Advokater krävde åtta miljoner efter Donias död
Advokaterna som drev åtalet om 15-åriga Donias död borde ha insett att familjehemsföräldrarna skulle frias.
Kostnadsräkningen på över åtta miljoner framstår som optimistisk.
Lunds tingsrätt har friat de två familjehemsföräldrar som åtalats för dråp alternativt vållande till annans död, över tio år efter att Donia hittades avliden i sin säng i ett familjehem i södra Sverige.
Dödsfallet anmäldes till polisen flera gånger och prövades av åklagare, men förundersökning inleddes aldrig.
Till slut bestämde sig flickans mamma och pappa för att väcka enskilt åtal, vilket innebär att det är de och inte en åklagare som driver ärendet.
Under förhandlingen argumenterade de två advokater som representerade dem för att familjehemsföräldrarna begått brott då de inte såg till att den sjuka flickan fick den vård hon behövde.
Efter sju förhandlingsdagar och 35 vittnesförhör som advokaterna åberopat meddelades så domen i måndags.
Rätten konstaterar att ett grundläggande krav för att familjehemsföräldrarna ska kunna dömas för ett avsiktligt dödande är att de var medvetna om att flickans tillstånd utgjorde en allvarlig risk för att hon skulle dö.
Efter det påpekar domstolen att dödsorsaken inte är helt fastställd och att en av de åtalade försökte få recept på näringsdryck dagen innan Donia avled.
Redan dessa förhållanden, skriver tingsrätten, talar ”med styrka” för att familjehemsföräldrarna inte hade insikt i hur allvarlig situationen var.
Och efter ytterligare någon formulering om att risken för att avlida i sjukdomen som flickan drabbats av var ”mycket låg” kommer slutsatsen:
”Enligt tingsrättens bedömning finns det därför inget i utredningen som ger stöd för brottspåståendet”.
Det är i juridikens värld ett väldigt kraftfullt frikännande.
Det normala när åtal ogillas är att det finns bevis, indicier och omständigheter som tyder på skuld, men att materialet inte är tillräckligt för att undanröja rimliga tvivel.
I detta fall finns ingenting.
Och att ingenting finns borde ha stått klart för en juridiskt skolad person redan då åtal väcktes.
Det kom nämligen inte som en överraskning att dödsorsaken inte var helt klarlagd.
Det fanns ingen utredning som tydde på att flickans sjukdomstillstånd avvek från det förväntade eller att hon uppvisade atypiska symptom.
Att åklagare mer än en gång valt att inte inleda förundersökning eftersom inget tydde på brott, borde för övrigt ha varit en varningssignal så god som någon.
Även alternativyrkandet, vållande till annans död, underkändes. Brottet är nämligen preskriberat. Något som en advokat möjligen bör känna till.
Advokaternas något orealistiska inställning till målet märks också i kostnadsräkningen som har lämnats in till rätten.
Sida upp och sida ner, 14 till antalet, med redovisningar av allt från inledande arbetsinsatser och kostnader för resor till arvode för medhjälpare
Att ”arbete med kostnadsräkning” sätts upp som post får dock anses vara begripligt, då denna sammanställning måste ha tagit sin tid.
Advokaterna krävde 6,6 miljoner i arvode. Med ersättning för utlägg och moms landade notan på 8,3 miljoner.
Det ska sägas att det här inte är pengar som kommer att betalas ut. Juristerna ville ha dessa miljoner endast om de vann målet. Nu gjorde de inte det och får därför inte en krona.
De filar redan på ett överklagande. Jag vågar påstå att en hovrätt kommer att landa i samma slutsats som tingsrätten, om nu inte mot all förmodan nya och sensationella uppgifter dyker upp.
Den här texten är inte enkel att skriva.
Jag har all förståelse för att flickans biologiska föräldrar söker svar, kräver rättvisa och är missnöjda över domen.
Men det måste samtidigt vara tillåtet att ställa sig en och annan etisk fråga om en advokats ansvar.
Den som väcker enskilt åtal tar en stor ekonomisk risk. I händelse av förlust kan han eller hon stå med motpartens kostnader. Det kan röra sig om hundratusentals kronor, i värsta fall miljoner.
Så är dessbättre inte fallet denna gång. Lunds tingsrätt beslöt att staten ska ta familjehemsföräldrarnas försvarares nota på nästan en halv miljon. Men det hade kunnat slutat illa.
En annan fråga är hur en advokat ska bete sig mot en människa som har drabbats av en tragedi, som kanske inte tänker klart och som inte är bevandrad i paragrafernas alla labyrinter.
En advokat ska bland annat ge juridisk rådgivning. Och sannolikheten för framgång i ett enskilt åtal i brottmål är generellt liten.
Undantag finns, ett berömt fall är kvinnan som vann i Högsta domstolen efter att ha slängts ut från en balkong, exmaken dömdes till 14 års fängelse, men så skrevs också rättshistoria den gången.
I detta ärende var som sagt utsikterna närmast obefintliga.
Advokatsamfundet har en disciplinnämnd som prövar om anmälda medlemmar har brutit mot god advokatsed.
Att en av advokaterna som drev åtalet är ledamot i nämnden skulle kunna ha haft ett visst underhållningsvärde, om det inte vore för att hela historien är så sorglig.