Avgifter för tolkar ännu ett nederlag för SD
Det ska bli ännu lite jävligare att vara invandrare, meddelade Tidöpartierna på en presskonferens i Rosenbad i dag.
Nu var det givetvis inte de orden som politikerna använde, i omskrivningarnas samtid var utspelet döpt till någonting så diffust som ”en översyn av vissa tolkfrågor”.
Där stod Mats Persson, integrationsministern som härom dagen var så arg att han begick debattartikel i vilken krav framfördes på att konsertarrangörer inte ska boka artisten Yasin.
– Att lära sig svenska är en av de viktigaste delarna för att integreras i Sverige, inledde han med att säga.
Det är sant. Språket är nyckeln. Nyckeln till arbete, till socialt liv, en förutsättning för att kunna handskas med tillvaron på ett någotsånär rimligt sätt.
Sant är troligen också att tidigare politik varit i slappaste laget, kraven på att lära sig svenska kunde onekligen ha varit större.
Nu ska utredaren Lise Tham, den frispråkige före detta åklagaren och kunniga statliga utredaren, försöka bringa ordning och reda.
Hon ska grunna på när det är möjligt och när det är omöjligt att avgiftsbelägga offentligt finansierad tolk och efter hur många år i Sverige det inte längre ska vara gratis.
En inte alldeles enkel uppgift. Det finns ingen tolklag, juridiken inom området är utspillt här och där och dessutom måste hänsyn tas till EU-rätten och en och annan internationell konvention.
– Det svenska språket är helt avgörande för integrationen, upprepade integrationsministern för säkerhets skull och lämnade ordet vidare till Ludvig Aspling, den sverigedemokratiska migrationspolitiske talespersonen som tvingats svälja den ena sura citronen efter den andra.
Är det inte skolpersonal som ska undantas från angiverilagen så är det någonting annat som någon mesig liberal har fått igenom i form av begränsningar.
– En förutsättning för integration är att lära sig det svenska språket, förklarade den svalde citronen och gick sedan över till att oja sig över hur dyrt det är med tolkar.
Det visade sig att det kommer att bli vissa undantag för tolkavgifter inom rättsväsendet och vården, vilket SD tidigare motsatt sig.
Till Sverigedemokraternas förtret sätter paragrafer stiftade i Bryssel vissa gränser. En misstänkt brottsling måste kunna försvara sig, en läkare kan inte göra sitt jobb om patienten inte klarar att göra sig förstådd.
Att det här är en spricka inom Tidöpartiernas samarbete är dock ingen nyhet. När exempelvis sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson, KD, protesterade mot slopat tolkstöd i vården skulle äventyra patientsäkerheten gick SD i taket.
Och liberalen Anna Starbrink deklarerade att hon tänkte vägra rösta för tolkavgifter på sjukhus. Hon röjdes dock nyligen ur vägen med ett tjusigt jobb på MSB.
Anna Tenje, socialförsäkringsminister, ett av regeringens starkare kort, men ofta bortglömd av tidningar, radio och tv, fick ordet.
– Jag kan inte nog understryka att kunskaper i det svenska är grunden för integration, mullrade hon.
Jo tack, vi har förstått det.
Samtliga Tidöpartier skulle säga sitt och sist ut var kristdemokraten Ingemar Kihlström, vars mest minnesvärda bidrag till den politiska debatten är ett krav på att Kumlaanstaltens kloster ska återuppstå.
Kilhström visade sig, en smula överraskande, ha någonting viktigt att säga. Barn ska inte behöva tolka. Barn ska inte behöva ge sina mammor ett cancerbesked. Barn ska gå i skolan, inte behöva vara hemma och hjälpa sina föräldrar i kontakter med myndigheter.
Integrationsminister Persson avslutade tillställningens första del med att än en gång förklara för journalisterna att språket är nyckeln till integration.
Bakom mig suckade en tv-fotograf högt och jag kom på mig själv med att tänka på att statsministern nyligen höll ett finstämt tal till nationen och förklarade att vi alla står enade.
Det var efter att invandrare som gjorde det de förväntas göra, lära sig svenska, blivit mördade på en skola.
Några veckor senare ska tolkar betalas, det är business as usual i Ulf Kristerssons Sverige.
Den följande frågestunden blev intressant. Att det finns olika viljor inom Tidöpartierna var en godbit som reportrarna förtjust petade i sig. TT, Ekot och TV4 bet sig fast i detta och möttes av svävande politikersvar.
SVT ställde den bästa frågan. ”Vad vill ni egentligen? Hur vidsträckt ska rätten till gratis tolk vara in om rättsväsende och vård”?
– Sunt förnuft ska råda, svarade Yasin-minister Persson.
Gott så. Låt oss dock inte glömma att den enes sunda förnuft är den andres osunda brist på förnuft.
