Jag är riktigt dålig på att ångra mig

Ångrar jag att jag aldrig hoppat fallskärm, luffat runt i världen eller simmat med hajar? Nej.

Vad ångrar du mest i livet?

Olika forskare har ställt frågan.

Själv är jag riktigt dålig på att ångra mig.

Micael Dahlen, författare och ekonomiprofessor, frågade 1000 slumpmässigt utvalda svenskar: ”Vad ångrar du mest i livet så här långt?”.

Högst upp på listan hamnar relationer. Även forskare vid Clemsonuniversitetet i South Carolina kom fram till det svaret. Att inte ha varit tillräckligt med familjen, att inte ha bildat familj, att inte vågat skilja sig, att inte vågat binda sig till en partner, är sånt som folk ångrar.

Nästa stora fråga är, enligt forskarna, vägvalen i livet. Vilken utbildning man gick, vilket jobb man skaffade sig, utbildningen som inte blev av.

Forskarna i South Carolina frågade deltagarna om de som gymnasieelever skulle varit stolta över de personer de blev som vuxna, eller vad de ångrade.

 

I Micael Dahlens undersökning ångrar elva procent att de inte upplevt mer, utforskat och gjort mer av livet. 

Lika många ångrar att de inte underhållit kroppen bättre. På femteplatsen hamnar ånger över att inte ha vågat stå upp för sig själv. Den punkten finns också med på den palliativa sjuksköterskan Bronnie Wares lista över vad folk ångrar mest när de är döende.

Vad ångrar du?

Själv kan jag inte komma på en enda sak. Det kan låta som att jag surfat på en räkmacka genom livet, men det är precis tvärtom. Allt har varit en kamp.

Som gymnasieelev på Bäckängskolan i Borås trodde jag inte att det skulle bli något av mig. Mitt dåtida jag hade varit överlycklig över min karriär som musikskribent, kvällstidningsreporter, USA-korrespondent och pensionärskrönikör.

 

Ingenting har varit lätt. Men jag ångrar inte att jag fångat tillfällena som dykt upp. Jag har sett många som inte gjort det, utan ständigt jagat efter något annat. Ångrar de sig? Kanske.

Som 25-plus hörde jag ofta äldre vänner och arbetskamrater beklaga sig över att de aldrig hittade den rätte, och att det var försent att skaffa barn. Jag bestämde mig för att inte hamna där, och lyckades träffa rätt man och fick barn. Det har jag inte ångrat ett dugg.

De som aldrig bestämmer sig för någonting när det gäller relationer, är det de som ångrar sig? Vet inte.

Jag tänker ibland att jag hade velat studera mer, språk, litteraturhistoria, statsvetenskap. Men jag ångrar inte alls att jag kastade in en ansökan till Journalisthögskolan. Det blev rätt, och man hinner inte göra allt.

Jag låg på sängen och läste böcker som barn, och var jättedålig på gymnastik. Men som vuxen började jag testa att träna olika saker. Jag ångrar inte min uteblivna idrottskarriär som barn och ung. Det är i dag som jag kan sticka ut och springa, gå till gymmet eller träna med Sofia.

 

Varför ångra saker man inte gjort, när man kan göra dem i nutid?

Ångrar jag att jag aldrig hoppat fallskärm, luffat runt i världen eller simmat med hajar? Nej, jag ångrar ingenting. Jo, förresten, jag ångrar att jag inte såg Ola Magnell live fler gånger. Han dog, och så var det försent.


Följ ämnen i artikeln