Trumps blunder – slänger Indien i armarna på Kina
Trump kunde ha pressat Putin till steg mot att avsluta kriget i Ukraina.
I stället har han valt att straffa Indien för att de importerar olja från Ryssland.
Följden är att han slängt Indien i armarna på Kina och stärkt deras dröm om en ny världsordning.
Effekten blev väldigt synlig den gångna helgen när Kinas Xi Jinping varmt välkommade Indiens premiärminister Narendra Modi till ett ekonomiskt toppmöte nära Peking.
Xi poängterade att de två borde vara partners i stället för rivaler. Modi bedyrade att han vill ha goda förbindelser med Kina.
Av det faktum att de två länderna nyligen varit mycket nära att hamna i krig med varandra märktes ingenting. Det var idel leenden och ömsesidiga hedersbetygelser.
För fem år sedan utspelades öppna strider mellan de två länderna vid den omtvistade gränsen i Himalaya. Minst 24 soldater dödades.
Kina kan tacka Trump för islossningen med den gamla ärkefienden Indien. Det är första gången på sju år som Modi besöker Kina.
Nyligen införde president Trump plötsligt 50-procentiga tullar mot Indien. Hälften av dessa som ett straff för att Indien är ett av de länder som importerar den olja från Ryssland som USA och övriga västvärlden numera vägrar köpa.
Varken Kina eller Indien tillämpar några av västs sanktioner mot Ryssland. Men Trump väljer att bara straffa Indien. Kina vågar han inte mucka med eftersom Xi hotat med att sluta exportera sällsynta jordartsmetaller som den amerikanska teknik- och försvarsindustrin är beroende av.
Den 25-procentiga strafftullen mot Indien är en metod för att få dem att sluta köpa olja från Ryssland. Ett mycket effektivare sätt att slå mot den ryska krigsekonomin vore om USA riktade tuffare sanktioner direkt mot Ryssland.
Men Trump har gång på gång visat att han till varje pris vill undvika att hamna i luven på Putin.
Problemet med strafftullarna mot Indien är att de undergräver en långsiktig amerikansk strategi att få över Indien till västs läger. En strategi som ska dämpa Kinas väg mot supermaktsstatus och dess inflytande i Asien.
Trumps företrädare Joe Biden jobbade hårt för att öka det ekonomiska och säkerhetspolitiska samarbetet med Indien genom att blåsa nytt liv i The Quad, ett samarbete mellan USA, Indien, Japan och Australien.
Kanske inte så konstigt att Modi betraktar Trumps tullar som en fientlig handling. Rentav en krigsförklaring.
Med 50-procentiga tullar blir indiska varor väldigt dyra och i många fall osäljbara i USA. Nu gäller det för Modi att hitta nya marknader och samarbeten.
Det är Xi Jinping inte sen att utnyttja.
Men toppmötet i Shanghai cooperation organisation, SCO, har ett mycket större syfte än så. Genom att samla Modi, Putin, Erdogan och ett antal andra ledare för viktiga ekonomier vill Kinas ledare lägga grunden för en ny världsordning där Kina bär ledarfacklan snarare än USA.
För Kina är mötet ett sätt att visa att man kan samla stora delar av världen hos sig även utan USA och övriga väst.
I Kinas världsordning står ekonomiskt samarbete högst upp på dagordningen. Saker som mänskliga rättigheter och demokrati finns inte med i ekvationen.
Mötet är också ett utmärkt tillfälle för Vladimir Putin att visa sin hemmapublik att Ryssland inte är så internationellt isolerat som västvärlden vill få det att verka.
Här finns det inga ledare som vägrar skaka hand med Putin trots att han är misstänkt för krigsförbrytelser i Ukraina och driver ett krig mitt i Europa.
Viktigast av allt för Putin är att stärka samarbetet med Kina. Efter toppmötet stannar han för att delta i firandet av årsdagen för Japans kapitulation under andra världskriget som högtidlighålls med en militärparad.
Då har Modi redan åkt hem men ersatts av Nordkoreas diktator Kim Jong-un. En ledare som Putin knutit allt närmare vänskapsband med. Nordkorea har skickat soldater och stora mängder vapen för att hjälpa Ryssland i kriget mot Ukraina. Man skickar också arbetare för att jobba i den ryska industrin.
En informell allians bestående av Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran har bildats där både det militära och ekonomiska samarbetet ökat.
Därför framstår det som ännu märkligare att Trump genomför en politik som driver en demokrati och världens femte största ekonomi närmare Kina.
Putin stannar en hel vecka i Kina. Att han är borta hemifrån så länge är mycket ovanligt men visar hur beroende Ryssland är av Kina. Xi Jinping skickar vad vi vet inga vapen till Ryssland men landet säljer en rad produkter med dubbla användningsområden, såväl civila som militära, till Ryssland. Däribland mikrochips och tunga fordon.
Utan Kinas hjälp skulle Ryssland ha mycket svårt att fortsätta kriget.
Xi Jinping kan i sin tur glädja sig åt att Ryssland stöttar Kinas krav på att Taiwan ska återförenas med Kina och att Kina kan köpa billig olja av Ryssland.
Nu kan man tack vare Trump knyta vänskapsband med en ny partner.
Även om Modi knappast helt lär klippa banden med USA framstår det som en utrikespolitisk blunder av Trump.
Värst av allt kan det mycket väl vara ett utslag av Trumps fåfänga. När Modi efter det korta kriget mellan Indien och Pakistan vägrade hålla med om att Trump hjälpte till att fixa vapenvila och därefter avstod från att nominera den amerikanske presidenten till Nobels fredspris, blev Trump sur.
Sen kom strafftullarna.