Ministrarna det kommer blåsa om

De har fått regeringens riskjobb

Ofta går det att räkna ut vilka ministrar som kommer att hamna i svårigheter.

Det gäller även denna regering.

En kvartett med bland andra Johan Pehrson och Ebba Busch har fått solklara riskjobb.

Strax efter klockan ett i tisdags tillträdde den nya trepartiregeringen under ledning av Ulf Kristersson (M).

De nya statsråden har knappt hunnit lära sig att hitta till tjänsterummet, än mindre till personalmatsalen ännu. Men trots det kan man redan räkna ut vilka av dem som med stor sannolikhet kommer att hamna i blåsväder under de närmaste åren.

Ebba Busch: KD-ledaren är energi- och näringsminister. Som sådan kommer hon att tvingas hantera de branschstöd som det garanterat kommer att komma krav på under den stundande lågkonjunkturen.

Men det är inte det som kommer orsaka de stora problemen för Busch. Det är i stället energin.

Redan har vice statsminister Busch tvingats erkänna att ett vallöfte inte kommer att infrias. Det kommer inte att finnas någon elpriskompensation för de skyhöga elpriserna till hushåll och företag på plats 1 november. Någon ny tidtabell har inte heller presenterats.

Busch har också sagt att ”nu bygger vi kärnkraft”. Det återstår att se, skulle jag vilja säga.

Gör hennes profil otydlig

Det tar minst tio år att bygga ny kärnkraft. Den nya tekniken, så kallade SMR-reaktorer, finns inte än. Det är omöjligt att starta om Ringhals ett och två som regeringen lovat. För att det överhuvud taget ska gå att bygga nya reaktorer krävs dessutom ett flertal lagändringar. Det här kommer att bli ett ormbo för Ebba Busch.

Lite märkligt är det också att hon valt just detta område. Det ligger långt från de frågor som KD-väljare tycker är viktigast och gör hennes profil otydlig.

”På väg mot problem är Andreas Carlson som blev av med sin riksdagsplats i valet.”

Andreas Carlson (KD) har också en otacksam uppgift framför sig som inte kommer att göra honom populär i den mäktigaste gruppen i alla partier, kommunalråden.

Carlson har hand om infrastrukturen och ska slakta planerna på banor för höghastighetståg. Dessa planer tillkom under Alliansregeringen och kallades Sverigebygget. Staten skulle bygga banor, kommunerna bygga bostäder i anslutning till dem. Nu ska delar av planen skrinläggas. Carlsson ska förklara det för kommunalråden. Inte kul.

Till det ska läggas att alla kommer att tycka att inventeringarna i infrastrukturen är för små och i fel del av landet. Oavsett om det handlar om vägar, järnvägar eller annan kommunikation.

”Johan Pehrson har gjort ett märkligt val av ministerpost. ”

Det ger inga pluspoäng

På väg mot problem är Carlson som blev av med sin riksdagsplats i valet. Man ska kunna bo i ”hjärtlandet” lovade KD i valet. Men då måste man kunna ta sig både dit och därifrån. Få kommer vara nöjda med Carlssons insatser.

L-ledaren Johan Pehrson har också gjort ett märkligt val av ministerpost. Som arbetsmarknadsminister kommer han under den upptornande lågkonjunkturen få stå till svars för att fler blir arbetslösa och fler blir långtidsarbetslösa. Många missnöjda kan man räkna med.

Arbetsmarknadsfrågor är ingen liberal profilfråga. För ett parti med så lågt stöd som L har är det en viktig uppgift för partiledare Pehrson att skärpa den. Det lär bli svårt från den nuvarande positionen.

Men kanske är det integrationen, hans andra arbetsuppgift, han hoppas på. Både för ära och framgång. Lycka till, säger jag.

Integration gillar alla. Men det ger inga pluspoäng.

”Romina Pourmokhtari (L) har tre saker emot sig. ”

Ska hantera kritik och ilska

Romina Pourmokhtari (L) är miljö- klimatminister.

Hon har tre saker emot sig. Det första är hennes ålder, 26 år. Att bli minister vid så pass unga år har visat sig vara svårt.

Det andra och tredje är klimatet. Dels ska hon hantera besvikelse, kritik och ren och skär ilska över den nya regeringens blygsammare ambitioner på miljöområdet.

Men hon ska självfallet också framställa regeringens arbete som fantastiskt bra för klimatet. Trots att det första den gjorde var att göra det billigare att bilpendla till jobbet. Men inte att ta bussen eller tåget.

Och nu undrar du säkert varför det inte finns någon M-minister på den här listan. Det beror inte på att de aldrig kommer att hamna i blåsväder, det kommer säkerligen hända.

Det beror på att de inte sitter på poster där de kommer att tvingas göra väljare och medborgare besvikna. Eller, som i Buschs fall, redan har gjort.

”Johan Forssell (M) har ägnat de senaste åren åt batongpolitik.”

De fick fina jobb – för att glömma kritiken

Ett känt grepp i politiken är att plocka in potentiellt högljudda kritiker i värmen. I det här fallet den nya regeringen.

Niklas Wykman, finansmarknadsminister (M), tillhör ett kritiskt gäng i partiet som kallas för ”pojkarna”. Men nu är han inne i finrummet, på det mäktigaste departementet av alla. Kritiken lär mildas.

Johan Forssell, biståndsminister (M) har ägnat de senaste åren åt batongpolitik. Morgon, middag, kväll har han ställt upp i etermedierna och förordat hårdare tag. Men belöningen uteblev, i alla fall delvis. Han får inte sköta dessa frågor i regeringen. Han kompenseras med fint tjänsterum på UD och ansvaret för det bantade biståndet och handel. Många trevliga resor kan det bli.

Lotta Edholm (L) hade egentligen lämnat politiken. Men posten som skolminister kunde hon inte tacka nej till.

Edholm är en välkänd och uppskattad medlem i Liberalerna i Stockholm, partiets största distrikt och tillika det som är de ivrigaste motståndarna mot samarbete med SD. Det kommer Edholm hålla tyst om som minister.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.