Han blev chef över kyrkogården samtidigt som coronan bröt ut
Svante Borg lyckades tillträda som direktör för kyrkogårdsförvaltningen i Stockholm samtidigt som coronan bröt ut.
– Jag är van vid att sätta mig in i nya sammanhang. Men att göra det i ett skede då hela samhället gungar har varit en omtumlande upplevelse, säger han och tittar tankfullt mot en av ugnarna.
Vi befinner oss i den kvava värmen inne i krematoriet i Skogskyrkogården i södra Stockholm. Sedan någon månad är här öppet ett par timmar längre varje dag. Samt på lördagar.
Alla fyra ugnar är i drift.
– Situationen har varit ansträngd. Men verksamheten har inte varit på väg att kollapsa.
Borg fick frågan om att bli chef för förvaltningen i februari. Minns ni den tiden? Folk hade ännu jobb och viruset beskrevs i pressen som någonting egendomligt som pågick i Kina.
När han började den 1 april var situationen, milt uttryckt, annorlunda.
Möjligen saknas anledning att förvånas över tajmingen. Denne tjänsteman tycks på ett eller annat sätt alltid hamna i centrum för ett stort och dramatiskt skeende.
Som chef över huvudstadens brandförsvar färdigställde han en terrorplan den 4 april 2017. "Jag hämtade inspiration i Paris". Tre dagar senare gav sig Akilov ut på sin mardrömsfärd nerför Drottninggatan.
Och som nyutnämnd höjdare på Försäkringskassan 2009 kastades han rakt in i en av den tidens största ideologiska stridsämnen, långtidssjukskrivningarna.
Det var bortre parantes hit och politiska anklagelser dit och valrörelsen följande år blev en infekterad och för myndigheten inte helt lustig historia.
Nu, tio år senare, tittar Svante Borg på dödssiffrorna för Stockholm varje dag. Och på vägen hem passerar han champagnehinkarna och rosévinet på Stureplans uteserveringar.
– Jag tycker att vissa borde tänka mer på hela samhället än vad de gör.
Bakom oss är ännu en kista på väg in i ugnen. Den måste bara bli tillräckligt varm först. Minst 800 grader. Det finns gifter som inte förbränns vid lägre temperaturer.
Det är en av cirka 20 kremeringar som sker i dag.
Borg, gammal officer, tjänstgjorde framförallt i Norrland, är prydligt klädd, artig. Han väger sina ord, är givetvis inte omedveten om att han leder en verksamhet med höga etiska krav.
– Jag tror att det är viktigt med öppenhet. Det är viktigt att folk vet att vår verksamhet fortfarande fungerar.
Krematoriet, ljust, vackert, innehåller även kylrum. Vi visas in i ett av dem. Här finns plats för 78 kistor. Det är inte riktigt fullt.
Lagen säger att en människa ska begravas eller kremeras inom en månad efter att döden har inträtt. Men det går att begära undantag. Just nu begärs en hel del undantag.
– Ugnarna är mekaniska. Det händer att de går sönder och måste repareras. Det skulle kunna bli väldigt besvärligt om någonting sådant skedde nu.
Det har även i coronans tid gått att möta människor och deras önskemål om jordfästelse eller kremering. Förutom på en viktig punkt. Smittorisken har lett till att ceremonierna som hålls måste vara mycket mindre.
I Stockholm verkar dödstalen nu vara på väg ner. Men det kan vända. Och Kyrkogårdsförvaltningen har en plan B och en plan C.
Det är en vacker vårdag och Skogskyrkogården tycks andas försiktigt och med något slags spirande hopp om en framtid, hur nu den än kan tänkas se ut.
Anläggningen invigdes 1920 och betraktas med sina kapell och krematorium som ett av de viktigaste verken inom modern arkitektur. 1994 upptogs den på Unescos världsarvslista.
Att i denna miljö höra en direktör prata om reservutrymmen i form av ishallar och andra stora kylanläggningar som kan tas i anspråk om det skulle behövas är en udda upplevelse.
Men det är å andra sidan så mycket som har blivit så egendomligt på så kort tid.
