Rädda EU-ledare vek sig för Erdogan
"Sofagate" har ställt saken på sin spets.
Lät sig EU-ledare förnedras av Turkiets president Erodgan av rädsla för att han annars skulle släppa på flyktingströmmen till Europa?
Det finns ingen kärlek mellan Turkiet och Europa men i flyktingfrågan är EU helt beroende av landets auktoritära president.
Scenen är följande:
Efter månader av förberedelser och underhandskontakter befinner sig EU:s rådsordförande Charles Michel tillsammans med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i Ankara på officiellt besök hos Turkiets president. Målet är att tina upp de nedfrysta relationerna och enas i några svåra frågor.
När de kommer in i rummet finns det bara två stolar till tre ledare. President Erdogan sätter sig i den ena och Michel i den andra. På en videosnutt från mötet hörs ett frågande "ähm" från en stående von der Leyen som slår ut med händerna. Uppenbarligen i en undran om "var ska jag sitta då?".
Hon visas till en soffa som står en liten bit bort.
Denna på ytan triviala incident har lett till ett diplomatiskt storbråk på flera fronter som snabbt döpts till sofagate. Symboliken i bilderna som blivit virala på sociala medier är helt förödande.
Många tolkar incidenten som att Erdogan medvetet förnedrade von der Leyen och därmed EU som partner. Italiens premiärminister Mario Draghi kallar Erdogan för diktator och säger att han upprörs över den förnedring som von der Leyen fick utstå.
Hård kritik har också riktats mot Charles Michel för att han inte stod upp för sin kollega och gav henne sin stol alternativt begärde in en till. EU-parlamentet vill att både von der Leyen och Michel kommer dit och reder ut vad som hände.
Själv säger Michel sig vara väldigt ledsen för det inträffade men försvarar sig med att han inte vågade agera av rädsla för att förvärra situationen och skapa en diplomatisk incident.
Kärnan i problemet
Där har vi själva kärnan till problemet. Trots att EU egentligen borde ha ett övertag på Turkiet som i slutänden gärna vill bli medlem av unionen så är det Erdogan som för tillfället håller de starkaste korten.
Ingen fråga är mer destabiliserande för EU än flyktingsituationen. Okontrollerad invandring skulle på nytt skapa svåra motsättningar mellan medlemsländerna. Erdogan demonstrerade i somras att han när som helst kan vrida på kranen och låta en ström av flyktingar översvämma Europa.
EU är livrädda för ett sådant scenario och försöker därför hålla Erdogan på gott humör trots hans ständiga fientliga utfall mot unionen och nedmontering av demokrati på hemmaplan.
Michel och von der Leyen var helt enkelt rädda för att Erdogan skulle bli förbannad om de klagade över sittarrangemangen i mötesrummet.
Von der Leyen försökte uppväga den förnedrande behandlingen genom att läxa upp Erdogan när det gällde mänskliga rättigheter och beklaga att Turkiet sagt upp Istanbul-konventionen som ska förhindra våld mot kvinnor.
En händelse som ser ut som en tanke.
Själv har von der Leyen inte kommenterat händelsen men jag misstänker att Erdogan inte står överst på hennes favoritlista över världsledare. Turkiet kan glömma EU-medlemskap åtminstone så länge som han är president.
Turkiet hävdar att man helt följde det diplomatiska protokollet enligt EU:s önskningar.
Utskälld
Det är andra gången på kort tid som EU:s högsta ledare utsätts för en förödmjukande behandling av auktoritära regimer. För mindre än två månader sedan var det EU:s "utrikesminister" Josep Borrell som satt helt tyst i på en pressträff i Moskva medan Rysslands utrikesminister Sergeij Lavrov skällde ut EU för att ljuga om oppositionspolitikern Navalnyjs förgiftning och för att vara en opålitligt partner.
Samtidigt som pressträffen hölls offentliggjorde Ryssland att EU-diplomater från tre länder skulle utvisas.
Så mycket för det försöket att återupprätta goda relationer med Kreml.
Borrells resa till Moskva var den första från en hög EU-företrädare på fyra år. Kritiken var skoningslös när han återvände till Bryssel.
EU:s ambition är att på allvar bli en världsspelare på den diplomatiska arenan. En stormakt i paritet med USA, Ryssland och Kina. Man kan väl konstatera att det går sådär. Varken Borrell eller Michel har gjort något outplånligt intryck.
Det måste till mer mod och ryggrad och mindre underdånighet för att EU ska bli taget på allvar av herrar som Putin och Erdogan.