Mejla

Oisín Cantwell

Domaren som ville fälla Erlandsson har rätt

Publicerad:
Uppdaterad:

KOLUMNISTER

Uppseendeväckande är det inte att Eskil Erlandsson än en gång friades.

Det intressanta är den välmotiverade reservationen om varför den tidigare ministern borde fällas för sexuellt ofredande.

Något förvånad blev jag över att tingsrätten gjorde tummen ner för anklagelserna om att den gamle landsbygdministern kladdat på tre kvinnor under bord i samband med luncher och andra tillställningar.

Domen hade inte uppenbara brister, men det var onekligen generöst att inte närmare analysera den tilltalades påståenden om att vikingasjukan gjort händerna spattiga och att han inte kunde rå för att de for runt. 
Inte minst med tanke på att det är en originell variant av åkomman som endast tycks söka upp kvinnor.

Före detta jordbruksminister Eskil Erlandsson och försvarsadvokat Johan Eriksson i tingsrätten i Stockholm i november 2019
Foto: TT NYHETSBYRÅN
Före detta jordbruksminister Eskil Erlandsson och försvarsadvokat Johan Eriksson i tingsrätten i Stockholm i november 2019

Chefsåklagare Lena Kastlund valde att inte överklaga. Bedömningen var att hovrätten sannolikt inte skulle ändra domen.

Men två av kvinnorna, riksdagsledamöter, valde att själva gå till nästa instans. De ville ha en andra prövning. Vilket de givetvis är i sin fulla rätt att få.

En åklagares inställning är dock en tydlig indikation på utgången och att Svea hovrätt än en gång friar Erlandsson är en sensation i klass med att Zlatan vinner Guldbollen.

Även denna dom är dock påfallande barmhärtig. Sjukdomen hoppas över, den behöver inte grubblas över då hand på lår under bord och pillande under kjolkant inte har en uppenbar sexuell innebörd.

 

Så långt skulle en oddssättare bara ge pengarna tillbaka på en satsad hundring. Men det rutinerade hovrättsrådet Pernilla Svärd gör en annan bedömning.

Och hon går noggrant till väga och hänvisar till lagens förarbeten.

Det finns praxis som har slagit fast att exempelvis beröring av kön i princip alltid är att betrakta som sexuellt ofredande, om nu den utsatte inte är med på noterna.

Att ta någon på låret är dock inte nödvändigtvis brottsligt. Och tur är väl det.

Domaren tittar sedan närmare på Ingenjörsvetenskapsakademiens årliga middag för riksdagsledamöter. Vad var det som hände?

Ja, vad ska vi säga om en person som upprepade gånger rör en kollega, med vilken han helt saknar privat relation, på detta sätt under en arbetsmiddag och utan att det finns någon naturlig anledning till det?

 

Rent objektivt är det en kränkning av kvinnans sexuella integritet. Och Erlandsson måste ha fattat vad han sysslade med. Därför är han skyldig, anser hovrättsrådet.

Domare Svärd gör en liknande bedömning av fallet med den andra kvinnan, som inträffade under en lunch i riksdagen.

Den här gången var det inte bara handen på låret. Den åkte också upp en bit under kjolen.

Erlandsson insåg rimligen att det inte var hans eget ben han pillade på. Men han har inte stillat sig eller förklarat för kvinnan vad han sysslade med.

Den åtalade frias med siffrorna 2-1. Minsta möjliga marginal. Så måste det få vara. Vi lever dessbättre i en rättstat, bevisvärdering är ingen exakt vetenskap, gränser bär inte alltid Berlinmurens tydlighet och jurister landar då och då i olika slutsatser.

Men någon annan får ta på sig att förklara på vilket sätt det brister i det nedröstade hovrättsrådets välmotiverade resonemang. Uppgiften är nämligen inte tacksam.

Publicerad:

LÄS VIDARE