Liv på andra planeter troligare än en kärnvapenfri värld
Jag vill absolut uppmana alla som jobbar för nedrustning av kärnvapen att fortsätta sitt arbete.
Men realistiskt sett är det ett omöjligt uppdrag.
Chansen är större att vi upptäcker liv på andra planeter än att vi får en värld fri från kärnvapen.
Anhängarna av ett svenskt Natomedlemskap bedyrar att Sverige kan fortsätta arbeta för kärnvapennedrustning även sedan vi blivit medlemmar.
I teorin är det säkert sant. Men i praktiken kommer vi att vara medlemmar i en organisation som grundar sin avskräckning på det amerikanska kärnvapenparaplyet.
PLUS: Alla steg till ett svenskt medlemskap i Nato
Det blir svårt att med bevarad trovärdighet göra sig beroende av kärnvapen och samtidigt arbeta för att avskaffa dem. Det vore ärligare att erkänna det i stället för att slå blå dunster i ögonen på svenska folket.
Det är länge sedan USA och Ryssland ägnade sig åt förhandlingar om att minska antalet kärnvapen. Som läget ser ut nu är förutsättningarna för nya nedrustningssamtal helt döda. Men även om de förhoppningsvis skulle komma igång någon gång i framtiden finns det en hake.
Inget land med kärnvapen kommer att vara berett att ge upp dem.
Ukraina gjorde det 1994 och fick i utbyte säkerhetsgarantier från Ryssland. Värdelösa, som det visade sig.
Inte minst Rysslands invasion av Ukraina har demonstrerat för alla hur viktiga kärnvapen är för att kunna driva igenom sin vilja.
Ekonomisk dvärg
Om inte Ryssland haft kärnvapen hade Nato inte på samma sätt tvekat inför att stoppa Rysslands invasion redan i sin linda.
Hela Putins kalkyl om att invadera sitt grannland bygger på att han har kärnvapnen som en avskräckning gentemot Nato.
Faktum är att Rysslands status som stormakt grundas på de cirka 1 500 aktiva kärnvapen som man när som helst kan avfyra mot USA eller andra fiender. Ytterligare några tusen ligger på lager.
Redan före kriget var Rysslands ekonomi en dvärg sett i relation till landets storlek. Ryssland är extremt beroende av sin olja och gas. Det finns väldigt lite av utveckling som tar sikt på framtiden när de fossila bränslen fasats ut och Rysslands makt och betydelse därmed minskar ännu mer.
Så gott som det enda Ryssland har att falla tillbaka på för att kunna fortsätta uppträda som en stormakt är sina kärnvapen.
För USA har Rysslands aggression demonstrerat vikten av att man behåller den egna kärnvapenarsenalen. Om USA inte haft kärnvapen hade Putin inte tvekat att trappa upp utpressningen med sina dödsbringande pjäser.
Som att stå i motvind i en orkan
Trots att den förre presidenten Barack Obama fick Nobels fredspris för sin vision om att skapa en kärnvapenfri värld så drev även han utvecklingen i motsatt riktning.
Både USA och Ryssland lägger enorma resurser på att modernisera och utveckla nästa generation kärnvapen.
Även Kina har dragit slutsatsen att de måste nå kärnvapenavskräckning gentemot USA. President Xi Jinping planerar att fördubbla landets kärnvapenarsenal de närmaste fem åren till 700 stridsspetsar som ska kunna avfyras från land, till sjöss och från flygplan.
Nästa steg är att Kina överger sin hållning att inte vara den som avfyrar kärnvapen först.
PLUS: Alla steg till ett svenskt medlemskap i Nato
Om Kina någon gång gör allvar av sitt hot att invadera Taiwan kommer det att bygga på kalkylen att USA inte vågar försvara den demokratiska ön av rädsla för Kinas kärnvapen. En Lex Ukraina.
Att arbeta för en kärnvapenfri värld är som att stå i motvind under en orkan. Det gäller när Sverige står utanför Nato och det gäller i ännu högre grad när vi blivit medlemmar.
Ses som en livförsäkring
När Sverige häromåret funderade på att skriva på en FN-deklaration för att förbjuda kärnvapen var beskedet från Washington att det hotade vårt samarbete med militäralliansen. Så det blev ingen underskrift.
Vilket i praktiken inte spelar så stor roll eftersom de länder som innehar kärnvapen ändå inte kommer att göra sig av med dem. Hur många länder som än skriver på. Men det ger en fingervisning om viljan inom Nato att ifrågasätta domedagsvapnen.
Kärnvapnen ger inte bara muskler i det internationella maktspelet. De ses dessutom som en livförsäkring.
Se på Nordkorea som under årtionden utvecklat kärnvapen mot det samlade världssamfundets hårda motstånd. De har trotsat sanktioner som är betydligt mer omfattande än de som nu riktas mot Ryssland för att bygga sin snuttefilt.
Kommunistregimen i Pyongyang är övertygad att den inte överlever om den ger upp sina kärnvapen. Därför stretar de emot alla försök att få dem att ge upp vapnen trots att det nordkoreanska folket får betala ett oerhört högt pris.
Iran kan lyckas
I stället för att avskräcka länder från att inneha eller skaffa sig kärnvapen har krisen kring Ukraina i mångas ögon bevisat att kärnvapen är bra att ha. Att de ger skydd.
Iran är kanske nästa land att ansluta till kärnvapenklubben. USA och västvärlden gör allt för att stoppa utvecklingen men det finns ändå en möjlighet att Iran lyckas. Gör de det står ärkefienden Saudiarabien på tur att skaffa sig atomvapen. För dem är ett Iran med kärnvapen ett existentiellt hot.
Rysslands beteende har väckt nytt liv i kärnvapenhotet. Men chansen att världens kärnvapenstater ska dra slutsatsen att kärnvapnen måste bort är lika med noll.
Även i det nya kalla krig vi är på väg in i kommer MAD (Mutual Assured Destruction), doktrinen om ömsesidigt garanterad förstörelse, att vara planetens största hopp om att undvika ett kärnvapenkrig.
