Konservativ baksida när barriärer ska rivas

Hösten 2019 bevakade jag Moderaternas stämma i Västerås. En av motionerna som där behandlades rörde könsneutrala personnummer. Talarlistan var inte särskilt lång, men de flesta pläderade för ett inkluderande perspektiv som underlättar för transpersoner. 

Jag lyssnade storörad, glatt överraskad att Moderaterna visade sig vara så progressiva – det är klart att alla ska få vara vad de vill.

Så gick ordet till en delegat som presenterade sig som sjuksköterska. Hon förklarade att könsneutrala personnummer kan vara livsfarligt, till exempel i en akut situation som tarvar ambulansutryckning och förberedd vårdpersonal. Eftersom män och kvinnor är olika konstituerade, händer det att vi måste behandlas olika. 

Ergo: kön finns och spelar roll, oavsett vi vill det eller inte. 

Jag tänker på Moderaternas stämma när jag läser kritiken mot Kajsa Ekis Ekmans bok Om könets existens. Den har anklagats för en rad sakfel, varav det allvarligaste just anses vara påståendet att biologiskt kön är en realitet.

Författaren Kajsa Ekis Ekman

Könet, skriver Kajsa Ekis Ekman, är medfött. Könsrollerna, däremot, är kulturellt konstruerade och fjättrande idéer om hur män och kvinnor ”ska vara”. Efter lång kamp har könsrollerna med tiden luckrats upp, men nu gör stereotyperna comeback. Under påtryckning från transrörelsen, och intressant nog även feministiska krafter, har kön omdefinierats. Kön ska inte längre förknippas med kroppen (kromosomer, vagina, testiklar osv). Nej, kön är en identitet, en känsla, en essens. Om en person känner sig som kvinna eller betraktas och behandlas som kvinna, är hen kvinna. 

För det krävs att man beter sig som en kvinna, det vill säga ”kvinnligt”. 

Så delas könen upp igen. Allt från barnböcker om könsdysfori (att vara född i fel kropp, vilket en del är), till vissa forskare och läkemedelslobbyister listar upp typiska egenskaper för pojkar och flickor, män och kvinnor. Maskulint är att vara aktiv, utforska, konstruera och slåss. Feminint är att vara passiv, pyssla och gilla färgen rosa. Den progressiva ambitionen att riva barriärer har med andra ord en könskonservativ baksida. 

 

I den nya synen på kön finns också viljan att fasa ut ordet kvinna, eftersom det anses exkludera de könsbytare som inte har livmoder. Istället ska man säga ”livmoderbärare” om halva mänskligheten, vilket Vänsterpartiet ibland gör i sin agitation. 

Spelar det här nån roll? Kvinna är ju bara ett ord. 

Kajsa Ekis Ekmans poäng är följande: Könskodade personnummer är SCB:s viktigaste verktyg för att kunna räkna på skillnader i löner, hälsa, våldsutövning och allt annat. Om biologiskt kön inte längre ska gillas, kan vi heller inte bekämpa diskriminering och underordning. 

Det är omöjligt att diskutera den här frågan utan att såra någon, men vi måste ändå försöka prata om det på ett annat sätt än vi gör nu, det vill säga inte alls.