Trump hotar republikanska partiets framtid
Donald Trumps plan var att fortsätta hålla det republikanska partiet i ett fast grepp efter att han lämnat Vita huset.
Ställa upp själv 2024 eller agera kungamakare.
Nu riskerar partiet istället att delas i två. I så fall väntar ett årtionden av dominans för demokraterna.
Stormningen av kongressen och president Trumps ledande roll i den har helt ritat om spelplanen i amerikansk politik. Det finns ett före och ett efter den 6 januari.
Före stormningen spåddes att Trump skulle fortsätta spela en dominerande roll i det republikanska partiet även efter sin avgång. Trots valförlusten visade Trump att han är en röstmagnet. Republikanerna ville inte riskera att förlora Trumps kärnväljare.
Ett sådant scenario har gett den avgående presidenten en oerhört stark ställning inför valet 2024. Antingen kunde han själv ställa upp eller så skulle han ha utslagsrösten för vilken kandidat partiet skulle föra fram.
Efter historiska 6 januari ser ett nytt scenario ut att ta form. Republikanska partiet kan vara på väg att splittras i två.
De traditionella republikanerna vill ta tillbaka sitt parti. De var klart tveksamma till Trump redan inför nomineringsvalen 2016 men lät sig övertygas av hans förmåga att mobilisera väljarna.
Nu ser de Trump som förbrukad. Han har inte längre någon framtid i partiet. De vill så fort som möjligt kapa alla band med honom med förhoppningen att många av Trumpväljarna ändå ska välja att komma tillbaka till partiets traditionella fåra. De köper inte längre snacket om valfusk.
Ett antal tunga namn som tidigare varit Trumps förtrogna har brutit med honom. Senator Lindsey Graham, den förre guvernören Chris Christie och Mitch McConnell, majoritetsledare i senaten.
Att Trump nu fördömer stormningen hjälper inte. Videon där han utlovar en fredlig övergång till en ny president är en omvändelse under galgen. Det är något han säger i ett försök att undvika bli avsatt i förtid.
En annan falang, i dag sannolikt en minoritet, vill eller vågar inte bryta med Trump. De hoppas att vreden över stormningen så småningom ska dämpas. De tror att partiet kommer att förlora Trumps kärnväljare om de kastar ut honom. De fortsätter att driva konspirationsteorin om valfusk.
Trumps hämnd
Spänningarna i partiet är nu ännu hårdare än i början av 10-talet då den så kallade Teaparty-rörelsen från höger utmanade partiets traditionella linje. Den gången lyckades man hålla ihop partiet. Frågan är hur det går nu.
Det är fullt möjligt att Trump när han väl avgått bryter sig loss och startar ett eget parti. I så fall kommer han att ta med sig en ansenlig del av de konservativa väljarna.
Fastighetsmiljardären kan mycket väl göra det som en ren hämnd på republikanerna. Vill de inte ha mig så ska de heller inte få makten, är hans devis.
Trump struntar totalt i partiet. Det enda han bryr sig om är sig själv.
Efter att ha bevakat båda de senaste valrörelserna på plats i USA råder för mig ingen tvekan om att Trump har en mycket stark ställning bland vita konservativa väljare på landsbygden. De röstar inte bara på honom. De älskar Trump.
Det är dessa väljare som svalt hans lögner om valfusk. Jag tror att Trump behåller sitt grepp om många av kärnväljarna även efter stormningen av kongressen.
I en normal parlamentarisk demokrati kan ett nytt parti snabbt få starkt stöd. I USA är verkligheten en helt annan.
Systemet där den kandidat som vinner en delstat tar hem samtliga elektorsröster bygger på att det bara finns två partier. Om republikanernas röster splittras på två partier innebär det nästan per automatik att demokraterna vinner. Bara i de mest konservativa delstaterna kommer republikanerna ha en chans.
Oviss framtid
Två republikanska partier innebär åratal av demokratisk dominans och vore politiskt självmord för republikanerna.
Enda chansen att undvika en sådan situation är om en stukad Trump bestämmer sig för att hans karriär i politiken är över och drar sig tillbaka. Inte många tror at det kommer att ske.
Ett annat alternativ är att republikanerna framöver får vänja sig vid att ha två starka fraktioner där det blir ständiga slagsmål om vilken typ av kandidat man ska nominera, en Trumpist eller en traditionell konservativ.
Men Donald Trump är unik. Det är inte säkert att någon annan lyckas kopiera hans framgångar, vare sig Trump för fram sin egen son Don Jr, Ted Cruz eller någon annan som sin kandidat.
Med en mer traditionell arbetarpolitik kanske Joe Biden lyckas locka tillbaks en del av de besvikna demokratiska väljare som röstade på Trump de två senaste valen.
Framtiden ser mörk och oviss ut för det republikanska partiet.