Kina – hur farligt är det för Sverige
Kontroll av väskor på Arlanda kan verka menlöst
Hur viktigt kan det vara vilket företag som sköter kontrollen av väskorna på Arlanda.
Inte särskilt, skulle de flesta svara.
Men i en värld då spioner anas bakom varje hörn har det blivit det. Hur kan informationen om väskorna användas. Säkert fel, misstänker en del.
Kina är en storspelare i den globala handeln. Det har varit bra för dem – och för omvärlden.
Förra året var Kina Sveriges åttonde största exportmarknad. Året dessförinnan låg landet på plats sex.
Men samtidigt finns en naggande osäkerhet. En ängslan som går ut på att landets avsikter inte alltid är vällovliga.
En del av misstänksamheten beror på det kinesiska systemet. Kommunistpartiet och militären är en del av staten. I vissa fall ska delar av detta integrerade system främjas genom handeln, i andra fall delar.
Så här skriver arbetsgivarorganisationen Svenskt näringsliv när de beskriver organisationen Businesseuropes nya Kinastrategi:
”Mycket pekar dessutom på att Kina nu konsoliderar sin statsledda ekonomi snarare än att genomföra marknadsekonomiska reformer och frågan är inte längre när Kina kommer bli en marknadsekonomi utan om det överhuvudtaget kommer att ske.”
Den kinesiska staten, inklusive militären och det styrande partiet, kopplar alltså ett hårdare grepp om näringslivet än tidigare. Vad leder det till? Inte till att misstron minskar, i alla fall.
Före jul svartlistade USA ytterligare ett dussintal kinesiska teknikföretag. De hävdade att åtta av dem samlar in känslig information till ”Folkets befrielsearmé”.
Kina å sin sida sade att de inte sysslar med industrispionage. Men nästan samtidigt sade Kina att de förbjudet techbolag data som hotar nationella säkerheten och ”kränker användaridentiteten”. Samma lagar skulle gälla kinesiska företag utomlands.
Ett svar? Eller en dimridå? Man vet inte.
Säpo har i flera år pekat ut tre länder för att stå bakom det mest omfattande spionaget mot Sverige. Ryssland, Kina och Iran. Mycket av det består av industrispionage.
Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, har i en rapport från 2019 försökt reda ut vad som ligger bakom det kinesiska cyberspionaget. De skriver så här:
”Kinas cyberspionage syftar till att främja politiska, strategiska och ekonomiska intressen. Enligt sina nationella strategier eftersträvar den kinesiska staten att avancera i de globala värdekedjorna och bli en stormakt inom avancerad tillverkning.”
Enligt samma källa vill Kina nå en världsledande position inom högteknologin och teknologiskt självförsörjande.
Tillbaka till den statliga flygplatsägaren Swedavias köp av säkerhetskontroller på Arlanda. Säljaren är kinesiska Nuctech. Innebär det att uppgifter om enskilda resenärer hamnar i Peking? Det kan inte jag avgöra. Men farhågor har luftats.
Det har det också gjorts för att Hongkong-företaget MTR driver tunnelbanan i Stockholm och kör tåg mellan bland annat Stockholm och Göteborg. Är det relevant att oroa sig för det? Inte vet jag.
Men det man definitivt vet är att Kina försöker skaffa sig kontroll över världens handelsvägar. Exempelvis genom bygget av ”den nya Sidenvägen” från Kina till Medelhavet och kontrollera europeiska hamnar som landet vill köpa.
Det gäller inte bara hamnar på Balkan utan också Sveriges största hamn, den i Göteborg. Den affären har dock gått i stöpet. Liksom att kinesiska Huawei ville driva delar av det svenska 5G-nätet.
Personer inom det svenska regeringskansliet uppmanas också att inte använda sina svenska telefoner vid besök i Kina. Då får de en annan telefon att ringa i.
Kort sagt, man vet mycket lite. Och det gör misstron stor. Även när det gäller bagage på Arlanda.
Gå med i Iniziopanelen hos Demoskop – och gör dig hörd!
Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.