Kvinnor som gör abort i Sverige kan bli straffade i Polen

Demonstration utanför Polens ambassad i Stockholm mot landets skärpning av abortlagarna, oktober 2020.

Homosexuella i Sverige döms för sin läggning i andra länder.

Det kan bli konsekvensen om den föreslagna lagen om hedersförtryck antas av riksdagen.

Ett varningens finger restes i går av Lagrådet, den myndighet som ska granska och analysera nya paragrafer innan de träder i kraft.

Med bestämmelserna om grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning som förebild vill regeringen att det nya brottet hedersförtryck förs in i brottsbalken.

Tanken är att upprepade och systematiska kränkningar som var för sig kanske inte leder till nämnvärt straff ska bedömas som en helhet och tillsammans kan utgöra ett grovt brott.

 

Det här är i grunden en god idé. Att hedersförtryck blir synligt i lagen har ett viktigt symbolvärde och den nya lagen kommer förhoppningsvis att träffa gärningar och beteenden som i dag får för lindriga straffrättsliga konsekvenser.

Men Lagrådet har invändningar mot hur paragrafen tekniskt är konstruerad och avstyrker förslaget.

Jag ska inte tråka ut läsaren med ett alltför detaljerat och snårigt juridiskt resonemang om kritikens innehåll.

Det räcker med att berätta att justitieråden bland annat ställer sig tveksamma till att några fall av ringa skadegörelse, som normalt leder till böter, plötsligt ska ge minst ett års fängelse.

Att paragrafen hänvisar till kapitel i lagboken där även arbetsmiljöbrott och ”tagande av olovlig väg” förekommer gör ett egendomligt intryck, men det är inte hela världen.

 

En annan aspekt av den kommande lagen är betydligt viktigare än så och är kommenterad i yttrandets avslutning.

Lagrådet höjer blicken från paragraferna, tittar ut över världen och påpekar att regeringen är på väg att begå en dumhet.

Det föreslås nämligen att hedersförtryck inte ska omfattas av den internationella överenskommelsen om dubbel straffbarhet.

Det är en regel som säger att svensk domstol inte är behörig att döma en person som har gjort någonting som är olagligt i Sverige men tillåtet i det land där gärningen skedde.

Undantag finns från denna bestämmelse, framförallt för de grövsta brotten.

Att en stat tillåter ett folkmord ska inte innebära att bödlar kan dyka upp i Sverige och gå fria från ansvar.

Även en del mindre allvarlig kriminalitet än så är undantagna, exempelvis olika sexualbrott mot personer under 18 och barnäktenskapsbrott.

Visst, ett slopande av den dubbla straffbarheten ökar möjligheten att lagföra hedersförtryck.

”Låt oss inte glömma att homosexuellt intimt umgänge är olagligt i en del länder.”

 

Men till vilket pris?

Signalen som skickas ut är att det är folkrättsligt acceptabelt att den svenska rättsuppfattningen gäller även i länder som tycker annorlunda.

Vem vet, kanske Polen snappar upp den signalen och börjar döma kvinnor som kommer hem efter att ha genomgått abort i Sverige?

En författare med rötter i annat land bör möjligen undvika att besöka det gamla landet om han eller hon har skrivit en bok som uppfattas som hädisk.

Och låt oss inte glömma att homosexuellt intimt umgänge är olagligt i en del länder.

Kanske låter det som att Lagrådet ägnar sig åt snobbig juridisk överkurs. Låt mig då påpeka att även ett antal remissinstanser har kritiserat just denna aspekt av förslaget.

 

Kommer regering och riksdag att ta intryck?

Det är svårt att säga. Den socialdemokratiska regeringens respekt för den dubbla straffbarheten tycks vara en smula begränsad, men när den för ett antal år sedan försökte sig på något liknande rörande sexköp utomlands satte riksdagen stopp.

Lagrådets yttranden är inte bindande. Ibland lyssnar politikerna, ibland inte.

Den förfärligt utformade gymnasielagen drevs igenom trots en sågning så brutal att den borde klassas som juridikens motsvarighet till Motorsågsmassakern (en film som en gång i världen utlöste moralpanik och bisarr debatt om videovåld.)

En annan klassiker var då justitieminister Beatrice Ask skulle skärpa mordparagrafen, men gjorde det så undermåligt att det i själva verket blev svårare för de arma domstolarna att ta till lagens strängaste straff för det grövsta brottet.

Om departementet och riksdagen bara hade lyssnat på Lagrådet, så hade den pinsamma fadäsen gått att undvika.

 

Det vore bra om politikerna tog intryck denna gång.

Konsekvenserna kan annars bli mycket dystra.

Följ ämnen i artikeln