Mejla

Jan Guillou

Bonusarna handlar om skillnad i synen på människovärdet

Attendo

Attendo

Foto: TT

KOLUMNISTER

Den senaste skandalen i det jättelika privata vårdföretaget Attendo är mycket talande. Därför utförligt skildrad i Aftonbladet (4-5 maj). Och mer diskret behandlad i högerpressen.

Den här gången gäller det prioriteringar. Företaget fick 120 miljoner i coronastöd från skattebetalarna. Av detta stöd valde man att satsa noll kronor på vårdpersonalen och åtskilliga miljoner på extra direktörsbelöning, så kallade bonusar.

Blott förhärdade socialister eller gamla tiders socialdemokrater tycks numera finna den fördelningen upprörande. I dagens politiska värld och under förhärskande människosyn är detta tvärtom rätt, riktigt och fullt logiskt.

För hur förtjänar direktörerna sina bonusar? Genom att hålla kostnaderna nere. Och vad är vårdföretagens största kostnader? Det är alla anställda icke-direktörer, i Attendos fall 24 000 personer.

Slutsatsen är enkel. Ju mer direktörerna kan begränsa vårdpersonalen och hålla nere deras löner, desto större och mer välförtjänta bonusar. Försämrad vård av gamla människor, Attendos dominerande kundkrets, är alltså smartaste lönsamhetstricket.

Attendos vd Martin Tivéus.

Foto: PRESSBILD ATTENDO

Här uppstår visserligen en liten konflikt mellan döden och vinsten. Som bekant är ungefär tre fjärdedelar av Sveriges förluster i döda under corona- pandemin gamla människor utsatta för åldringsvård. Typiskt nog handlade en tidigare Attendoskandal om att man ljög om antalet förluster i döda åldringar i den egna omsorgen.

Ur affärssynpunkt är den lögnen förståelig. Överdödlighet gör sig inte i marknadsföringen. Det har blivit ett problem för den vinstdrivande vården att kundtillströmningen minskar. Våra gamla har förstått att hem för åldringsvård utgör den absolut farligaste platsen att vistas på.

Vad som ytterligare krävs av skickliga bonusdirektörer är förmågan att parera olämplig journalistik, att inte svara på frågor och att sätta skräck i personalen så att de inte vågar använda sin (grundlagsfästa) rätt att via medier informera allmänheten.

När Aftonbladet ställde den enkla frågan till Attendo varför skattebetalarnas stödpengar inte gick till ökad bemanning eller högre löner till omsorgspersonalen i stället för direktörsbonusar vägrade företaget att svara. Det vill säga, per mejl levererade man en salva företagsekonomiskt babbel.

Attendo påstod som ytterligare oförskämdhet att man hade “tyst period” då man inte befattade sig med medier. Vore kul att höra politiker eller förbrytare inför rätta hänvisa till “tyst period”.

Om Attendos strategi att skrämma och hota personalen till tystnad vittnade vårdbiträdet Stine Christophersen i Sveriges Radio. Hon kallades till förhör och utskällning inför en ledningsgrupp för att hon misstänktes ha skvallrat om grava missförhållanden. Hon förbjöds göra uttalanden och tilldelades en formell varning (första steget mot avskedande) för sitt illojala uppträdande.

Ledningsgruppen begick därmed lagbrott. Som tur var spelade Stine Christophersen in hotelserna. Följaktligen har Attendo åtal att vänta. Vilket dock inte tycks ha gjort övrig personal mindre skräckslagen.

Stine Christophersen hade berättat om hur Attendo inte satte in personal för att skydda sina äldre “kunder” när coronaviruset spreds som värst. Det var alltså däri hennes illojalitet med Attendo bestod. Vilket i direktörernas värld vägde tyngre än både hennes grundlagsskyddade meddelarfrihet och hennes solidaritet med dem som dog av lönsamhet.

Detta är en djupt människofientlig verklighet som uppstått till följd av privatiseringen av åldringsvården. Lönsamheten är viktigare än människoliv om åldringsvården skall vara vinstdriven. Direktörs-bonusar som förtjänas med besparingar i åldringsvården är bokstavligen livsfarliga. Det kan sägas så enkelt som så.

Lik förbannat menar vår riksdagsmajoritet att det skall heta valfrihet och är fint. Och en majoritet av befolkningen, som ändå är emot privatiseringsdöden, röstar likväl på partier som prioriterar lönsamhet framför människoliv.

Vad rör sig i huvudet på vår direktörsklass? Det är nästan omöjligt att föreställa sig. Attendos vd Martin Tivéus har beslutat att lämna tillbaks sin miljonbonus till företaget. Ty, säger han, han vill inte framstå som en girigbuk.

Det kanske var taktiskt klokt, Attendo har fått tillräckligt med dålig pr för närvarande. Eller var det kanske ett utslag av dåligt samvete, vad vet man?

Men sättet han förtjänade bonusen på är faktiskt den stora samvetsfrågan. Det handlar då om synen på människovärdet, där en avgrund skiljer humaniteten och vänstern från direktörshögern.


För övrigt anser jag att...

  •  … Aftonbladets ledarsidas bekymmer över att det daltas med nazister, på ett sätt som vore omöjligt med islamister, komiskt väl matchar Expressens ledarsidas samtidiga klagan över att det daltas med islamister på ett sätt som vore omöjligt med nazister (6 maj).
  •  … den elakaste partiledarens senaste språkgroda, när hon i partiledardebatten i tv trodde att ”debacle” betyder debatt, reser frågan om det borde införas språktester för att släppas in i riksdagen.

Av: 

Jan Guillou

Publisert:

LÄS VIDARE

Löfven om Attendo: Lägg korten på bordet

ÄMNEN I ARTIKELN

Attendo-chefernas jättebonusar

Attendo

Bonusar