USA:s demokrati fortfarande i stor fara

När livebilderna på en folklig pöbel som stormar Kapitolium rullade fram på min tv kändes det helt overkligt. Rent surrealistiskt.

Var detta en av världens främsta demokratier eller en bananrepublik?

Fortfarande har vi inte svar på alla viktiga frågor. Men ett år senare är det bara att konstatera att den amerikanska demokratin fortfarande lever farligt.

Hur ska man annars tolka det faktum att en tredjedel av alla amerikaner enligt färska opinionsmätningar fortfarande anser att Donald Trump blev bestulen på valsegern? Eller att 60-70 procent av republikanska väljare fortfarande har samma uppfattning.

USA var en hårsmån från att förlora sin över 200-åriga demokrati i ett försök till statskupp underblåst och delvis organiserad av den sittande presidenten Donald Trump.

När jag någon vecka efter stormningen besökte Washington DC var det en totalt belägrad stad som mötte mig. Lobbyn på mitt centrala hotell var helt ockuperad av soldater som fick sin stridsutrustning. Istället för att befinna sig i demokratins centrum när en ny president skulle sväras in kändes det som att vara i en krigszon.

En styrkedemonstration som så här i efterhand framstår mer som ett svaghetstecken.

Militär strömmade till Washington DC efter stormningen av Kapitolium.

När dammet väl lagt sig efter den våldsamma uppgörelsen i kongressbyggnaden borde det ha resulterat i en gigantisk baksmälla där alla inblandade och det amerikanska folket rannsakat sig själva för att förstå hur nära de var att förlora själva fundamentet för sitt samhälle.

Det borde ha resulterat i ett gemensamt löfte om att detta aldrig får tillåtas ske igen.

Istället pågår en historieförfalskning av stora mått kombinerad med ett republikanskt försök att inför nästa presidentval förbereda sig mer grundligt för att få en kupp att lyckas, om så kärvs för att ta över makten.

Trump lockade massorna till Washington den 6 januari och eldade upp dem med sitt tal.

Masspsykos

I det republikanska partiets huvudfåra betraktas de som stormade Kapitolium den 6 januari förra året alltmer som hjältar än förbrytare. De anser fortfarande att Trump förlorade på grund av fusk och att de hade rätt att försöka stoppa godkännandet av slutresultatet. Inte bara rätt, rentav skyldighet.

Problemet är bara att alla de oberoende institutioner som granskat anklagelserna om valfusk kommit fram till att inget sådant förekom. Åtminstone inte i någon omfattning som kunde ha påverkat slutresultatet.
Domstolar, lokala valmyndigheter, federala valmyndigheter. Alla slog de fast att inget fusk förekommit.

Ändå ansåg sig Trumps anhängare kunna ta sig rätten att med våld försöka stoppa den legitimt valde presidenten Joe Biden.

Om de vaknat upp ur sin villfarelse hade man möjligen kunnat se stormningen som en slags masspsykos utlöst av den karismatiske sektledaren Trump. Men människor har haft ett år på sig att nyktra till och istället för att ångra sig tycker många av stormningen var motiverad.

Det är verkligen skrämmande.

Innebörden är att en avsevärd del av det amerikanska folket inte längre vill ha demokrati. Demokrati är ok om den egna sidan vinner men om motståndaren segrar så är det fusk.

Utvecklingen bådar illa inte bara för USA utan för hela den demokratiska världen. Det som börjar i USA brukar ofta exporteras.

Trumpsupportrar protesterar mot vad de påstår är valfusk.

Vill stoppa sanningen

Vi har redan sett hur väljare i demokratiskt omogna länder som Ryssland, Ungern och Polen röstat fram auktoritära regimer som bit för bit monterar ner demokratin. Om den trenden på allvar slår rot i USA är hela världen illa ute.

Ett illavarslande tecken är hur de republikanska politikerna i kongressen försökt stoppa alla försök att gå till botten med vad som hände. Visserligen utreder ett särskilt kongressutskott stormningen på demokraternas initiativ men där ingår bara två republikaner som båda är uttalade motståndare till Donald Trump.

Efter ett för nationen så allvarligt trauma borde politikerna rimligen gräva ner den partipolitiska stridsyxan och få upp alla fakta på bordet.

Fortfarande vet vi exempelvis inte vilken roll Donald Trump hade under stormningen. Han lockade massorna till Washington den 6 januari och eldade upp dem med sitt tal. Men vad gjorde han i Vita huset under de timmar stormningen pågick? Vilka pratade han med? Vilka instruktioner gav han?

Trump gör sitt yttersta för att stoppa överlämnandet till kongressutskottet av de dokument som kan kasta ljus över svaren.

Rättsprocesserna i kölvattnet av stormningen är igång. En del av fotfolket har redan dömts men de verkligt skyldiga har ännu inte nåtts av rättvisan,
Under tiden fortsätter ex-presidenten att styra det republikanska partiet och organisera vad som kan bli nästa kuppförsök.

Republikaner vill bli av med Georgias valgeneral Brad Raffensperger.

I republikanska delstater pågår omfattande försök att på olika sätt göra det svårare att rösta för väljargrupper som traditionellt röstar på demokraterna.

På delstatsnivå är det republikanska partiet redan i färd med att försöka byta ut personer som ska övervaka val och se till att allt går rätt till. Bort med republikaner som likt Georgias valgeneral Brad Raffensperger vägrade fuska enligt Trumps önskemål och in med folk som är lojala med ex-presidenten.

Det är en lika motbjudande som kuslig utveckling. En ny 6 januari-liknande händelse någonstans i USA är ingen omöjlighet. Framförallt demokratiska väljare fruktar att ett inbördeskrig står för dörren.