Tingsrätten har gjort tre allvarliga fel i Kevinfallet
Tre gånger har Värmlands tingsrätt begått allvarliga fel.
Domstolens behandling av Robin Dahlén, som felaktigt blev utpekad för att ha dödat fyraårige Kevin, är skandalös.
De juridiska turerna bakom märkligheterna som för närvarande pågår i Karlstad är så många att det är lika bra att inleda den här texten med en resumé av händelseförloppet.
Bröderna Robin Dahlén och Christian Karlsson var fem respektive sju år gamla då de efter långa polisförhör befanns vara skyldiga till att ha dödat fyraårige Kevin 1998.
Många år senare granskade SVT fallet i en utomordentlig journalistisk insats, varefter åklagare efter en ny genomgång av ärendet kom fram till att dödsfallet kan ha varit en olycka och att det inte fanns några som helst bevis för att bröderna mördat pojken.
Fallet Kevin skrev in sig i berättelsen om rättsväsendets mindre imponerande insatser, en berättelse som även innehåller avsnitt om bland andra Thomas Quick och Kaj Linna.
I mars förra året gav regeringen bröderna en miljon var i ersättning för att staten handlat fel.
Bröderna har dessutom begärt skadestånd av Arvika kommun, då socialtjänstens insats i utredningen var endast marginellt mindre usel än polisens.
Då kommunen inte ville höra talas om att göra rätt för sig beslöt Robin Dahlén att stämma kommunen med en begäran på tre miljoner kronor i skadestånd.
Och det var nu eländet började.
Misstag nr 1: I oktober i fjol beslöt Värmlands tingsrätt att Arvika kommun skulle betala.
Beslutet meddelades i en så kallad tredskodom efter att Arvika inte kommit in med svar på stämningen i tid.
Dahléns glädje blev dock inte långvarig, då det visade sig att kommunen visst hade lämnat in ett svar.
Misstag nr 2: Samma eftermiddag drog domstolen tillbaka domen genom en så kallad återvinning.
Men det står klart och tydligt i lagen att det krävs en skriftlig ansökan för återvinning. Och en sådan hade inte kommit in till tingsrätten.
Misstag nr 3: Arvika kommun begärde inhibition av tredskodomen, det vill säga att den inte ska gälla tills vidare. En ansökan som domstolen avvisade.
Efter det har kronofogden varit ute i pressen och berättat att indrivning av de tre miljonerna ska ske.
Men nu har tingsrätten plötsligt kommit fram till att det var fel att avvisa kommunens begäran om inhibition. Ansökan borde ha prövats i sak.
Så nu stoppar tingsrätten tills vidare verkställigheten av tredskodomen.
De här turerna är fullständigt häpnadsväckande. Domstolen har gång på gång misslyckats med basal juridik.
En möjlig förklaring hade varit om det var någon stackars nybakad gröngöling som hade satts på att hantera ärendet och som efter nervöst bläddrande i lagboken hamnat snett.
Men olika domare, däribland chefsrådmannen, har varit inblandade.
Det här är uselt på så många plan.
Arvika kommun borde ha betalat skadeståndet utan tjafs.
Detta eftersom socialtjänsten kunde ha begärt att bröderna fått en så kallad bevistalan, en rättegångsliknande förhandling där eventuell skuld fastslås men inget straff döms ut.
Men i stället tittade inblandade socialsekreterare åt ett annat håll då de evighetslånga polisförhören med två små barn bara fortsatte och fortsatte och fortsatte.
Och efter att polisen meddelat sin uppfattning i skuldfrågan tvångsförflyttade kommunen familjen, tvingade den att genomgå behandling och splittrade bröderna.
Eftersom nu Arvika vägrar att ta sitt moraliska ansvar är det bra att domstol prövar frågan. Kanske har kommunen en juridisk skuld. Kanske har den inte det.
Två små barn utsattes för ett grovt övergrepp av den svenska staten.
Det minsta Robin Dahlén kan begära är att denna stat behandlar hans stämning med respekt.
Detta är även en fråga om allmänhetens tilltro till de rättsvårdande myndigheterna.
Att misstag kan ske får vi leva med, men det är oerhört viktigt att de drabbades vädjan om upprättelse prövas med noggrannhet och koncentration.
Värmlands tingsrätt, det här är uselt.