Sveriges anseende skadas av spionskandalen

Peymans dator, av märket ”Lenovo”.

Sveriges möjligen grövsta fall av spioneri någonsin ledde i dag till åtal.

Att en man som har haft nyckelpositioner inom underrättelsetjänster misstänks ha gått Rysslands ärenden kommer att ge internationellt eko.

Det ligger i sakens natur att en hel del är fördolt i den stämningsansökan som chefsåklagare Per Lindqvist vid Riksenheten för säkerhetsmål i dag lämnade in till Stockholms tingsrätt.

Med det sagt innehåller också de tolv sidorna en hel del intressant och tidigare okänd information.

De två bröderna åtalas för grovt spioneri, ett brott som har livstids fängelse i straffskalan.

Det har spekulerats i vilket land som männen misstänks ha arbetat åt, nu har vi fått svaret.

Duon påstås ha ”gått Ryssland och den ryska underrättelsetjänsten GRU tillhanda, genom att obehörigen anskaffa, befordra samt röja uppgifter vars uppenbarande för främmande makt kan medföra men för Sveriges säkerhet”.

Ett spioneri som ska ha pågått i tio år, mellan september 2011 och september 2021.

Peyman Kia, misstänkt för spioneri.

Det här är onekligen mycket allvarliga anklagelser.

Sett i ljuset av vilka arbeten som den ena av bröderna har haft, framstår härvan som än allvarligare.

Mannen har inte bara haft en nyckelposition på Säpo, med allt vad det kan tänkas innebära i form av insyn i hemligheter som Kreml inte ska ha kunskap om.

Han har dessutom arbetat inom Must, den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten.

Och inte nog med det, mannen har varit placerad på KSI, Kontoret för särskild inhämtning, den hemligaste delen av underrättelsetjänstens alla hemligheter.

Det är den här avdelningen som ansvarar för rikets agenter och som rekryterar spioner utomlands.

Inte mycket är känt om KSI, men i en statlig utredning från 1999 framgår det att organisationens ”uppgift är att hämta in information med särskilda metoder, dvs. genom förfaringssätt, som det inte ankommer på andra underrättelseorgan att använda”.

Annorlunda uttryckt: KSI agerar i gråzoner och med metoder som andra myndigheter inte kommer i närheten av att kunna eller få använda.

I stämningsansökan återfinns också detaljer som får mig att misstänka att det bara är en fråga om tid innan Netflix sätter tänderna i den här affären.

Ta bara följande beskrivning av ett PM som innehåller en del av bevisningen:

”Omfattande transaktioner med kontanter och guld, metoder för att dolt ta emot pengar, flyktväg, backup-plan”.

Det här kan mycket väl vara den allvarligaste spionaffären som har drabbat Sverige.

En figur som Stig Bergling, dömd till livstids fängelse för grovt spioneri, skadade Sverige allvarligt genom att sälja hemliga uppgifter till Sovjet.

Men även om denne mullvad arbetade inom såväl Försvarsmakten som Säpo, var han inte i närheten av att inneha de positioner som en av de nu åtalade bröderna har haft.

Chefsåklagare Per Lindqvists uttalande i dag är en beskrivning så god som någon av digniteten av det avslöjade:

”Misstanken rör mycket allvarlig brottslighet riktad mot Sveriges underrättelse- och säkerhetssystem”.

Det bör samtidigt påpekas att mycket ännu är okänt om omfattningen av den påstådda brottsligheten.

Bröderna nekar till brott och bevisningen ser ut att innehålla brister.

Åklagaren har satt på sig livrem och hängslen och har i händelse av att domstolen inte tycker att åtalet för grovt spioneri håller även ett andrahandsyrkande, grov obehörig befattning med hemlig uppgift.

Fyra års fängelse är det maximala straffet, för det senare brottet, att jämföra med spionagets livstid.

Icke desto mindre tycks det vara en synnerligen allvarlig härva som har nystats upp.

En affär som sannolikt kommer att skada Sveriges anseende i internationella underrättelsekretsar.

Någonting säger mig att regeringen, som ju ännu bankar på porten till Nato, gärna hade sluppit den här soppan.