Vårdkrisen i Stockholm: Vart har alla pengar tagit vägen?

På tio år har medborgarna gett Region Stockholm 45 miljarder mer att röra sig med, en ökning med 65 procent.

Ändå har antalet vårdplatser och läkarbesök minskat och på sjukhusen rapporteras om dygnslånga köer och kris.

Hur är det möjligt?

Region Stockholm har som mål att ge “en hälso- och sjukvård av god kvalitet”, något som inte uppfylldes under 2020, enligt årsredovisningen.

Om Region Stockholms resultaträkning noterades på börsen skulle det sannolikt bli en kursraket. Enligt den senaste delårsrapporten (jo, de släpper sådana) tuffar verksamheten på riktigt bra.

Mellan januari och oktober i fjol steg intäkterna snabbare än väntat och vinsten på drygt två miljarder överträffade också prognoserna. 

2020 slogs vinstrekord med 5,8 miljarder och i årsredovisningen skryter vd:n Irene Svenonius som officiellt kallar sig finansregionråd med att bolaget inte visat förlust ett enda år sedan 2007.

 

Riktigt samma euforiska stämning råder som bekant inte på huvudstadens akutmottagningar. 

Enligt koncernledningen är dock allt under kontroll, på måndagen deklarerade Region Stockholm i ett pressmeddelande att vården haft en “mycket ansträngd men hanterbar helg” och att det fanns över 150 lediga platser på akutsjukhusen. 

Rapporteringen om vården börjar likna en konflikt där krigskorrespondenter vid fronten vittnar om hårda strider och stora förluster medan generalerna på högkvarteret hävdar att knappt ett skott har avlossats. Hur går det här ihop?

Stockholms finansregionråd Irene Svenonius (M).

 

Låt oss titta lite på siffrorna.

 

Huvudproblemet tycks inte vara att skattebetalarna levererar in för lite pengar. 

2010 hade Region Stockholm totalt 55 miljarder i skatteintäkter och generella statsbidrag och tillsammans med övriga intäkter, bland annat patientavgifter och biljetter i kollektivtrafiken, flöt det in 70 miljarder kronor. 2020 hade den siffran stigit till 115 miljarder, varav skatter stod för 85 miljarder. 

Uppgången med 65 procent är klart högre än befolkningsökningen med 16 procent under perioden, så möjligheterna att ge en bra vård ser mycket goda ut vid en första anblick. 

 

Vad har då medborgarna fått för alla dessa pengar? Här börjar det märkliga. Antalet genomförda läkarbesök har mellan 2010 och 2020 sjunkit från 7,4 miljoner till 5,9 miljoner. Nu rådde visserligen en pandemi under 2020 men även det mer normala året 2019 var besöken 7,2 miljoner.

Antalet vårdtillfällen har också sjunkit, från 312 000 stycken 2010 till 292 000 år 2020. Antalet vårdplatser per invånare minskade med 14 procent fram till 2019, och trots en viss uppgång under pandemin är nivån fortfarande lägre än ett decennium tidigare, enligt statistik från Sveriges Kommuner och Regioner SKR.

 

Någon toppvård har inte heller levererats. Regionen har som mål att ge “en hälso- och sjukvård av god kvalitet”, något som inte uppfylldes under 2020, enligt årsredovisningen. Vilket ju är lite synd eftersom många medborgare nog uppfattat det som den viktigaste uppgiften. 

De fyra sjukhusen Karolinska, Södersjukhuset, Danderyd och Södertälje missade i princip samtliga sina vårdmål, exempelvis när det gäller andelen patienter som får vänta högst fyra timmar på akuten, träffa en specialistläkare inom 30 dagar eller få behandling inom 90 dagar. Det går inte att skylla på pandemin, 2019 var det nästan lika illa. 

Förklaringen? Återigen ger de finansiella rapporterna vissa ledtrådar. Antalet anställda (helårsarbeten) inom sjukvården i region Stockholm har bara ökat med 11 procent sedan 2010. Personalkostnaderna har stigit med 44 procent, alltså långt mindre än intäkterna.

Desto mer har regionen satsat på att köpa in vård utifrån, den kostnadsposten har stigit med hela 80 procent eller drygt tio miljarder kronor. Det är förstås mumma för den uppsjö av privata vårdgivare som växt fram på senare år. En annan kostnad som ökat mer än löner är hyra av lokaler som stigit med 55 procent. 

 

Men om vården varit sisådär har regionen excellerat inom ett annat område: ekonomi. Under pandemin nåddes alla finansiella mål. Det är en trend. Mellan 2010 och 2020 har det egna kapitalet, ett mått på de ackumulerade vinsterna, stigit från 3,9 till 18,9 miljarder, en ökning med hela 378 procent.

Det är en utveckling som skulle göra många börsbolag avundsjuka. I slutet av 2020 fanns över 4 miljarder i kassan. Regionen ska enligt lagen ha en “ekonomi i balans” men politikerna i Stockholm har uppenbarligen tagit detta ett steg längre. 

Det här väcker en rad frågor kring vad syftet med Region Stockholm egentligen är.

En kostnadspost som förutsägbart nog hängt med i regionens utveckling mot ett wannabe-börsbolag är ersättningen till cheferna.

Regiondirektören Carina Lundberg Uudelepp har en årslön på 2,8 miljoner kronor. På tio år har lönen på posten ökat med 50 procent.

 

Om banker brukar det heta att det är bättre att vara aktieägare än kund. När det gäller sjukvården tycks det betydligt mer ombonat att vara direktör än patient.