Vi äldre bör hyllas för hur vi hanterat pandemin

Britta Svensson utan holkärm på vaccinationscentralen.

Nu har jag fått dos 2 av vaccinet mot covid-19.

Inget plåster den här gången.

Sjuksköterskan stack med en annan teknik än den förra. Inte en droppe blod.

Resan till andra dosen var knölig. Ni som också bor i Region Stockholm vet vad jag menar. Man fick ett besked vid dos 1, som sen ingen ansvarig låtsades om.

Själv fick jag feeling en fredagskväll när jag strykt färdigt tvätten, och testade att ringa ett telefonnummer jag snappat upp.

Efter 20 minuter svarade en glad person att han gärna skulle ge min man och mig tid för dos 2, gick det bra om tre dagar?

 

Vi var i fritidshuset, satte oss i bilen och åkte 60 mil till vaccinationscentralen. Där rådde, om inte militärisk ordning, så den som man är van vid från flygplatser.

Ordnad kö till incheckning. Sen ny kö till trevlig kvinna som ställde kontrollfrågor och lotsade in i rätt vaccinationsbås.

Alla hade tid för ett vänligt ord. Enda missen var att ärmarna på min kortärmade tröja inte var korta nog. Jag tvingades kavla upp (vilket man ju trots kändiskampanj helst inte ska behöva göra, det är mest praktiskt för personalen om man är rätt klädd från början).

Jag borde gjort som Ebba Busch i partiledardebatten, och satsat på holkärm. För den proffsiga sjuksköterskan satte sprutan väldigt högt upp på armen.

Så tänk på det när ni klär er för vaccinet. Helst ärmlöst. (Apropå kändiskampanjen så verkar det bara vara Timbuktu och Izabella Scorupco som vet hur högt upp sprutan ges).

Jag såg ingenting av det tumult som påståtts ha ägt rum just där jag var, med folk som försökte gå före i kön. Allt flöt på perfekt, ingen började slåss med personalen.

 

Efter dos 2 har jag upplevt en djup känsla av tillfredsställelse. Det känns som att livets alla pusselbitar har hamnat på plats, och allt bara är harmoni.

En mycket ovan känsla.

Den kan ju också bero på vårvärmen, de utslagna syrenerna, eller det faktum att Hammarby vann Svenska cupen. 

Den slutade med straffsparksläggning, och det är alltid väldigt tillfredsställande att se en boll gå in i motståndarens mål. Och nu skedde det hela fem gånger för Hammarbys del.

Nu när vi kanske ser slutet på den, har något bra kommit ur pandemin?

Svaret är nej. Inte ur själva pandemin. Den har orsakat sorg, död, svår sjukdom, förstörda liv och raserade företag.

Men det har kommit något bra ur vårt sätt att hantera den.

Vi är många äldre som är nöjda med hur vi klarat pandemin.

Jag klarade att leva isolerat, att organisera om mitt liv så jag slapp ställen där jag kunde bli smittad, att lära mig använda munskydd, att prioritera det som var viktigt.

 

Vi äldre bör hyllas för hur vi hanterat pandemin. Vi har hållit ner smittspridningen i vår åldersgrupp, avlastat sjukvården och tagit hänsyn till våra medmänniskor.

Ett glas champagne kanske det blir när jag är tillbaka i fritidshuset.

Sen ska jag ta hand om mördarsniglarna, ogräset, algväxten, det trasiga låset på garagedörren och vattnet i källaren.

Men först ska jag njuta ordentligt av dos 2 och allt den symboliserar.

 

Izabella Scorupco är en av få kändisar som vet hur högt upp på armen vaccinet mot covid-19 tas.

Amerikansk forskning visar att det känslomässiga välbefinnandet förbättras när man blir äldre. Livet är sämst runt 50, men blir sen bara bättre fram till 75. Sen går det neråt igen. För vissa, i alla fall.
Det psykiska välbefinnandet hos äldre är relaterat till lägre nivåer av stresshormonet kortisol och bättre hjärt- och kärlhälsa. 40 procent har ett stabilt känsloliv, 40 procent mår bättre och 20 procent sämre.
Susan Turk Charles, psykolog på University of California, kom fram till att även om äldre har färre sociala kontakter, är de kontakter de har kvar mer tillfredsställande och meningsfulla.