En flodvåg av sorg när 30 000 svenskar förlorar sin partner

Tiotusentals svenskar förlorar varje år sin livskamrat på grund av dödsfall.

Vad händer när partnern dör?

Det ska ett forskningsprojekt reda ut.

Varje år förlorar 30 000 svenskar, de flesta äldre, sin partner på grund av dödsfall.

Tiden mellan 70 och 85 år är den lyckligaste i livet, enligt den amerikanska geriatrikprofessorn Louise Aronson.

Och jag hoppas verkligen att det ska bli så. Om vi får fortsätta att vara två.

Jag har varit gift med min man i 36 år och det är jag glad över.

När jag var ung på 70-talet talades det om kärnfamiljen som en föråldrad och kvävande institution, som man skulle bryta sig loss ifrån. Folk valde en massa andra vägar, men det var inget som lockade mig.

Jag bestämde att jag ville ha en familj, och att hålla fast vid den. 

I en intervju i Aftonbladet med KD:s förre ordförande Alf Svensson, 83, säger han om sin hustru sen 45 år tillbaka:

”Jag är så kolossalt glad för Sonja, jag tackar Gud varenda kväll och varje morgon för att jag har henne”.

Ann-Louise Hanson, 78, säger i en intervju att hon ibland sitter och tänker om maken Bruno Glenmark, 84: ”Gud i himmelen, hur ska jag klara mig utan honom?”.

Jag känner igen tanken. Med Alf Svenssons ord: Jag är så tacksam för att vi får vara två.

 

År 2020 förlorade över 31 000 personer i Sverige sin partner på grund av dödsfall. Drygt 86 procent av de efterlevande var över 65 år. 

”När hon gick bort förlorade han sitt inre fotfäste”, står det i en minnestext i tidningen om en man som blev 75 år. 

Det finns ett ord för detta. Änkeskapseffekt kallas det. 

Risken att dö är 20 procent högre för människor som nyligen förlorat sin maka eller make än för dem vars partner fortfarande är i livet, enligt Kristina Johnell, geriatrikprofessor vid Karolinska institutet.

Hon leder forskningsprojektet ”Tills döden skiljer oss åt? Hälsoeffekter av förlust av make/maka hos äldre”.

 

Det är en flodvåg av sorg det handlar om. Projektet omfattar vad som hände 43 000 personer, 65 år eller äldre, som förlorade sin make eller maka 2013-14.

Enligt forskningsrådet Forte ska det identifiera vilka som har störst risk för försämrad hälsa när partnern avlider, och vad som kan göras för att hjälpa dem. 

Det är i mina ögon väldigt meningsfull forskning. Tiotusentals svenskar som varje år förlorar sin livskamrat kan behöva samhällets stöd.

Den som valde bort att leva i en lång relation slipper förstås att vara med om detta. Men av 65-plussarna är det dubbelt så många som är sammanboende än vad som är singlar, enligt statistik från SCB. 

Det är först i åldersgruppen 83 år som de ensamboende är fler än antalet sammanboende. Det är dramatiska förändringar som sker den här tiden i livet.

Mannen i förhållandet dör oftast först. Av de 65-plussare som förlorar sin partner är 68 procent kvinnor. Detta är en av många viktiga framtidsfrågor när andelen äldre i Sverige ökar.

Vem ser, hjälper och underlättar tillvaron för den nyblivna änkan? Det behövs mindre ålderism, förakt och nedvärderande stereotyper, och mer av handfast folkhälsoarbete för den här gruppen.

 


  • Forte är ett forskningsråd och en myndighet under Socialdepartementet. Varje år förmedlar de 700 miljoner kronor till forskning inom hälsa, arbetsliv och välfärd.
  • Mycket av den tidigare forskningen om änkeskapseffekten har inte fokuserat på äldre personer, trots att de flesta som kommer att drabbas av att partnern dör är gamla. (Källa: Forte).
  • Intervjuerna med Alf Svensson och Ann-Louise Hanson är gjorda av Anna och Hans Shimoda. För dem har även Christina Schollin berättat mycket fint om sina och Hans Wahlgrens 65 år av kärlek.

Följ ämnen i artikeln