Obegripligt varför mäktiga män väljer att riskera allt
Till slut kom tiden ifatt R Kelly. Det tog mer än tjugo år från de första uppgifterna om att r’n'b-stjärnan utnyttjar småflickor tills han blev fälld. I veckan förklarades Robert Sylvester Kelly skyldig på samtliga nio åtalspunkter, för bland annat människohandel och övergrepp på ett tjugotal kvinnor.
Det finns något exceptionellt grymt med den här historien. Men R Kelly är, i kölvattnet av de senaste årens Metoo-skalv, en i mängden av kända män vars beteende kunnat fortgå för att han skyddats av sin omgivning.
Jean-Claude Arnaults uppförande kring kvinnor var så känt att hans vän, akademiledamot Horace Engdahl, ska ha haft som uppdrag att se till att Arnault och kronprinsessan Victoria inte hamnade ensamma i samband med Svenska Akademiens högtidssammankomst 2006. Enligt Svenska Dagbladet kunde Arnault ändå inte motstå frestelsen att ta hennes kungliga höghet på rumpan.
När Tiger Woods otrohetsaffärer avslöjades 2009 visade det sig att han hade hjälp av managers, advokater och manliga vänner för att få det ganska avancerade vardagspusslet med minst tjugo älskarinnor att fungera.
Frågan varför män med positioner i offentligheten våldtar, trakasserar eller konsumerar kvinnor på rad lär aldrig få ett heltäckande svar. Frågan hur i hela världen de vågar, är minst lika gäckande.
Jag vet att detta händer jorden runt varje dag. Det kommer att fortsätta ske. Vi vantrivs i kulturen. Ibland fungerar uppenbarligen inte sublimeringen av drifterna. Men det är ändå obegripligt när det gäller män under ständig medial bevakning som gör en lång rad andra uppoffringar för att nå makt, framgång och berömmelse. Som ratar sällskapslivet, barnens uppväxt, fritiden och sovmorgnarna. Det krävs skärpa av enorma mått för att orka ha en position med den arbetsbelastning som toppolitiken eller elitidrotten kräver.
Bill Clinton hade under några år av 1990-talet världsfreden i sin ena hand och kärnvapenkoderna i den andra. Samtidigt: en Vita huset-praktikant i skrevet. Och jag menar, jag hade förstått om han inte orkat ringa det där sista nattliga samtalet till Tony Blair för att diskutera Mellanöstern en sväng till. Jag hade unnat honom att skjuta upp det till nästa dag. Se ett avsnitt av Seinfeld istället och gå och lägga sig.
Men att upprätthålla den extrema disciplin som presidentämbetet kräver, att hela tiden kalkylera med alla möjliga anfallsvinklar från politiska motståndare och medier, och samtidigt ägna sig åt oralsex på heltäckningsmattan i Ovala rummet mellan ministermötena – hur ser den prioriteringen ut? Hur hittar man ens tiden? Orken?
Kanske är det som Tiger Woods sa när han bad om nåd efter otrohetsskandalen 2009: ”Jag har arbetat så hårt i hela mitt liv och kände att jag förtjänade att njuta av alla frestelser runt omkring mig.”
Vad det nu är för jävla syn på kvinnor.
Kanske kräver livet i den stränga offentligheten helt enkelt en sorts ventil på annat håll. Man behöver en paus från den oförlåtande omvärldens blick, få tänka på annat en kort stund till nästan vilket pris som helst. Unna sig att svina runt helt enkelt. Det går att förstå i sin rätt groteska logik.
Men att män som byggt karriärer, imperier och kändisskap genom att försaka så mycket annat riskerar att allt tar slut på en sekund för den banala glädjen i att få kladda, ligga runt lite utanför äktenskapet eller sexchatta med okända kvinnor på nätet är ett fortsatt mysterium.