Dambergs ögon gav upp redan i livmodern

”Jag gav upp redan i livmodern”, stönade dramatikern Samuel Beckett vid något tillfälle.

Det var med en blick som matchar det uttalandet som Mikael Damberg, inrikesministern, ställde sig på scenen i justitiedepartementets pressrum för att i vanlig ordning försöka visa prov på handlingskraft i kampen mot de kriminella gängens härjningar.

Ämnet denna gång visade sig vara någonting oerhört: det ska bli tillåtet att sparka in dörren och göra husrannsakan hos folk utan brottsmisstanke.

Men detta var vi närvarande journalister ännu lyckligt omedvetna om några minuter tidigare.

Det blir glesare och glesare på dessa presskonferenser. Och undra på det. Journalisterna börjar kunna det här.

 

Medan vi väntade roade jag mig med att söka på ordet ”gängkriminalitet” på regeringens hemsida. 113 träffar.

Erik Ridderstolpe, Ekots nestor, var på plats. Han har egentligen gått i pension, men nu är det höstlov och folk har ledigt.

En ung fotograf kom fram till mig och suckade över AIK:s förlust mot Halmstad i går kväll. Kvällspressen intog sina positioner. TT var med på länk. Men var höll morgontidningarna hus?

– Vårt mål är att ingen ska dyka upp, skämtade en av alla Dambergs medarbetare.

Det blir glesare och glesare på dessa presskonferenser.

Klockan 10.16, en minut försenad, dök politikern upp. Iklädd sin gråa kostym.

Det brukar betyda hårdare tag. När inrikesministern har den blå på sig handlar det i regel om någonting mjukt brottsförebyggande. Man lär sig sådant efter att ha tvingats utstå femtioelva presskonferenser.

Det saknas inte skäl till att Damberg numera har ögon som ser ut att ha gett upp redan i livmodern. Det ena förslaget efter det andra presenteras, men gängen bara fortsätter att döda.

 

Ta bara de senaste veckorna. Mord i Helsingborg och Farsta. Åtal mot en 17-åring för de dödande skotten mot en polis i Göteborg.

Och Einár. Till och med Washington Post skrev om mordet på artisten. Bild, den tyska tidningen, störst i Europa, påstod att Sverige är det farligaste landet i världsdelen.

Vad finns då att säga om själva nyheten?

En utredare är tillsatt för att dra upp riktlinjerna för ”preventiva tvångsmedel”, en terminologi nästan lika kreativ som när DDR döpte om Berlinmuren till ”Den antifascistiska skyddsvallen”.

Översatt till begriplig svenska betyder detta att det inte längre ska krävas brottsmisstanke för att bugga datorer och avlyssna telefoner. Helt rimligt, i vår sköna nya värld.

Dessutom ska det alltså bli tillåtet med ”hemlig husrannsakan i preventivt syfte”.

 

Jag skrev i inledningen av denna kolumn att det ska bli fritt fram att slå in dörren hos oss folk. Det är givetvis inte riktigt sant.

Kokainsnortande räknenissar på bank i Stockholm city behöver inte oroa sig.

Det behöver inte heller vanligt hyggligt folk göra. I varje fall inte än. Hur någon regering i en framtid vi inte vet någonting om använder denna generösa lag återstår att se.

Kokainsnortande räknenissar på bank i Stockholm city behöver inte oroa sig.

Några protester att tala om behöver inte regeringen frukta. Det är bara ett litet antal intellektuella som numera orkar invända. Och vem bryr sig om dem.

”Vi slumrar oss rakt in i ett repressivt samhälle ingen rimlig människa kan önska sig att leva i”, som författaren Joakim Zander twittrade under presskonferensen.

Endast de närmast sörjande tryckte ”gilla”.

Mikael Damberg har numera ögon som ser ut att ha gett upp redan i livmodern. Det ena förslaget efter det andra presenteras, men gängen bara fortsätter att döda.

Sedan var det frågestund. Expressen hade fräckheten att påpeka att Moderaterna redan för ett halvår sedan lade ett liknande förslag.

Det är ju så här det ser ut inom straffrätten. SD kräver någonting. Alla protesterar. Några månader senare har M stulit det. Vid det laget har sossarnas invändningar övergått i mummel. Då vet vi att det snart är regeringspolitik. 

Det påminner om mitt tidiga 90-tal. Tröjan som den brittiske popstjärnan Paul Weller hade på sig på måndag bar Andres Lokko på tisdag. Sedan dök en urvattnad variant upp på H&M.

 

Inrikesministern försökte förklara hur bra det var med samsyn och såg ut att längta ännu längre bort.

Inte för att det blir roligare i morgon. Då börjar Socialdemokraternas kongress. Kommunalråd kommer tjata om att för lite görs och att väljarna sviker.

Inom en halvtimme var showen över. Statsrådet med hov pep i väg.

Det påstås att Mikael Damberg ska bli finansminister. Jag kan inte helt frigöra mig från misstanken att han gärna slipper sitt nuvarande uppdrag.