Mord i Högsta domstolen tillhör inte vanligheterna
Det är inte varje dag som Högsta domstolen tar upp ett mord.
På väggarna i sessionssalen i Bondeska palatset hänger porträtt av döda vita män i peruk och åklagare Fredrik Ingblad pratar om blodstänk på möbler och kläder.
Den polis som först kom till lägenheten i Västerås skulle månader senare vittna under ed om en man som låg på golvet och en mun som bara kunde gurgla och ögon uppspärrade i ångest och panik.
Vad krävs för att det grövsta brott som en människa kan begå ska leda till det strängaste straff lagboken erbjuder?
Så går det att formulera frågan som justitieråd Gudmund Toijer och fyra av dennes kollegor ska besvara och nedteckna i en dom som ska bli vägledande för domstolarna längre ner i hierarkin.
På åklagarens och försvarsadvokatens bord står lagböcker symboliskt uppställda, men i pandemins och den tekniska landvinningens Sverige är dessa aktörer med på länk och syns frimärkssmå på en stor vit skärm.
Gärningsmannen dömdes till livstids fängelse i tingsrätten, hovrätten sänkte till 18 års fängelse och eftersom mordparagrafen nyligen har skrivits om för att fler personer ska straffas hårdare krävde och fick riksåklagaren upp målet i högsta instans.
Åklagaren är färdig med det som straffrätten valt att kalla sakframställande och lämnar över ordet till advokat Björn Andersson som meddelade att "händelseförloppet vidgås i relevanta delar".
Vilket översatt till vardaglig svenska betyder att den flintskallige mannen som sitter bredvid honom i ett rum i ett häkte erkänner att han skar halsen av sin kompis efter bråk om en mobiltelefon, men att ett och annat behöver modifieras.
En hel del står på spel. 18 år eller livstid, skillnaden kan vara ett årtionde eller mer bakom höga murar.
Ett annat sätt att uttrycka saken är att brottet mannen har begått kan bli fallet som en gång för alla sätter stopp för riksdagens patetiska försök att skärpa straffet för mord.
En tragikomisk pinsamhet som lagstiftaren med betydande möda har ägnat över ett decennium att få ordning på och som inte är smickrande för alla dessa politiker som dagarna i ända förklarar nödvändigheten i hårdare och hårdare och hårdare tag för de väljare som ännu orkar lyssna.
Ett av dessa fiaskon inträffade 2014. Lagen skärptes, varefter Högsta domstolen suckade att paragrafen var för dåligt skriven och slängde den i papperskorgen.
Nuvarande regering har gjort ett nytt försök. Livstid ska bli normalstraffet för brott av denna natur.
Så nu sitter vi än en gång i sessionssalen.
Två av de omständigheter som i den nya mordparagrafen nämns som försvårande är svårt lidande och "särskild hänsynslöshet”.
Att offret, som tvingades vänta döende men vid medvetande i tio minuter innan ambulansen kom, måste ha lidit svårt är inte svårt att konstatera.
Vad särskild hänsynslöshet innebär går att ha olika åsikter om, men den som skär halsen av en annan människa är om inte annat skrämmande likgiltig för vilken konsekvensen sannolikt blir.
Hovrätten tog fasta på annat. Mordet var en impulshandling, vilket är en viktig iakttagelse, välplanerade brott är och ska vara mer klandervärda än sådana som sker av tillfälligheter.
Två journalister, från Aftonbladet och Ekot, sitter på åhörarbänkarna. De rastlösa nyhetsredaktionerna har för länge sedan tröttnat på ett mord som ändå inte kommer att sluta som dokumentär på Netflix och åsiktsjournalisten är för närvarande upptagna med stormningen av Kapitolium och Donald Trumps ovärdiga sista dagar som president.
Vissa saker är sig lika i palatset på Riddarhustorget som riksskattmästare Gustaf Bonde lät uppföra i mitten på 1600-talet.
Saman, vaktmästaren, är som vanligt på plats. En vänlig kille som flydde från Irak 1979, bor på söder och håller på Hammarby.
Annat har förändrats. I och med regeringsformens tillkomst 1974 slutade Högsta domstolen att läsa upp sina avgöranden i någon tjusig sal på Stockholms slott.
Advokat Andersson är lika rapp som åklagaren, förhandlingen bryts för lunch redan vid elva och eftermiddagen ska ägnas åt att lyssna och titta på inspelningar från förhandlingen i tingsrätten.
Det senaste dygnets snöblandade regn har äntligen upphört. Solen skiner över Gamla stan och Riddarholmen och den förbrytelse till trafikled som klyver de två stadsdelarna.
Förhandlingen fortsätter och avslutas i morgon. När domen meddelas kommer vi inte att få veta.
Högsta domstolen avslöjar inte sådant i förväg.