Demirok är ett av Centerpartiets problem
I dag väljer ett sargat parti ny ledare
Ett uselt valresultat. Sjunkande stöd. Omfattande kompetensflykt. Frågetecken kring politiken. Avsaknad av profiler.
Centerpartiets utmaningar är många.
Och ett av dem är Muharrem Demirok.
I dag slutar Annie Lööf som Centerns partiledare. Hon efterträds av Muharrem Demirok, 46, riksdagsledamot som i 13 år varit kommunalråd i Linköping.
Partiledarbytet blev nödvändigt efter valförlusten förra året och av det faktum att Annie Lööf efter mer än elva år på posten kände att hon gjort sitt.
Men det är ett parti med många problem. Det är inte i form. Här är de största utmaningarna.
1. Demirok själv
Off-the-record berättar rader av partikamrater som jobbat nära honom att Demirok inte är en ledare. De gillar honom helt enkelt inte. Ifrågasätter, åtminstone indirekt, om han blir en bra partiledare.
Det man kan konstatera är att han inte har en bakgrund som Centerns partiledare brukar ha. Lööf, Olofsson, Johansson, Söder, Fälldin – alla har de haft sina rötter på landsbygden.
Men det har inte Demirok. Han är född i Huddinge och har gjort politisk karriär i Linköping, Sveriges femte största stad.
Den ende som före Muharrem Demirok inte växt upp på landsbygden var stockholmaren Lennart Daléus. Under hans tid gjorde partiet sitt hittills sämsta valresultat, 5,1 procent, och han avgick efter bara tre år.
Muharrem Demirok saknar dessutom erfarenhet av rikspolitik. Han kom in i riksdagen i höstas och har alltså inte lärt sig alla tjuvknep som ett framgångsrikt arbete på det nationella planet förutsätter.
Det betyder också att han saknar nätverk på riksplanet utanför sitt eget parti. Till det ska läggas att han är okänd för nästan alla vilket är en enorm uppförsbacke när man vill få ut sitt budskap.
Annie Lööf hade varit riksdagsledamot i fem år när hon valdes till partiledare. Hon hade, med efternamnet Johansson, gjort sig känd som något av ett politiskt underbarn. Hon hade en relation med väljarna.
En av Demoroks största utmaningar för att få Centern på rätt köl igen är alltså han själv. Småjobbigt skulle man kunna säga.
PLUS: ”Demirok söndrar och härskar”
2. Kompetensflykten
Väldigt många har lämnat C-toppen under senare år. Den ekonomiske talespersonen Emil Källström, vice ordföranden och ledamoten av EU-parlamentet Fredrick Federley, gruppledaren Anders W Jonsson, tidigare gruppledare i riksdagen, vice ordförande och vikarie för Annie Lööf då hon var föräldraledig med flera.
Med Lööf fortsätter kunskap att lämna partiet. Michael Arthursson som varit partisekreterare sedan Maud Olofssons dagar slutar också. Runt dessa två personer har Centern roterat det senaste decenniet.
Det kan finnas rader av spirande förmågor som står och stampar i kulisserna. Men de tar en tid att lära upp. Det gäller alla gebit, även politiken.
3. Brist på profiler
Flera som pekades ut som partiledarkandidater, exempelvis Emil Källström, meddelade på ett tidigt stadium att de inte var intresserade. Andra slutar i samband med partiledarskiftet. Eller har börjat trappa ner.
Resultat: Det är glest mellan profilerna i centertoppen. Och alla vet att det är enklare att få fram sitt budskap om väljarna har en relation till den som för fram det.
Det har inte väljarna till Muharrem Demirok. Och inte till så många andra heller i den nya centerledningen. Möjligen med undantag av den ekonomiske talespersonen Martin Ådahl.
4. Vägval SD
Den borgerliga Alliansen sprack efter valet 2018. Orsaken var att två partier inte stod fast vid det som de fyra tillsammans gått till val på, att inte göra sig beroende av Sverigedemokraterna. 2021 sällade sig Liberalerna till M och KD. Nu är Centern ensamma om att inte vilja göra sig beroende av Jimmie Åkessons parti.
Men är det möjligt att stå fast vid den linjen? Centern känner sig inte helt bekväm med att vara det enda borgerliga partiet i den rödgröna kvartetten. Men samarbetet med SD, som Centerns väljare inte gillar, lägger hinder för att återuppta samarbetet med de forna allianskamraterna.
Men när Annie Lööf före valet i höstas meddelade att hennes statsministerkandidat var Magdalena Andersson (S) togs det inte heller upp särskilt väl.
Så vilken väg ska Centern välja? Att stå som en åsna mellan två hötappar är inte svaret.
5. Landsbygdens parti
Centern tappade i mindre städer i valet och fick se sig förbisprungen av SD i flera landsortskommuner. Centern håller alltså på att tappa sin främsta identitet, att vara landsbygdens röst i politiken.
Decentraliserat beslutsfattande, möjlighet att leva i hela landet och andra liknande frågor.
Men hur ska man hitta tillbaka dit? Den blivande partiledaren framhåller skolpolitiken som en ödesfråga för Centern. Men är det verkligen så? Jag tvivlar och skulle sätta upp en banderoll på partihögkvarteret med kravet ”Låt det bli möjligt att leva i inlandet”. Detta för att få in tankarna i rätt banor. Mat, drivmedel, jobb, jakt vårdcentral och skola.
6. Svagt stöd
I riksdagsvalet tappade Centern mer än var femte väljare och landade på 6,7 procent. Just nu ligger opinionssiffrorna ännu lägre. Det främsta skälet är att väljarna inte vet var de har Centerpartiet just nu, de inväntar den nya ledningen.
Valresultatet i höstas var det femte sämsta sedan Sverige blev en demokrati. Det rimmar mycket illa med Centerns berättelse om, i deras tycke, partiets stolta historia. De har flest regeringsår i bagaget efter Socialdemokraterna. Samlingsregeringen under kriget. Koalitionen med S under 1950-talet, Fälldins borgerliga regeringar på 1970-talet, Bildts på 1990-talet och Reinfeldts 2006 - 2014.
Men in i en regering kommer man inte hur som helst. Då måste man ha allierade. Och det saknar Centern just nu. Det är en utmaning, som det brukar heta.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.