Vi tycks vilja att de ska förbli fattiga

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-28

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

En beige slöja täcker himmelen över trafikstockningarna i Beijing. Historiens rickshaw-dragare har förvandlats till taxichaufförer och trängs med privatbilarna runt omkring mig. De flesta fordon är skinande rena och nyputsade. I bilarna sitter ensamma människor i kostym.

Jag tänker på hur ofta alla vi som reser klagar på det moderna i ett så kallat "utvecklingsland". Vi tycks nästan vilja att det ska vara fattigt, smutsigt och oorganiserat i främmande länder. Vi kritiserar gärna luftföroreningarna, trafiken, skyskraporna och masskonsumtionen trots att vi vet att det är "utvecklingens" baksida.

Att medelklassen blir större och större och att levnadsstandarden hela tiden ökar i både Kina och Indien, det låter självklart bra i böckerna men i verkligheten ska det helst vara primitivare. Vi vill att det exotiska ska förbli exotiskt.

När vi reser omkring i ett annat land vill vi besöka historiska platser och få "en inblick i hur människor lever". Vi vill köpa en kimono i Japan, en qipao i Kina och en aodai i Vietnam trots att endast servitriserna i ländernas turistkvarter bär dessa klädesplagg. När vi kommer hem klagar vi på att allting var så turistiskt och att affärerna var fulla av fula souvenirer. Men för vem fanns allt detta, om inte för oss - turisterna?

Vi vill att de gamla hutong-kvarteren i Beijing ska stå kvar därför att vi tycker att de är vackra. Att de också är fallfärdiga, smutsiga och trångbodda vill vi inte riktigt se. Det är ju inte lika kul att åka till ett Beijing som ser ut som en korsning mellan New York och Skärholmen med höga bostadshus.

Nej, det är inte det, men det är väldigt mycket bekvämare och skönare för kineserna själva. De stora bostadshusen rymmer hundra gånger fler människor än de individuella små stenhusen.

Överhuvudtaget har det blivit bättre för Beijing-borna. Affärerna man ser från bilfönstret ser ut som i Tokyo och Bangkok. Man kan äta på KFC och McDonalds och man kan se "Pirates of the Caribbean" på bio. Härligt.

Måste verkligen "utveckling" se ut just på det här sättet? Det är läskigt att tänka sig hur himmelen kommer att se ut den dagen då 1,3 miljarder kineser får råd att köpa bil. Och det är sorgligt att tänka sig McDonalds som kinesisk snabbmat.

Jag är säker på att Mao argt vänder sig i sitt mausoleum när han ser att Starbucks Coffee fått öppna en affär djupt inne i den förbjudna staden. Han trodde nog inte att det var så här det skulle gå.

Självklart törstar det kinesiska folket efter nöjen och lyx efter kulturrevolutionen på 60-talet då allting var förbjudet. Men är verkligen vår moderna västerländska kultur så eftersträvansvärd? Är det viktigt att Keira Knightley får pluta med läpparna i Kina? Visst tyder det på ökande yttrandefrihet men det hade varit roligare att se fler kinesiska - eller svenska för den delen - filmer i USA.

Kanske är det bara en tidsfråga. Vänta bara tills Indiens och Kinas snart samlade 3 miljarder människor öppnar upp samosastånd och tehus inne i Versailles-slottet i Frankrike.

Det exotiska har ju redan börjat flytta in i våra kök och badrum. I den extrema globaliseringen har kulturer bytt plats och det nationella jaget suddats ut. I själva verket när turisten kulturarvet mer än vad lokalbefolkningen gör.

"Malaj, dansa dans som aldrig fanns", sjöng Povel Ramel. Men snart är det kanske vi som dansar dansen som aldrig fanns.

Elin Lindqvist

Följ ämnen i artikeln