Låt Ebba Busch få leva

Vad handlar den senaste uppståndelsen runt Ebba Busch ens om?

Herregud, låt en kvinna få leva.

Det finns en influencer vid namn Margaux Dietz. Hon tjänar sitt uppehälle på det moderna sättet, genom att förvandla sig till en vandrande reklampelare och på Instagram göra show av sitt liv, något som bland de mest ambitiösa i genren även inkluderar besök på toaletten.

Äter du hamburgare? McDonalds är bäst. Planeras en resa till solen? Anlita Petter Stordalen. Och glöm inte att det är Rädda Barnen som gäller om du plötsligt får för dig att göra en insats i någon svältkatastrof.

Margaux Dietz och Ebba Busch på Ellegalan.

De unga kvinnor som är mest framgångsrika inom området drar in stora summor, något som inte sällan möts av suckar och förakt i kretsar som inte brukar gå i taket över att en så pass samhällsnyttig figur som Zlatan tjänar betydligt mer.

Nu sägs denna Dietz fått skjuts hem av Ebba Buschs livvakter från sitt 30-årskalas. Eller om vi ska vara nogräknade, hon fick åka med Kristdemokraternas ledare och biffarna en bit av vägen efter att festligheterna var överstökade.

En vinkel på händelsen hade varit att det är fint att Säpo tar paus från jakten på skäggiga islamister och hjälper en packad ung kvinna som helst inte ska vingla runt ensam på storstadens gator i mörkrets alla faror och hot.

Men det kunde vi givetvis glömma. Dietz var oförsiktig nog att babbla i sin podd om hjälpen hon fick, Aftonbladet plockade påpassligt upp storyn och snart hade skiten träffat fläkten.

Simon Andersson, pressansvarig för Socialdemokraterna i Stockholm, pratar om en skandal av ”astronomiska mått”. Mats Eriksson på LO ironiserar över ”de fåtal partitrogna kristdemokrater” som försvarar sin chef. Riksdagsledamoten Annika Strandhäll kvittrar om ”partiledarens egen Uber-tjänst” och kräver förklaring.

Trion ska vara glad över att den här kolumnen inte handlar om en känd politiker från dess egen krets som en gång hade vänligheten att övertala Säpo att ge mig skjuts.

Och den dionysiska sommarnatten för många år sedan då en vikarierande socialdemokratisk statsminister, livvakt och jag åkte taxi med en man som plötsligt tände en joint ska vi bara inte tala om.

Allt det här är så fånigt. Och vi vet alla att om rollerna varit ombytta och det var en partiledare i det andra blocket som hjälpt Dietz, så hade det varit borgerlighetens alla spinndoktorer och profiler som låtsats vara upprörda.

Det är nämligen så här det ser ut. Gång på gång på gång. Vi kräver att ledande politiker ska vara människor, men i samma ögonblick de visar sig vara det med allt vad det innebär av tillkortakommanden ska de steglas.

”On TV they prosecute anyone who's exciting”, som Elvis Costello sjunger.

Nej, Ebba Busch är inte Alf Svensson. Hon är modernare än så och förhållandevis ung och tycks vilja ha kul. En måttlig förbrytelse enligt alla rimliga definitioner.

Och det är ju inte som så att hon likt en Ulf Kristersson åkt till Tel Aviv för att ägna sig åt töntiga lekar med en festfixare samtidigt som partiet han leder hoppar av de politiska samtalen om gängmord. Det gjorde för all del även Busch, men hennes parti är inte ett av de statsbärande.

Jo, jag kan se invändningen. En journalist på Aftonbladet som har synpunkter på de töntiga reaktionerna. Höhö. Har han glömt att han jobbar på tidningen som brejkade storyn?

Men nyhetsvärderingen är i sin ordning. I varje fall de som inser att en kvällstidning på gott och ont är en kvällstidning torde hålla med mig. Det här är en berättelse som innehåller kändisar och glamour och annat som tabloider och många av dess läsare i alla tider har älskat.

Skäl att kritisera Ebba Busch saknas nu inte. Nyligen ville hon att Sverige skulle bekosta bygge av fängelser i några av världens värsta skurkstater dit utlänningar som döms för brott i Sverige ska kunna skickas.

Att hindra dessa länder från att tortera och avrätta de hemskickade brottslingarna blir svårt.

Men låt oss prata om sådant i stället för det här tramset. Låt oss prata om Ebba Buschs politik.