Det finns hopp även för oss gamla godisråttor
Hur många tänder har du kvar?
Se där en fråga som sällan kommer upp i sociala sammanhang.
Få saker är värre som pensionär än att förlora sina tänder.
Varför gick vi varje långrast i mellanstadiet och köpte godis? Den frågan mal i mitt huvud. De sura citronstängerna för tio öre styck ger jag skulden för att jag bara har 24 tänder kvar.
Det är inte så kul att skriva detta. Ämnet är känsligt. Någon som slagit ut sina framtänder ler utan dem på sociala medier, och jag hisnar. Det är modigare än att visa sig naken.
Mitt garnityr ser okej ut, för jag har en brygga på ett ställe där jag efter att mjölktänderna dragits ut aldrig fick några nya tänder. Så det ser ut som att jag har 26.
Det är ändå under medianen för min ålder. En typisk 65-åring har 27 tänder kvar. Medianpatienten som är 80-89 år har 22 tänder. Jag befinner mig alltså i en ålder när de har börjat ramla ut.
Det är ingen höjdare. ”En av många nackdelar med att bli gammal: tänder faller sönder”, skriver en pensionär på Facebook.
Eva skriver i mejl till mig att hennes barnbarn säger: ”Vilka fula tänder du har, mormor”. Kjell berättar att tandläkaren tog 17 000 kronor för två nya tänder när de gamla gått av. En dotter skriver att mamman ”dog i ett tandhelvete”.
Trösten i eländet är att det blir bättre över tid. Tandhälsan förbättras snabbt i befolkningen.
Mormor hade löständer i ett glas på nattduksbordet. Mamma bara delvis protes. Till mig säger tandläkaren de välsignade orden: ”Jag tror att du kommer att få behålla dina tänder”. Alltså efter att de godisförstörda längst in tagits bort.
Mina barn har mycket bättre tänder än jag i deras ålder. De fick betydligt mindre godis och kakor och söt saft när de var små. Och det var noggrannare med tandborstningen.
Så det går framåt. Och det finns hopp även för oss gamla godisråttor från 50-talet som slarvade som barn med att borsta tänderna.
Jag ägnar åtskillig tid numera att sköta om de jag har kvar. Det är eltandborste, specialtandkräm, flera olika sorters mellanrumsborstar, tandtråd och fluorskölj. Och munhälsan förbättrades stort när jag blev pensionär.
Efter många års tal om parodontit och tandköttsfickor meddelade tandhygienisten plötsligt att allt såg utmärkt ut. Minskad stress och mer tid för tandvård hade gjort susen.
Att ha kvar tänderna i bra skick är viktigt för äldre. De är en stor del av utseendet, och identiteten.
Men det kostar för den enskilde att gå till tandläkaren, i snitt 2 860 kronor om året. Själv betalar jag ganska exakt den summan, uppdelad månadsvis, i så kallad frisktandvård hos Folktandvården.
Hittills har den i ett decennium täckt allt jag har behövt göra, så jag vet att tandvården kostar mig 227 kronor i månaden, och inte mer.
I Sverige betalar vi själva 60 procent av tandvårdskostnaderna, bra jämfört med hela EU där genomsnittet ligger på 70 procent.
Det finns hjälp att få med kostnaderna. Men enligt en statlig utredning om tandhälsa som kom i år, är kunskapen dålig hos allmänheten om de olika bidrag som finns.
Från och med det år du fyller 65 år får du allmänt tandvårdsbidrag på 600 kronor per år. Särskilt tandvårdsbidrag och nödvändig tandvård kan sökas av den som har äldreomsorg eller vissa sjukdomar.
Bara 62 procent känner till att det finns högkostnadsskydd för tandvård över 3000 kronor. Mellan 3001 och 15 000 kronor får du avdrag med 50 procent. Över 15 000 kronor: avdrag med 85 procent.
Sju procent av dem som är 60-84 år har inte besökt tandvården på tio år. Samtidigt säger 75 procent av 65-plussarna att deras tandhälsa är bra. Hur har du det med tänderna? Mejla mig och berätta.