Invandrare mycket oftare misstänkta för narkotikabrott än svenskar
Narkotikabruk tycks vara tämligen jämnt fördelat bland samhällsklasserna.
Men människor med invandrarbakgrund blir misstänkta för knarkbrott i helt annan utsträckning än folk som är svenska i rakt nedstigande led sedan Gustav Vasa.
Gårdagens rapport från Brå om utlänningars överrepresentation i brottslighet väckte reaktioner som man inte behöver vara sierskan Saida för att förutse.
Sverigedemokrater och den mindre eleganta delen av borgerligheten hade julafton och började skräna om allt från totalt invandringsstopp till återvandring.
I de här kretsarna har det länge krävts en studie av detta slag, men det finns skäl att misstänka att dessa personer inte är det minsta intresserade av forskning i ämnet utan bara ville åt de siffror som de anser bevisa hur usla och lömska folk från Afrika och Mellanöstern är.
Inom delar av vänstern var det inte ett dugg bättre. Det ojades och stönades här och där över att undersökningen över huvud taget hade genomförts.
Någon undrade om nästa steg är skallmätning, vilket är ett nonsensresonemang. Kunskap är viktigt och att viss kunskap kommer att missbrukas tvingas vi dessvärre att leva med.
I skuggan av denna tinnitusframkallande kakofoni delgav SVT:s reporter Johan Wicklén sina följare på twitter en intressant nyhet han hittat i rapporten.
Nämligen överrepresentationen av människor med invandrarbakgrund som blir misstänkta för narkotikabrott.
Denna form av överrepresentation finns i alla brottskategorier som Brå har tittat på, men drogerna sticker ut.
Nio av tusen personer som är födda i Sverige och som har svenskfödda föräldrar har de senaste åren varit misstänkta för brott mot narkotikastrafflagen.
Motsvarande siffra bland människor som antingen är födda utomlands eller som har en eller två föräldrar som kommer från annat land är 80.
Innan jag fortsätter: statistiken visar inte att var och varannan invandrare är en knarkbaron som tjänar miljoner och åker runt i vräkiga bilar. Enligt Brå handlar det i allt väsentligt om innehav och eget bruk.
Diskrepansen mellan pursvenskar och invandrare är hur som helst anmärkningsvärd. Och den ska ses i ljuset av att bruket av narkotika tycks vara jämnt fördelad mellan samhällsklasserna.
En rapport tidigare i år från Centralförbundet för alkohol och narkotikaupplysning visade att skillnaderna mellan socioekonomiska grupper är små, för att ta ett exempel.
Varför grips då inte välmående överklasskids på Östermalm i samma utsträckning som ungdomar i Tensta med hudfärg som skvallrar om någon form av utländsk härkomst?
Nej, det handlar inte nödvändigtvis om att Sverige har en rasistisk poliskår som älskar att jävlas med invandrare.
Anledningen är i allt väsentligt att knarket är en brottskategori som klaras upp efter spaning och ingripande.
Och efter alla gängmord och sprängningar har polisen betydligt fler riktade insatser mot ett utsatt område som Tensta än vad den har mot Östermalm.
Men det där är nog inte hela sanningen. Brå resonerar och bland potentiella delförklaringar till varför människor med utländsk härkomst löper förhöjd risk att bli misstänkta för brott hittar jag följande:
"Det finns också forskningsresultat som visar att en del av överrisken sannolikt beror på en selektionsprocess som innebär skillnader mellan olika grupper i risken att registreras för brott".
Och lite längre ner på sidan 18 i rapporten:
"...det finns bland annat forskning som tyder på att minoriteter är överrepresenterade bland dem som utsätts för poliskontroller".
Kort sagt: en svennebanan med en bit hasch i fickan har betydligt större chans att klara sig än en blatte.
Något som i sin tur i någon mån troligen beror på att poliser är som alla andra människor med allt vad det innebär av bland annat fördomar.
Inget av detta är sensationellt eller ens särskilt mycket av en nyhet. Men det är ingen anledning att inte uppmärksamma förhållandet.
Orättvisor existerar.