Jag blev dumpad av min bästis
- Fastnålat inlägg16 nov 2020Elin Wieslander
Har du blivit dumpad av en vän någon gång? Eller har du kanske själv nobbat en kompis?
Chatta om vänskap med Aftonbladets Kristoffer Bergström.
Denna chatt är stängd.
- Kristoffer Bergström16 nov 2020
Jag går ifrån nu. Det har ramlat in den ena betraktelsen efter den andra, nästan alla genomtänkta och starka, men jag måste skriva ett par andra artiklar innan min redaktör blir galen på mig.
Ni kan mejla mig om ni vill fortsätta snacka lite. Jag ska försöka svara under dagen. Jag har kristoffer.bergstrom@aftonbladet.se
Vi hörs.
- 16 nov 2020
Jag trodde att jag hade förlorat min bästa vän. Hon är helt underbar. Och så komplex. Det blev svårare och svårare att ses, hon drog sig undan. Hon försvann från mitt bröllop utan att säga hejdå. Sen hördes vi plötsligt inte. Jag sörjde det djupare än någon kärleksrelation som strandat. Jag hörde av mig ibland utan att få svar. Efter fyra år utan henne fick jag ett meddelande. Vi träffades igen. Nu finns det något skört som vi bygger försiktigt. Det gör mig lycklig att hon finns i den här världen.
MSå fin avrundning på den här känslosamma chatten, M. De där raderna är värda att ta med sig ut i den disiga novembermåndagen.
Ta hand om allt det sköra.
Kristoffer Bergström - 16 nov 2020
Hej hur gör man med personer som bsrs snackar med en eller spelar tv spel med en när det passar dom och struntar i en när dom hsr andra att prata med?
Mr trollfaceMan samlar mod till att konfrontera dem. Och så vågar man en gång säga precis det du skriver:
– Jag upplever att du bara vill vara med mig om ingen annan finns till hands. Är det så?
Det kommer vara plågsamt, risken finns att hela vänskapen spricker, men troligare är att ni närmar er varandra. Oavsett vilket får du iallafall ett svar. Det kan hända att din tv-spelskompis inte ens är medveten om att hen beter sig sådär nonchalant.
Kristoffer Bergström - 16 nov 2020
Har alltid varit väldigt ensam. Så fort jag skaffar nya vänner så försvinner dom lika fort utan att jag vet varför. Jag är alltid snäll (nästan för snäll) och finns för dom jag tycker om. Vill alltid visa att jag bryr mig. Men får aldrig något tillbaka. Menar alltså inte materiella ting utan det är ingen som visar att dom bryr sig. Samma sak med min familj, det är alltid jag som hör av mig och när jag vill ses så kommer det massa ursäkter. Detta har gjort att hag firar jul och nyår ensam och gjort i flera år nu. 2015 blev jag utslängd av min släkt på julaftonskvällen. Känner mig så värdelös..
BarajagBarajag, mitt hjärta brister. Jag förstår inte hälften av allt du varit med om, men jag hoppas att du får professionell hjälp. Man ska inte behöva känna sig så ensam som du gör.
Kristoffer Bergström - 16 nov 2020
Skulle aldrig ändra mig till en annan för någon annan. Den som inte vill ha mig som vän. Fine, deras förlust inte min 🙂
Maria den envisa
– Det här är den jag är. Om du inte gillar det kan jag bli en annan.
Så borde jag ha sagt när Ellie gjorde slut som kompis. För till skillnad från människor med en tydlig personlighet har jag flera, beroende på vem du vill ha.
Vi möttes 2010. Ellie ställde nyfikna frågor, fattade vad man sa, tog vid med egna betraktelser. Hon hade kompisar som spelade piano på efterfesterna. Hon skärskådade tomt prat, hittade kluriga poänger i okluriga tv-program och hade hatat den här enkelspåriga beskrivningen, som att hon var en älva som spred stjärnstoft över mänskligheten.
Hon var en vanlig typ, en bra vanlig typ.
Klart att jag ville närma mig. Så jag släppte upp testballonger och undersökte vilka som tilläts flyga. Skämtade på ett sätt, provade ett annat, ett tredje, och noterade när Ellie skrattade.
Satte på Robyn, Solomon Burke, jazz. Skrävlade, underdrev, redogjorde för böcker jag läst eller jobbgrejer jag skrivit. Aha den flög, aha den störtade.
Vi blev vänner. Vi bakishängde ibland. Jag besökte ett kollo hon var föreståndare på, bodde med de andra ledarna, nattbadade i en becksvart sjö. Ett tag hyrde jag hennes lägenhet. Som jag älskade hennes sällskap på middagar, att återvända från ett toabesök och se henne inbegripen i ett livligt samtal med en svårpratad gammal innebandypolare.
Kan man vara stolt över en som inte är ens partner?
Klart man kan. Jag var stolt över Ellie.
I DN berättar Elisabeth Åsbrink att Lars Norén sa upp bekantskapen för att han inte stöttade hennes arbetsgivares hållning i Natofrågan. Dramatikern såg kaféer och vänner som lika utbytbara, skriver hon. Lars framstår som ovanligt futtig.
Vissa drag delade jag med honom. Den här perioden bjöd jag ofta in till temafester, till vardagsplojer, till knäppa projekt. Kom och måla av mig. Kom och sy. Kom och provät ett kokt stekt ägg och ett stekt kokt.
Avvek någon messade jag bara in en annan, exakt vem var inte så noga, så skarorna blev allt brokigare. Ellie verkade gilla den sidan och jag förstärkte den.
Mot stratosfären seglade ballongerna.
En gång skrev jag till henne: kom så gör vi något bra av den här dagen. Hon svarade långt senare att hon var trött på den sortens ytliga inbjudningar, på att vara ersättlig, vadå göra något bra? Kan vi inte bara ses utan skrajt halvironiska förbehåll? Duger inte jag?
Det var slutet. Vi möttes lite senare för att lappa ihop det spruckna, men efter en stel timme skildes vi åt och hördes inte mer.
Visst borde jag ha bättrat mig, tänkt om, eller inte tänkt alls. Bara blivit en avspänd och mindre endimensionell skitkompis. Men jag var sårad och iddes inte.
Jag filade på repliker som bara hade begravt oss djupare.
– Jag har blivit en outhärdlig karaktär. Där har du rätt. Men vi har format honom tillsammans.
När en kärleksrelation tar slut förklaras det med att passionen slocknat. Det är tröstande att varken behöva skylla på dig eller mig utan på avförtrollningen.
När en vän gör slut finns inga givna sanningar att ducka under. Skulden är någons. Någon duger inte, någon beter sig fel, någons umgänge är ej önskvärt.
Och nog för att varje sprucken relation har sin egen skadebild, men måste jag jämföra krascherna efter en kärlek och en vänskap så finns bara ett svar.
Det gjorde ondare att förlora sin bästis.