Ingen tror på S om nämndemännen i Snippamålet

De socialdemokratiska nämndemännen vid hovrätten för västra Sverige kallades in på parti-möte efter den kritiserade domen.

Satirikerna har roligt material i de socialdemokratiska försäkringarna om att nämndemännen bakom snippadomen inte tvingades bort.

Inte nog med att det redan från början var svårt att tro på Magdalena Anderssons uttalanden om att allt hade gått rätt till.

Förargligt nog för den socialdemokratiska makteliten gick Stefan Blomqvist, förbundsordförande för Nämndemännens riksförbund, ut i pressen och påstod att han fått bekräftat att amatördomarna utsattes för ”otillbörlig påverkan”.

Låt mig ta eländet från början:

Av de fyra domare som friade en man för två fall av våldtäkt mot barn var två jurister och två socialdemokratiska nämndemän.

Efter några dagars välgrundad och mindre välgrundad kritik i tidningar, radio och tv mot snippadomen kallades nämndemännen till möte med partiets förste ombudsman i Göteborg, Claes Wennberg.

Redan kallelsen i sig är en påtryckning. Och de ord som har använts för att förklara initiativet - ”medlemsvård” och ”coachning” - låter som de kreativa omskrivningar som används i mindre trevliga länder då personer tvingas bort från sina positioner efter att ha misshagat makten.

Mötet resulterade i att nämndemännen begärde sig entledigade.

När avgångarna blev kända och kritik riktades mot partiet, försökte distriktsordförande och riksdagsledamoten Mattias Jonsson få alla att tro att samtalet bara handlade om att undersöka hur de mådde.

Problemet var bara att denne Jonsson inte bara redan varit ”djupt bekymrad” över domen utan även sagt att det var klokt av lekmannadomarna att avsäga sig uppdraget.

Men nu var partiets officiella linje satt. Cirkulera, här finns inget att se.

Och det var också vad Magdalena Andersson och den rättspolitiske talespersonen Ardalan Shekarabi höll sig till då de efter flera dagars undanglidanden och hänvisningar till Göteborg till slut uttalade sig.

Att den gamle socialdemokratiske justitieministern Thomas Bodström begått debattartikel och skällt ut partiet för turerna runt snippadomen var i och för sig förargligt, men det är ju inte första gången en föredetting får luft.

Men så gjorde förbundsordförande Stefan Blomqvist entré.

Han berättade för alla som ville lyssna att han hade fått se en utskrift av samtalet som hölls med nämndemännen.

– Jag vill inte lämna ut några detaljer men det kan jag säga, att det här bekräftar den bild vi fått i medier och det jag misstänkt från första stund, nämligen att det handlar om otillbörlig påverkan, sa Blomquist.

Så var den ballongen punkterad.

Ska då inte partier få peta nämndemän? Det är ju tros allt de som nominerar dem till uppdraget?

Nej, det ska de sannerligen inte få göra.

Det här är en fråga om någonting så grundläggande och viktigt i en demokrati som maktdelning. Politiker stiftar lagar. Domstolar tillämpar dem.

Domstolarna är självständiga och ska vara fullständigt fredade från politiska påtryckningar.

Att sparka domare som har dömt ”fel” är sådant som Idi Amin, diktatorn i Uganda, ägnade sig i bakfullt tillstånd.

Behandlingen av nämndemännen skickar dessutom en signal till deras kollegor runt om i landet: gör ”rätt”, annars blir det trubbel.

Alldeles förvånande att det är just socialdemokraterna som beter sig så här är det nu inte. Historiskt har högern i Sverige haft större respekt för maktdelningen än vänstern.

Borgerlighetens kommentariat, som de senaste dagarna har vevat vildsint mot S med anledning av haveriet, har dock skäl att iaktta viss försiktighet.

Högerns ledarskribenters och tyckonomers högljudda kritik är för all del berättigad, men att de inte nämner att Moderaterna inte heller är ett föredöme i denna fråga ger skäl till att misstänka att högljuddheten snarare handlar om att trycka till en politisk motståndare än att vara ett uttryck för genuin omsorg av demokratin.

För något år sedan avslöjade jag en hopplös dom i Solna. En man hade tagit strypgrepp på sin styvson och låst ut honom i bar överkropp på balkongen i novemberkylan.

Juristdomaren ville fälla mannen för misshandel och olaga frihetsberövande, men blev överkörd av nämndemännen. De påpekade att han nyss kommit till Sverige och inte hade lärt sig svenska förhållanden.

Experterna var inte nådiga. ”Haveri”, ”skandaldom”, ”Sverige skäms ut som rättsstat”.

Efter några dagars hallå i pressen tvingades de tre nämndemännen bort av sina partier. Två var miljöpartister, den tredje moderat.

Den gången var upprördheten måttlig, på gränsen till obefintlig, på ledarsidor till höger.

För oss som inte har några ägg i någon politisk korg ser det onekligen ut som att tendensen att vilja göra sig av med misshagliga domare då de börjar blåsa finns på båda sidorna av blockgränsen.

Dessa partiers beteende är oacceptabelt.

Sverige vill väl med trovärdighet kunna kritisera diktatorer som utsätter domare för repressalier?