Därför är årets presidentval inte en kopia av 2016

Inför valet 2016 var Donald Trump en outsider.

WASHINGTON D.C. Jag begriper varför alla som vill att Joe Biden ska vinna är oroliga för att den chockartade utgången från 2016 ska upprepas.

Men förutom att historien sällan går igen finns det många skäl till varför årets val är annorlunda.

Förra gången ansågs Donald Trump av medier och etablissemang som helt chanslös. Det ledde till att demokraterna tog ut Hillary Clintons seger i förskott. Många demokrater lät bli att gå och rösta i förvissningen om at hon skulle vinna ändå.

Den här gången är demokraternas motivation att rösta betydligt större. Underskattningen slår den här gången i motsatt riktning. Nästan ingen demokrat vågar tro på de positiva opinionssiffrorna för Biden.

2016 var Donald Trump en outsider. Hans attraktivitet låg i att han inte talade som eller uppförde sig som en traditionell politiker. Han hade åsikter som många amerikaner instämde i när det gällde exempelvis illegal invandring och muslimer. Sånt som inga andra politiker vågade säga högt.

Inte så få röstade på honom som en missnöjesyttring. En signal om att det inte skulle skada om någon rörde om lite i grytan därborta i Washington DC.

Inte alla de är nöjda med soppan som blev resultatet. Det finns en rätt stor trötthet på kaoset runt president Trump som pågått nonstop i snart fyra år utan några vilopauser. Även om det inte bara är hans fel.

Som en väljare sa till mig.

– Jag går gärna på cirkus nån gång ibland men inte varje dag. Då blir det trist.

Hillaryhatet

Den förra valrörelsen dominerades av hatet mot Hillary Clinton. Jag har bevakat amerikansk politik i över 20 år och kan inte påminna mig om att jag någonsin mött ett sådant hat i USA mot en av presidentkandidaterna. Till och med många demokrater vägrade att ta i henne ens med tång. En kombination av kvinnohat och en motvilja mot att en familj skulle prenumerera på presidentposten.

Inte blev hennes liv lättare när dåvarande FBI-chefen två veckor före valet släppte bomben att han återupptagit utredningen av Clintons e-posthantering. Där rök sannolikt den givna segern.

Men vad gäller hat är Donald Trump lika utsatt i årets val som Hillary var 2016. Lika mycket som hans anhängare dyrkar honom lika avskydd är han av övriga väljare. Det är många republikaner både kända och okända som offentligt meddelat att de inte tänker rösta på Trump i år utan på Biden.

Joe Biden är en sällsynt svag kandidat till presidentposten. Det är en gåta och ett fattigdomsbevis att demokraterna inte kunde få fram en yngre och mer slagkraftig person.

Men kanske är Biden ändå rätt man för just den här stunden. Jag möter få demokrater som älskar honom men å andra sidan få republikaner som hatar honom. Han går under kategorin "hygglig karl".

Vare sig hatad eller älskad men i viss mån respekterad för sin erfarenhet.

Förstörde allt

Coronapandemin har helt vänt upp och ner på valet och Trumps chanser. Fram till viruset började dominera världsscenen i mars såg det mesta bra ut för Trump. Ekonomin tickade på i rekordfart. Han hade överlevt både Rysslandsutredningen och riksrätten. Chanserna till omval såg hyfsade ut.

Pandemin förstörde allt. För första gången fick Trump en fiende som han inte kunde bortförklara eller förolämpa till tystnad. Ett läge där hans teflonrustning inte längre fungerade.

För vilken sittande president som helst skulle det vara nästan omöjligt att överleva en pandemi och den extrema ekonomiska nedgång som följder av den.

Det blir inte lättare om presidenten i fråga konstant bagatelliserar hotet och missköter bekämpningen av pandemin. Inte i någon annan fråga tycker en klar majoritet av det amerikanska folket att Trump gjort bort sig.

Den så kallade "oktoberöverraskning" som brukar förändra alla presidentval kom redan i mars utan att någon då fattade det.

Trump är inte chanslös men det är rejäl uppförsbacke för presidenten.

Trump vann valet 2016 men ändå inte. Hillary fick tre miljoner röster fler. Men tack vare att Trump vann de normalt tämligen säkra demokratiska delstaterna Pennsylvania, Michigan och Wisconsin med bara några tiotusen röster marginal så blev han president. Så är det amerikanska valsystemet utformat.

Ska man tro opinionsmätningarna är han inte ens nära att vinna någon av dessa delstater 2020. Dessutom är det väldigt jämt i fler normalt säkra republikanska delstater som Iowa, Texas och Arizona.

Visst kan mätningarna ha fel även den här gången men kommer den osannolika historien från 2016 verkligen att upprepa sig?