Den muslimska begravningsplatsen är full

Några av gravarna har inte hunnit få en gravsten än.

Den muslimska begravningsplatsen är full.

Ännu en ung man mördades i Stockholm i natt och Deepak Kumar står lutad mot gräsklipparen och röker en Marlboro light.

Meteorologerna säger att detta kanske är sommarens sista dag, träden skänker skugga och en mild bris har letat sig in från Drevviken.

Kvällspressen toppar sina sajter med de senaste uppgörelserna i den groteska mordepidemi som har plågat Järvafältets miljonprogram de senaste åren.

Fyra nya skjutningar, en död, en som kanske inte kommer att överleva, nya pinnar i Europas dystraste statistik.

Polisen var ute i Hjulsta i dag och spolade bort blodet som låg i pölar och i en annan del av huvudstadens region har Deepak Kumar rökt klart och hoppat upp i gräsklipparens förarsäte igen.

Strandkyrkogården i södra Stockholm är på 25 hektar, lika stort som 50 fotbollsplaner, det är en hel del gräs att sköta. Och på vintern är det snö som ska skyfflas.

Han är 40 år gammal och flyttade från New Delhi i Indien, en stad med väldigt många invånare på liten yta, till ett land med stor yta och få invånare.

Han säger att han tycker om tomheten och ödsligheten. Han säger att han tycker om Sverige. Han säger att han tycker om vintern och kylan.

– Men jag saknar min dotter. Hon är 13 år nu.

Vi tittar ut över den muslimska begravningsplatsen, dit fotograf Magnus Wennman och jag till slut hittade efter att ha kört runt lite och på måfå svängt in på en liten skogsväg som visade sig leda oss rätt.

Här gravsattes för några dagar de två unga män som mördades i Tensta i förra veckan.

Här vilar de två bröder som sköts till döds på Mynta café i Rinkeby i december 2016.

Här har de två unga män som 2019 lurades in i ett bakhåll i Köpenhamn och var chanslösa mot automatvapens salvor fått ro.

Deepak Kumar lockades till Sverige av en av sina bröder, som har bott här länge och som äger företaget som sköter kyrkogården.

– Jag trivs här. Jag vill stanna.

”Jag vet inte vad Sverige ska göra för att det ska bli bättre”, säger Deepak Kumar om det dödliga våldet.

Klockan är strax efter elva, det är drygt 20 grader i luften och ett ungt par som ser välmående ut joggar förbi med en barnvagn av det mer exklusiva slaget.

Det framstår inte som osannolikt att de tillhör den delen av medelklassen som med sina kreativa yrken numera arbetar hemifrån och disponerar sin arbetstid som den vill.

Deepak Kumar började arbeta sju i morse.

– Det är bra att vara igång tidigt. Vid tretiden på eftermiddagen är jag fri.

Den är inte stor, den muslimska gravplatsen. Några träd har fällts för att utöka kvarteret och få plats med ytterligare några rader.

De senaste gravarna har ännu inte satt sig. De saknar gravstenar. Det finns inga uppgifter över huvud taget om vilka som ligger där.

Tre högar med varsin liten nummerlapp, 844, 845, 846. Jag kommer att tänka på krigskyrkogårdar i Frankrike och deras rader av anonyma vita kors.

För den här textens skull hade det onekligen varit effektfullt om gängmorden var anledningen till att ytan inte räcker till längre.

Men så är det inte.

Kjell Wikberg, enhetschef på kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm, berättar att det primära skälet är coronan.

Ja, det är ju framförallt låginkomsttagare och trångbodda som har drabbats.

Men bland raderna med gravstenar finns också de stumma vittnesmålen om tillståndet i en nation som inte mår bra och som leder till politiska utspel och presskonferenser om nya lagar och debatter i Agenda.

Lite ogräs växer på gravarna där en 16-åring och en 19-åring har vilat sedan sommaren 2015.

Två unga pojkar som växte upp tillsammans, gick i samma skola, spelade fotboll, som sannolikt hade ungefär samma drömmar och förhoppningar om en framtid som aldrig kom att infinna sig.

De hamnade på olika sidor i gängkonflikten och efter ett rån mot ett växlingskontor och ett bråk om pengar brakade helvetet loss.

De två ynglingarna blev de första offren i en konflikt som i dag har krävt fler människoliv än vad någon orkar räkna till.

Pojkarna begravdes samtidigt och nära varandra. Ett försök att kyla ner konflikten. Det fungerade, i något år.

Nu har det spillts så mycket blod att det tycks vara omöjligt att försonas.

Min mobil upplyser om att Justitiedepartementet har skickat betänkandet "Skärpta straff för brott i Kriminella nätverk" till domstolar och advokater och vad det nu är för instanser som kan tänkas ha synpunkter.

Janne Andersson ska hålla presskonferens om det stundande VM-kvalet och polisen meddelar att åtta personer har gripits under en husrannsakan efter nattens uppgörelse.

Deepak Kumar tänder ännu en cigarett. Hörselkåporna hänger runt halsen. På en blandning av svenska och engelska säger han att han har läst om alla mord i tidningarna.

– Det är förfärligt. Men jag vet inte vad Sverige ska göra för att det ska bli bättre.