Mejla

Britta Svensson

Hjärtslitande att läsa hur dåligt äldre mår

Publicerad:
En äldre kvinna framför en dator.
Foto: Henrik Montgomery/TT
En äldre kvinna framför en dator.

Den absoluta majoriteten av Sveriges 70-plussare har varit noga med att följa reglerna i coronatider.

Nu är det många som inte orkar längre.

Det uttrycks med all önskvärd tydlighet i det hundratal mejl som jag fått från Aftonbladets läsare den senaste veckan. Det är hjärtslitande att läsa hur dåligt äldre människor mår i sin isolering.

”Det blir allt svårare att på morgonen hitta ett skäl för att stiga upp ur sängen. Ensamheten är kanske ett större hot än coronaviruset. Meningslösheten en avgrund lätt att falla ner i”, skriver en kvinna.

Väldigt många som mejlar känner att ingen talar för dem, värnar deras rättigheter och perspektiv. ”Det är som om vi inte längre existerar”.

Ett par i karantän skriver att ”vi längtar så smärtsamt mycket och gråter en skvätt varje dag” på grund av saknaden efter barn och barnbarn.

Det mest gripande mejlet kommer från en ensamstående kvinna utan barn. Det helt ensamma livet ”håller på att ta knäcken på mig”.

Person efter person ”saknar värmande medmänsklighet” i kommunikationerna från myndigheterna. ”Det är tonen som är så förskräcklig”. En kvinna skriver om ”den kliniska kylan” under de dagliga presskonferenser som är den information de flesta får om vad som sker. ”Fullständigt renons på psykologisk insikt”.

Det som i stället serveras är ”en skopa gravallvarliga brösttoner”, skriver någon.

Det har dött 400 personer mellan 0 och 69 år i Sverige av covid-19. Och drygt 500 i gruppen 70+ utanför hemtjänsten och äldreboendena.

”Risken för äldre får inte baseras på enbart ålder”, skriver danska Sundhetsstyrelsen, och det verkar de svenska siffrorna understödja.

Men reglerna i Sverige för alla över 70 står fast: ”Låt bli att åka buss och tunnelbana, ta hjälp av anhöriga eller grannar för att handla mat och undvik att träffa dina barn och barnbarn”.

Jag vet, det är ett vidrigt virus och det liv vi hade tidigare får vi nog aldrig tillbaka. Jag behöver inte resa utomlands, gå på bio eller ens gå på fotboll på länge än.

Men i Norge, Danmark och Schweiz är det nu okej att träffa barnbarnen igen. Det skulle betyda mycket för mångas mentala hälsa om Sverige uppdaterade sina regler.

I så fall får man inte glömma att även de utan barn och barnbarn behöver kunna träffa någon vän och vara i alla fall i något socialt sammanhang.

Och jag tycker det vore mycket bättre om livsmedelsaffärer och apotek införde hårdare regler om hygien och social distansering så att äldre tryggare kan gå dit, än att vi ska hållas borta. Där finns mycket att göra.

Som en ovanligt klok och trogen läsare skriver, har vi dessutom eget sunt förnuft och erfarenhet att göra egna riskbedömningar. Det finns forskning som visar att de som är bäst i världen på just riskbedömningar är mor- och farmödrar.

Så jag kommer snart att krama mina barnbarn, ett och fem år gamla, trots iskylan från presskonferenserna. Jag tror inte längre på den absoluta nödvändigheten av friska äldres sociala distansering från nära anhöriga.


Föredömligt av Agenda

  • Äldres situation i coronatider togs upp på ett föredömligt sätt av Agenda i SVT i söndags. Tack för det, Anna Hedenmo och redaktionen, särskilt Rebecca Randhawa som gjorde en så fin och respektfull intervju med Erik Eriksson, 92.

  • Äldrevården måste stärkas, sägs det nu. Antalet invånare över 80 år ökar snabbt, med 75 procent fram till 2035. Bara att hålla nuvarande nivå är en enorm kostnadsökning. Hela samhället måste prioritera om för att ha råd med en värdig ålderdom.

  • Enligt SCB:s prognoser väntar stor brist på vård- och omsorgsutbildade. Om antalet personer som utbildar sig är lika stort i framtiden som det varit under de senaste åren kommer bristen på personal i äldreomsorgen 2035 uppgå till drygt 160 000 personer.

Av: Britta Svensson

Publicerad:

LÄS VIDARE