En önskan, och ett löfte, till er läsare

MARTIN SCHORI: Spionerilagen visade mediernas (onödigt) dåliga självförtroende

Demonstranter utanför riksdagen protesterar mot en grundlagsändringen om utlandsspioneri ("spionlagen").

Två dagar. Så kort tid tog det innan en makthavare försökte stoppa relevant journalistik genom att hänvisa till den nya spionerilagen.

Personen i fråga är chef för elnätet i Sollentuna Kommun. När Expressen försökte begära ut uppgifter om elstödet, allmänna handlingar enligt den snart 300 år gamla offentlighetsprincipen, vägrade han. ”Sedan grundlagsbeslutet i onsdags, så kan ni inte längre dölja spioneri under tryckfrihetsförordningen”, skrev chefen.

Nu verkar just den här personen, trots sin position, extra okunnig om det journalistiska uppdraget (som han beskriver som “en påverkansoperation”) och om spionerilagens tillämpning (den nya lagen omfattar naturligtvis inte uppgifter om elstödet).

Men det är knappast förvånande att han försöker. Och sannolikt kommer han inte heller bli den sista.

 

Den nya lagen kan, i värsta fall, skicka journalister och källor i fängelse. Men bieffekterna kommer nog bli vanligare.

Visselblåsare som avstår från att kontakta medierna även om uppgifterna de sitter på inte omfattas av lagen. För säkerhets skull.

Fegare ansvariga utgivare på våra medier.

En långsam förflyttning av gränserna för yttrande- och pressfriheten.

 

En sån utveckling skulle komma mycket olägligt, då medier och journalister redan är hårt pressade. I världen, där rekordmånga journalister sitter fängslade och politiker röner framgångar genom att hetsa mot medier.

Men också här på hemmaplan.

Många journalister vittnar om en allt hårdare ton efter valet, med mer hat och hot på sociala medier och i mejlkorgen.

Vi ser också makthavare som kliver över gränser som tidigare kanske varit självklara, eller tagna för givet.

 

Två exempel av många: Regionstyrelsens ordförande i Örebro, socialdemokraten Andreas Svahn, krävde nyligen att Nerikes Allehanda skulle avpublicera en krönika och offentligt be om ursäkt. Om tidningen inte gick med på kraven skulle han aldrig mer prata med en utpekad reporter.

Och för några veckor sedan gick ordföranden i justitieutskottet Richard Jomshof till hård attack på Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg, vilket fick Tidningsutgivarna att markera kraftfullt.

 

Efter att spionerilagen klubbades igenom har medierna fått kritik för sin yrvakenhet. Den riktiga debatten blossade inte upp förrän ett par dagar innan lagen blev verklighet. Det fanns brister i opinionsbildningen men också ansvarsutkrävandet, en viktig funktion inom journalistiken. 

För politikerna räckte det med att ducka frågor ett par dagar (och som de gjorde det!). Sen var det för sent.

Här ska vi medier vara självkritiska.

Jag tror att en av förklaringarna är branschens bristande självförtroende. Vi har kanske påverkats av ett växande, politiskt motiverat, medieförakt (ej att förväxla med mediekritik) mer än vi vill erkänna.

Det är en högljudd och resursstark grupp, som syns och hörs mycket, inte minst på sociala medier. Men den är i minoritet. En ganska liten sådan, till och med. All forskning visar på ett starkt förtroende för medier i Sverige, ett förtroende som står ut i internationella jämförelser.

 

Det behöver vi journalister komma ihåg i tider som dessa. Att granska makten är en grundpelare i vårt uppdrag. Min önskan, och mitt löfte, är att vi ska återvinna en del av det självförtroende vi förlorat. Inte för vår egen skull, så klart, utan för er, våra läsares.