ställs in. Om inte personalen kallas in till covidvården.

Det är riktigt otäckt nu. Det känns som att hela samhället hänger på en skör tråd.

Jag måste till ögonläkaren, och måste åka tunnelbana dit. Annars gör jag ingenting utanför min lägenhet, min kolonilott och promenadvägen däremellan.

Den gångna helgen skulle jag sett tredje delen av Wagners ”Ringen” på Göteborgsoperan. Men operan är stängd och biljetterna till ”Siegfried” återbetalade. Jag hade laddat för att se den digitalt i helgen i stället.

Nu är även den digitala sändningen inställd, på grund av att 21 av 45 i kören har fått corona.

Pandemin äter upp allt vi har sett fram emot. På måndag hoppas jag att barnbarnen kan komma och sätta upp julkrubban från DDR, och kanske vågar jag mig till Lidl för att köpa Nürnberger Lebkuchen.

Ett måste till jul. Eller inte.

Denna jul finns inga måsten, utom att överleva. Men det vore bra att kunna se också.

God Jul och Gott Nytt År!


Borde ha skickat brev i stället för sms

En läsare mejlar om hur orolig hennes 84-åriga mamma blev när hon fick myndigheternas sms i sin Doro-telefon. Hade man inte kunnat skicka ett brev till äldre om de nya reglerna?

”Är det trångt och man inte kan hålla avstånd till varandra, är det klart rekommenderat med munskydd”, säger Leif Dotevall, biträdande smittskyddsläkare i Västra Götaland.

Ni fortsätter väl att träna med Sofia? SVT sänder repriser av ”Hemmagympa med Sofia” varje vardag över jul och nyår, utom 8 januari. Under början av 2021 kommer nya pass.