Vilka föräldrar låter barnen skolka för att spela dataspel?

Dataspelsberoende är en absurd nutidssjukdom, skriver Malin Wollin.

Det finns mycket fint att hämta i att ens barn blir äldre. Samtalsämnena blir fler, vi förstår varandra på ett nytt plan. Vi lever på olika planeter och de förstår inte Killinggänget, men vi kan mötas i sådant som är nytt och fräscht.

Avigsidan av barnens mognad är dock att gammalt ful-ljug från småbarnsåren kan komma tillbaka och slå en i huvudet med full effekt.

Som den där dumheten om att man bara får stanna hemma från skolan om man har feber.

Om tempen visar 36,8 så tar man sig till skolan och kämpar på, det spelar ingen roll att näsan rinner.

Sen blev de stora och undrade med vilken rätt jag ligger i soffan när jag är feberfri.

”Hur var det nu mamma, har man ingen feber så är man tillräckligt frisk att jobba och gå i skolan, eller?”

Sabla skit.

Inget är mer blottställande än att bli ägd av sitt barn.

Mitt utrymme att äga dem tillbaka krymper i samma takt som längden i mitt pass blir allt mer förljugen. Jag krymper ihop, de växer uppåt och de synar allt.

Livet är ett minfält av byxnerdragningar.

”Men vänta här nu mamma, du sa ju att...”

Ryggpälsen ruggar sig.

Nog om detta nu, ni har förstått: jag är lite rädd för mina barn.

Men på ett område har vi aldrig darrat på den auktoritära manschetten. Barn ska gå i skolan.

Skolplikt rimmar bara på en sak.

Skolplikt.

Förra veckans mest upprörande nyhet var att någon sköt av en stackars svanpappa som bara gjorde sitt bästa.

Denna veckas gräslighet kommer här: Enligt en granskning gjord av DN har antalet hemmasittande skolbarn ökat med 28 procent mellan höstens 2017 och hösten 2018.

Eftersom jag bara precis klarade matte A på högstadiet måste jag läsa om de där siffrorna ett par gånger och jag är ingen statistiker, men är inte de siffrorna det kusligaste man hört den här sidan av 2019?

Enligt Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm (L) är en av anledningarna till skolfrånvaron sannolikt detta:

Dataspelsberoende.

Jag har svårt att finna orden inför tanken att barn stannar hemma från skolan för att de är fast i ett spelberoende. Men jag gör ett försök, här kommer orden:

Vad för slags förälder låter detta hända?

Och var är rektorn som inte tar en shot potensmedel på morgonen och bröstar upp sig mot denna absurda nutidssjukdom på samhällskroppen?

Jag har fem barn i spridda åldrar, jag vet allt om kriget om skärmtiden, skoltröttheten, svårigheten att hitta orken på morgonen, oviljan att äta ens en näve mandlar innan man drar oknutna skor efter sig mot cykelstället.

Men att vara förälder är att ha ett mångårigt kontrakt med samhället att fösa ut sina barn i ljuset. Solens och bildningens och den sociala upplysningen.

Så vad ska en stackars förälder med bestämda barn göra?

Ta med fibern till jobbet.

Så får vi se hur roligt hemmalivet ter sig.


Meningen med morgonen

  • Att hoppa över frukosten kan enligt en amerikansk studie leda till både sjukdom och en för tidig död …


Meningen med livet

  • … och det låter rimligt, för om jag inte får frukost så kan jag lika gärna vara död.