Pressen pratade strunt – pappan som våldtog sin dotter behåller inte vårdnaden
En pappa som våldtog sitt barn får behålla vårdnaden, skrek rubriker i förra veckan.
Dessbättre stämmer inte storyn. Pressen snackade i allt väsentligt strunt.
De opinionsbildare och influencers som började veva missade någonting väsentligt, nämligen att ögna igenom det beslut i tingsrätten som tidningsartiklarna handlade om.
Om de lagt den minut eller två som behövs för att ta sig igenom de fem sidorna så hade deras blodtryck inte nått onyttiga nivåer.
Vi tar det från början.
”Pappa dömd för grova våldtäkter mot sin dotter – får behålla vårdnaden”, berättade tidningen Barometern i onsdags.
Bakgrunden är en vedervärdig historia om en man som i våras dömdes till 7,5 års fängelse för bland annat grova våldtäkter mot sitt barn.
Flickans mamma ansökte om ensam vårdnad, en begäran som Kalmar tingsrätt nyligen avslog. Föräldrarnas gemensamma vårdnad ska bestå.
I fredags upptäckte Kvällsposten nyheten. Ännu en febrig rubrik:
”Pappa våldtog sitt barn – behåller ändå vårdnaden”.
Tingsrättens beslut ser minst sagt illa ut och givetvis spred sig fördömandena snabbt i sociala medier, med benäget bistånd av kändisar med stora konton.
Juristen och aktivisten Linnea Claeson, med över 170 000 följare på instagram, var en av dem som nappade. Advokat Elisabeth Massi Fritz, även hon en gigant i det forumet, hakade på.
”Oacceptabelt och måste självklart överklagas” dundrade advokaten.
Hennes följare var inte nådiga:
”Stötande”... ”Så oerhört vidrigt”... ”Vad är det för jävla pedofil som tar dessa beslut?”...
Men det gick även att finna en annan sorts reaktioner i sociala medier.
Hos exempelvis Karin Wetterberg, fiskal vid Eskilstuna tingsrätt, som gjorde sig omaket att försöka förstå vad som hade hänt.
I en god folkbildande insats på Twitter berättade Wetterberg hur det egentligen förhöll sig.
Tingsrätten hade i själva verket landat i den självklara slutsatsen att pappan inte är lämplig som vårdnadshavare.
Det verkar dock inte mamman heller vara. Hon tycks lida av psykisk ohälsa, missbrukar alkohol och har de senaste åtta åren endast haft begränsat umgänge med dottern, och det i närvaro av umgängesstöd.
Barnet bor i familjehem sedan ett par år. Det fungerar bra. Eftersom inget brådskande beslut behövs bestämmer domstolen att den just nu inte behöver peta i den gemensamma vårdnaden.
Men även om föräldrarna formellt behåller ansvaret för dottern, bor flickan tills vidare kvar hos den familj som har tagit hand om henne de senaste två åren.
Samtidigt ger domstolen socialnämnden i uppdrag att inleda en utredning om vårdnaden. Först när den är klar är det dags för en riktig dom i målet.
Således ett väl avvägt och balanserat tillfälligt beslut som har barnets bästa i fokus. Således en hel del väsen i press och i sociala medier i onödan.
Det imponerar inte att en advokat som Massi Fritz drevar på detta sätt utan att först ha satt sig in i ärendet.
Men det största ansvaret för den felaktiga bild av beslutet som har spridit sig bär traditionella medier. Medier som har hårdvinklat storyn och utelämnat väsentliga detaljer.
Jag skriver inte dessa rader för att ge en kvällstidningskonkurrent ett tjuvnyp.
Bibelns vackraste ord är de som Jesus sa om att den som är fri från skuld må kasta första stenen och Aftonbladet har sannerligen inte ett fläckfritt förflutet.
För övrigt har Kvällsposten ändrat i sin artikel efter att redaktionen fått klart för sig hur det egentligen förhåller sig.
Jag skriver de här raderna för att det händer gång på gång på gång. Tidningar skildrar en dom felaktigt. Inflytelserika opinionsbildare hakar på. Sociala medier går bananer.
Visst, svaga domar förekommer. Och en av journalistikens viktigaste discipliner är att granska den dömande makten.
Varken Sture Bergwall eller Kaj Linna hade fått upprättelse om det inte vore för envisa reportrars insatser.
Men slappa artiklar är ett problem.
Att med felaktig rapportering bidra till att människors tilltro till rättsväsendet undermineras är inte journalistikens uppgift.