Paludan visar att kufar och haverister är maktfaktorer

Paludan i Landskrona förra året.

I morgon lördag ska Rasmus Paludan bränna en koran utanför Turkiets ambassad i Stockholm. Kanske kommer det att ske, kanske inte.

Det enda intressanta med händelsen är att den än en gång visar hur tillvarons snedseglare, haverister och allmänna skojare blivit en maktfaktor.

Paludan, som inte verkar ha något liv utanför muslimhatet, har 470 följare på svenska Facebooksidan för sitt parti Stram Kurs. Det antalet följare bör jag kunna skrapa ihop om jag bildar ett parti som säger att Elvis lever på månen och  alldeles säkert om jag påstår att Andra världskriget är en bluff påhittad av Hollywood eller att Olof Palme är kung på Kurrekurreduttön.

Till skillnad från Riksföreningen Elvis på Månen har Rasmus Paludan bisarrt nog ett visst inflytande. Man kan få det för en stund om man springer omkring och tuttar på heliga skrifter.

Till sina spektakel har han nu praktiskt och ekonomiskt stöd av publicister som Chang Frick, Sverigedemokraternas sajt Riks, och en Christian Petersson, reporter på Insikt24. Dessa personer grälar i ett reportage i vänstertidningen Syre om vems idé det var att ta Paludan till Sverige för att än en gång bränna en koran, nu utanför Turkiets ambassad.

Det märkliga är att ingen vill ta åt sig äran för den kommande provokationen som kanske blir av, kanske inte. Frick har lagt ut 320 kronor för ansökan om demonstrationstillstånd eftersom Petersson inte tordes. Men det var Peterssons idé. Säger Frick.

Det påminner om forna tiders gräl mellan politiska sekter på ytterkanten, rivaliserande Jorden är platt-sällskap eller liknande. Organisationer med några dussin medlemmar, föreningslokal i källare i utkanten av stan och en lite obehaglig ledare med dålig andedräkt och mjäll på den noppiga koftan.

Kunde någon föreställa sig att en sådan person skulle få betydelse? Jag minns när en excentriker i början av 1980-talet skulle bilda svensk sektion av Ku Klux Klan. Han ägnades ett par artiklar i kvällstidningarna för att det var så komiskt.

Rasmus Paludan, ledare för det danska högerextrema partiet Stram Kurs

I dag hade han blivit programledare i Riks eller ledamot av riksdagens justitieutskott.

Paludan, Frick och försiktige Petersson verkar i en politisk och social miljö som är väsensskild från 80-talets. Framför allt verkar de i en ny informationsmiljö där de mest aparta fenomen plötsligt kan bli var mans angelägenhet.

Men även om samhälle och medier ändrats i grunden gäller de dramaturgiska naturlagarna fortfarande. Du kan inte göra samma trick eller dra samma historia alltför många gånger.

Att bränna koranen är s å å å 2022.

Har Paludan ens pengar till flygbiljetten? Orkar Frick och Petersson ens gå dit för att titta och heja på om han dyker upp, med tändstickor i ena handen och koranen i den andra?

Paludan är en maktfaktor men tillfällig, uppblossande, inte varaktigare än sina brasor. De stora rörelserna i samhället pågår ändå, hur mycket snedseglarna än ropar och larmar.

Det finns förresten en sak till som är intressant med Paludan. Beviset för att vi menar allvar med yttrandefrihet är att vi försvarar även denna krumelurs rätt att skymfa och provocera.

Följ ämnen i artikeln