Om jag inte hade familj så skulle jag yla

”Så fort det är maj och gräsmattan föder ett pliktskyldigt strå så klättrar det upp en fästing på det strået, tar sats och gör ett överjordiskt hopp rakt upp mot min kropp”, skriver Malin Wollin.

En man i SVT:s Första dejten var äventyrlig, han bar en varg på huvudet, reste jorden runt, hade tjugo skotrar och beskrev sig själv som väldigt spontan. Han fick inte kvinnan, trots att han var den snyggaste sextioåringen sedan Jack Nicholson var sjuttio, men kvinnan blev inspirerad och åkte på en vandringsresa till Italien.

Det fick mig att börja reflektera över min egen spontanitet. Den sträcker sig nog bara till att jag skickar ett sms till mina grannar där jag frågar om de vill komma över på ett glas. Det vill de ibland och då tänker jag för mig själv att det är härligt när saker inte måste vara så förgjordat planerade.

Förgjordat är ett ord från förr som min far tog med till Kalmar i mitten av sjuttiotalet. Förgjordat är det också att jag inbillar mig att något så banalt som ett glas på altanen skulle vara spontant. Roligt att jag är glad och lever för de små stunderna, men jag skulle vilja gå i vargmannens skor en dag i livet.

 

Följande morgon fick jag ett infall och bokade tid för TBE-vaccin.

Så fort det är maj och gräsmattan föder ett pliktskyldigt strå så klättrar det upp en fästing på det strået, tar sats och gör ett överjordiskt hopp rakt upp mot min kropp. Det är bara juni och jag har redan haft fyra blodsugande parasiter precis där mina jeansshorts som jag är för gammal för slutar.

Jag slutar aldrig ha borrelia. Men TBE kan man tydligen vaccinera sig mot och nu är jag på väg mot köpcentret där någon slags ambulerande vaccinfirma ska finnas på ett av de elvahundra apoteken.

Passerar två apotek som är fel och är sedan vilse, hittar mig själv på baksidan där bilar köar för att plocka upp sina matkassar.

Och då är det så här, att det finns ingen kortare sträcka än den jag färdas från normal vanlig medborgare till salivsprutande rättshaverist. Om jag inte hade familj, som måste skyddas från skam, så skulle jag yla på den där parkeringen. Yla att precis allt är på väg åt helvete, hela samhället rasar. Källa: det går dåligt för just mig just nu.

 

Försöker ringa Apotek Gröngöling men de erbjuder bara ett centralnummer som dessutom tipsar om internet. Jag är redan en sökande blå prick på min mobilkarta, jag har provat internet.

Går in på fel apotek och frågar skamset om vägen, skamset eftersom det är förläget att stå på rätt adress och ändå inte hitta.

”Du går in på Maxi och så ligger det till höger.”

Sedan när ligger saker inne i saker? Jag är för trött för den här världen. Men jag är fortfarande rädd för TBE och hittar slutligen en man i en hörna i ett apotek i en matbutik.

”Förlåt att jag är sen, jag har sprungit runt här utanför som en galning.”

”Som en merry go round!”

”Så jävla merry vet jag inte om jag var”, säger jag och sätter mig på en ambulerande pall.

Men mannen hittar mig inte i registret.

Jag plockar fram mitt sms med bokningen. Så nöjd med att jag läst rätt apotek, nästan hittat, nästan kommit i tid men så lättad att jag åtminstone har mer rätt än hans datorskärm när jag lyfter fram telefonen som lyser upp hans ambulerande ansikte med siffrorna som ligger en vecka fram i tiden.

Spontan!

 

Följ ämnen i artikeln