En uppgift i dåligt väder är bättre än fritid i sol
Det är lagom att ha ledigt tre och en halv timme om dagen.
Blir det mer mår man dåligt.
Intressant forskning för den som är pensionär.
När jag jobbade heltid längtade jag efter mer ledig tid. Oj, vad jag såg fram emot livet som pensionär. Det var fritiden jag var ute efter.
Nu i sommar har jag upptäckt att det är mer komplicerat än så.
Jag borde ha njutit av min första sommar som pensionär utan den akuta ångesten över pandemin från året tidigare. Nästan tre månader blev det i fritidshuset i Sveriges vackraste landsända.
Men något skavde. Många av de lugna dagarna präglades av malande tankar, som tog över tillvaron. Jag oroade mig över framtiden.
Det känns så dumt och onödigt nu i efterhand. Jag har ju gått i KBT-terapi för att lära mig hantera hypotetisk oro. Men nu dök den upp i en ny form. I stället för att handla om jobbet, kretsade den kring pensionärstillvaron.
Allt det där försvann när jag var tillbaka i stan, och hade fullt upp igen. Jag känner mig helt harmonisk när jag växlar mellan extrajobb, skötsel av kolonilotten, hushållsarbete, ärenden på stan, träffar med vänner, hämtning av barnbarn och att gå på fotboll.
En amerikansk forskningsstudie visar att det är optimalt att ha tre och en halv timmes ledigt om dagen. Om man har mer än fem mår man dåligt, liksom om man stressar och har för lite fritid.
Jag tycker det är superviktig forskning, inte minst för pensionärer. Tre till fem timmar ledigt om dagen. Resten av tiden får man aktivera sig med något. Häromdagen fick jag ett utskick från ”äldreomsorgens förebyggande arbete” i min stadsdel. De föreslog att jag skulle gå till ”en mötesplats för seniorer” för att ”delta i några av våra aktiviteter”.
Jag blev helt förbluffad över att skattepengar läggs på att erbjuda mig detta.
Det var inte aktiviteter som fanns där. Det var tidsfördriv. Café, frågesport och pysselträff.
Som pensionär behöver man aktivera sig med saker som betyder något för andra. Det ska gärna ska vara lite jobbigt, obekvämt och utmanande.
Annars kan man inte njuta av sin tre och en halv timme fritid.
Det är bra att hoppa in i sitt gamla jobb, eller pröva på något nytt i de olika förmedlingar för senior arbetskraft som finns, så länge man orkar.
Det finns massor av insatser att göra som volontär eller aktiv i föreningslivet.
Det är viktigt att rycka in med det man kan för att hjälpa närstående. Själv tycker jag det är toppen när det kommer ett sms om att barnbarnen behöver nya gummistövlar. En perfekt uppgift för en dagledig pensionär.
Man mår bra av att vara behövd och ha en uppgift. Det kände jag starkt när jag lämnade min lugna sommartillvaro för den mer hektiska hösten.
Vid någon solresa en vinter mötte jag långliggarna. De som hyr in sig hela vintern i ett soligt land. Det satt ett stort gäng runt ett bord på en uteservering.
Det såg inte det minsta lockande ut. Det är bättre att ha en arbetsuppgift i dåligt väder än oändligt med fritid i sol. Det förstod jag direkt när jag såg de vinpimplande svenskarna.
Alla äldre är inte hjälplösa mähän
- Konstnären Lars Vilks dog tragiskt, 75 år gammal. Hans gärning gör det så tydligt att den svenska ålderismen, som ser alla äldre som hjälplösa mähän, inte har något med verkligheten att göra.
- Strax innan han dog, 80 år gammal, delade Janne ”Loffe” Carlsson med sig av sitt motto: ”Man ska vara en tillgång – för samhället, för familjen. Då är man inte till besvär och så får man vara med på allt”.
- Det finns hundratals träffpunkter för äldre runt om i Sverige. Hur fungerar de, hur många går dit, vilka är de till för? Mejla gärna mig och berätta om dina erfarenheter.