Utvecklingen i fallet Lambertz en viktig påminnelse

En misstänkt ska betraktas som oskyldig.

Dagens besked om Göran Lambertz är en nyttig påminnelse om denna grundläggande princip.

Göran Lambertz

”Brott kan inte styrkas.”

Så motiverar åklagare Annika Bokefors att Lambertz i dag släpptes ur häkte och utredningen läggs ner.

I ett pressmeddelande skriver åklagaren dessutom att hon bedömer att bevisningen inte räcker för fällande dom och att den före detta justitiekanslern inte längre är misstänkt.

Vilka slutsatser går att dra?

Jag ser framför mig hur det i vissa nätforum snart nås konsensus om en åklagare som vill synas i tidningar, radio och tv och som anhöll en tolvtaggare på bräcklig grund.

Det finns anledning att påminna om att både tingsrätt och hovrätt delade hennes uppfattning om att det fanns sannolika skäl för att häkta Lambertz.

Det krävs dock inte alltid särskilt mycket för att nå upp till ”sannolika skäl”. Att utredningar sjunker ihop och människor släpps i stället för att ställas inför rätta är inte alldeles ovanligt.

Ovanligt är däremot att en person släpps så här pass kort tid efter att ha häktats på högsta misstankegraden. Uppenbarligen har bevisen av en eller annan anledning försvagats.

Jag har som journalist sett upphetsningen i tidningar, radio och tv gång på gång på gång genom åren.

Polisaspiranterna som greps under buller och bång på 1990-talet och som anklagades för att ingå i den så kallade militärligan som rånade banker.

35-åringen som häktades för mordet på Anna Lindh och som var på fri fot en vecka senare.

”Terroristen” som anhölls i sin frånvaro för något år sedan misstänkt för att planera ett attentat och som ovetande om all uppståndelse checkade in på Ica Boliden på Facebook.

Reportrar skrev spaltmeter, redigerare satte larmande rubriker, läsare, lyssnare och tittare följde varje sekund av utvecklingen.

Men att vara frihetsberövad är en helt annan sak än att vara dömd och upphetsningen på redaktionerna övergick i samtliga dessa och andra fall i någon form av publicistisk baksmälla.

Det här leder mig också över till den fråga som en ansvarig utgivare ofta tvingas ställa sig.

Publicera namn och bild på en misstänkt eller inte?

Lambertz beskrevs i Aftonbladet och i andra medier som ”toppjuristen” då han häktades.

Identiteten läckte snabbt ut och min inkorg var snart full av kommentarer om att allmänintresset krävde att vi berättade vem den misstänkte är.

Att inga andra än Lambertz och kvinnan som anmälde honom visste hur det förhöll sig i skuldfrågan var dessa mejl av underordnad betydelse.

Nu hände någonting så ovanligt som att den misstänkte bad om att bli namngiven, vilket var en starkt bidragande orsak till att tidningar, radio och tv berättade vem det var.

Men beslut som dessa är inte självklara. En uthängning kan få livslånga konsekvenser och det bör finnas mycket starka skäl för att publicera namn och bild, inte minst om det sker innan skuldfrågan är avgjord.

Vi vet inte i detalj vad det är som har föranlett åklagarens beslut att lägga ner förundersökningen mot Lambertz. Men vi vet att fall som dessa ofta är svåra att bevisa. Ofta finns inga vittnen. Ofta är det si och så med stödbevisningen.

Det är inte svårt att föreställa sig att kvinnan som var hemma hos Lambertz på julafton nu kommer att dras i smutsen, något som han vid en egendomlig presskonferens på eftermiddagen gjorde sitt bästa för att underblåsa.

Pressträffen direktsändes av flera mediehus, vilket går att ifrågasätta.

Lambertz sa vid presskonferensen också att han har lämnat in en stämning mot staten. Det framstår som underligt.

Sannolikt finns inget annat än skadestånd för tiden han suttit häktad att hämta, vilket en före detta Justitiekansler inte är omedveten om.

Kanske klarnar bilden så småningom. Kanske finns lärdomar att dra.

Viktigt att komma ihåg är att dagens beslut av åklagaren inte nödvändigtvis beror på att kvinnans trovärdighet har urholkats.

Men i en tid där en hel del information går att googla fram på några sekunder är fallet Lamberz också en påminnelse så god som något om en självklarhet som tenderar att glömmas bort:

Att vara misstänkt är en helt annan sak än att vara skyldig.